Det dÀr med OS


June 1st, 2019 av



Bild: Jessica Gow

Det dÀr med OS

Det Ă€r nog den vanligaste frĂ„gan jag fĂ„r i intervjuer de senaste tvĂ„ Ă„ren. Blir det ett OS till? Hur gĂ„r det med Tokyo? 

Senast i en intervju med radiosporten igĂ„r kom frĂ„gan upp och jag kĂ€nde att det kanske var lĂ€ge att resonera lite högt i hur tankarna gĂ„r. 

OS Ă€r jĂ€ttestort, i Sverige Ă€r det den gĂ„ngen Triathlon sĂ€nds pĂ„ TV och fĂ„ngar allmĂ€nhetens uppmĂ€rksamhet. Det Ă€r pĂ„ OS vi “doldisar” fĂ„r chans att skina, att fĂ„ visa upp vĂ„ra sporter och springa, cykla, kasta, ro eller brotta sig in i folkhjĂ€rtat. För sporter som inte syns regelbundet Ă€r det vart 4:e Ă„r det gĂ€ller, det Ă€r dĂ„ allting stĂ€lls pĂ„ sin spets. Men hur gĂ„r det till att ta sig dit egentligen?

Men vad innebÀr det att ta sig till ett OS?

KVALPROCESS

Vad man kanske inte riktigt har koll pĂ„ som publik hemma frĂ„n TV Ă€r hur processen ser ut för att ta sig till sjĂ€lva startlinjen. Detta Ă€r sĂ„klart olika för olika sporter, gemensamt Ă€r nog att det Ă€r ganska sĂ„ krĂ€vande process. 

För triathlon handlar det om en period pĂ„ tvĂ„ Ă„r dĂ„ man mĂ„ste tĂ€vla och samla poĂ€ng. Inom den tiden finns det en första och en andra period med max antal tĂ€vlingar i varje som man fĂ„r lov att rĂ€kna. För att fĂ„ en nationsplats mĂ„ste man ta mig in pĂ„ topp 55 pĂ„ OS-rankingen. Antal atleter inom topp 55 avgör hur mĂ„nga platser respektive land fĂ„r. 

Eftersom jag Ă€r den enda frĂ„n Sverige som tĂ€vlar pĂ„ VM-Series nivĂ„ mĂ„ste jag alltsĂ„ sjĂ€lv se till att Sverige har en nationsplats. 

DĂ€refter Ă€r det upp till Sverige och SOK att göra uttagningar. De har oftare högre krav, SOK t.ex. brukar vara vĂ€ldigt hĂ„rda pĂ„ att det Ă€r topp 8 pĂ„ en A-nivĂ„ tĂ€vling som gĂ€ller.  

OS-debut i Peking 2008

EKONOMIN

Hur det det ut med ekonomin för en sÄdan satsning dÄ?

I en nyligen gjord undersökning gjord av Aktivas KommittĂ© i ITU mĂ„ste man snitta en 10:e plats pĂ„ alla tĂ€vlingar under Ă„ret för att det ska gĂ„ jĂ€mnt ut. 

Jag upprepar JÄMNT UT. AlltsĂ„ inte förlora pengar. Topp 10, 10:a i vĂ€rlden. 

Det förutsatt att den aktive betalar alla kostnader sjĂ€lv. Det Ă€r i och för sig inte fallet för alla, de stora nationerna har landslag med stora budgetar dĂ€r hela VM-Serien finansieras plus att en del utöver det Ă€ven fĂ„r en lön. DĂ„ pratar vi USA, Storbritannien och en del av de tunga spelarna. Ju mindre landet Ă€r desto mindre budget brukar det vara. Sveriges hela elit-budget motsvarar mindre Ă€n vad en utövare i Norges landslag kostar under ett Ă„r. Att jĂ€mföra med Storbritannien hade bara vara löjligt. 

Har man stöd av SOK bidrar de givetvis med ett riktat stöd för att man ska kunna genomföra de tĂ€vlingar och ev. trĂ€ningslĂ€ger man behöver för kvalprocessen. 

För mig dĂ„, som inte Ă€r med i SOK’s program innebĂ€r det att jag, om jag skulle hoppa pĂ„ en kvalprocess hade fĂ„tt finansiera huvuddelen sjĂ€lv. Om man börjar rĂ€kna pĂ„ hur mycket pengar jag mĂ„ste dra in, inkluderat att jag ska kunna bo, Ă€ta och leva under Ă„ret ocksĂ„ Ă€r bra mycket mer Ă€n vad jag fĂ„r in pĂ„ ett Ă„r. Det mĂ„ste alltsĂ„ finnas en enorm stor lust och vilja för att göra en sĂ„dan investering. 

BELASTNING

Eftersom jag dĂ„ inte har tĂ€vlat nĂ„gon VM-Series tĂ€vling  eller VĂ€rldscup under första kvalperioden (som avslutades i Yokohama tidigare i Maj) skulle det innebĂ€ra ett hektiskt tĂ€vlande under halva perioden. Detta var precis det jag gjorde under 2015/16 dĂ„ jag dragit pĂ„ mig en vadbristning följt av en segdragen ögoninflammation under första kvalperioden. 

Jag var tvungen att tĂ€vla vĂ€ldigt intensivt trots att kroppen inte riktigt var redo eller tĂ„lig för sĂ„pass hĂ„rd belastning och Ă„kte under hösten till Mexico, Turkiet följt av Sydkorea för ta kvalpoĂ€ng – poĂ€ng som skulle ta mig upp pĂ„ OS rankingen men ocksĂ„ garantera en startplats pĂ„ första VM-Series tĂ€vlingen i Abu Dhabi igen. DĂ€refter var det tĂ€vling i Australien följt av Italien följt av Yokohama i Japan dĂ€r rankingen stĂ€ngde. Den hösten och vĂ„ren förtjĂ€nar ett eget inlĂ€gg med den bergochdalbana det var, jag har nog aldrig kastats mer mellan hopp och förtvivlan som det halvĂ„ret.  Kontentan blev i alla fall att jag tog sista platsen pĂ„ OS-rankingen och i början pĂ„ juni Ă€ven ett besked frĂ„n SOK att jag blivit uttagen. 

JUNI. Vi snackar alltsĂ„ tvĂ„ mĂ„nader till OS. TvĂ„ mĂ„nader att försöka bygga upp kroppen igen och förbereda den för D-Day.  Att hĂ€mta hem tillrĂ€ckligt mycket mental energi för att orka göra det dĂ€r absolut bĂ€sta jobb man kan göra. 

Det gick, jag Ă„kte till Rio i grym form och efter förutsĂ€ttningarna gjorde jag en bra insats. 

Men, jag lovade mig sjĂ€lv att inte sĂ€tta sĂ„n press pĂ„ mig sjĂ€lv, och min kropp igen. 

OS i Rio 2016 slutade med en fin 16:e plats

ÄR OS DET ENDA SOM RÄKNAS?

I Rio kĂ€nde jag mig klar, jag hade kört tre stycken OS. Tre helt olika upplevelser. Jag hade gĂ„tt frĂ„n helt rookie, till medaljör till veteran pĂ„ en 10 Ă„rs period. Efter Rio fanns istĂ€llet lusten till att testa den andra sidan av triathlon. För det finns vĂ€ldigt mycket mer i sporten Ă€n VM-Serien och OS. 

Hawaii till exempel, Ă€r vĂ€l den mest kĂ€nda triathlontĂ€vlingen i vĂ€rlden. Och de som vinner Ironman i Kona blir ofta större superstars Ă€n OS-medaljörerna. 

LĂ„ngdistans passar dessutom min profil med en stark cykel och lite lĂ€ngre distanser. Det Ă€r dĂ€remot extremt svĂ„rt att kombinera  med en kortdistanssatsning och ett OS-kval. SĂ„ lusten och utmaningen lĂ„g mer mot lĂ„ngdistansen och de lĂ€ngre strĂ€ckorna. 

MAN BLIR SOM MAN UMGÅS

Vad som kanske körde ihop det lite för mig var mina fantastiska trĂ€ningskompisar, Norska landslaget, som jag har trĂ€nar med i ca tvĂ„ Ă„r nu. Deras typ av trĂ€ningsupplĂ€gg passar bĂ„de för att köra bra pĂ„ halvironmandistansen (vilket de tydligt visade i Bahrain 70.3 dĂ„ de tripplade pallen och gick under vĂ€rldsrekordet pĂ„ distansen) och pĂ„ olympisk distans. SĂ„ trots fokus pĂ„ kortdistans fanns lusten, och tron pĂ„ min kapacitet Ă€ven pĂ„ kort kvar. 

BERMUDA

Tanken var att Ă„ka till VM-Series tĂ€vlingen i Bermuda för att testa formen och fĂ„ en indikation till vart jag stod i förhĂ„llande till de bĂ€sta. Och kanske ocksĂ„ knipa ett gĂ€ng poĂ€ng som skulle fĂ„ upp min ranking en bra bit. Formen var den bĂ€sta pĂ„ flera Ă„r, nog bĂ€ttre Ă€n innan OS i Rio och inte lĂ„ngt ifrĂ„n försĂ€songen 2012. TyvĂ€rr drog jag pĂ„ mig en intramuskulĂ€r bristning pĂ„ sista hĂ„rda passet och jag tvingades stĂ€lla in resan och tĂ€vlingen. Lite dĂ€r och dĂ„ kĂ€ndes det som att tĂ„get lĂ€mnade plattformen om jag skulle tĂ€vla mig till Tokyo. 

DĂ€remot Ă€r inte dörren helt stĂ€ngd och lĂ„st, men det finns  (fortfarande) inget uttalat mĂ„l om att kvala dit. 

MÅLET

IstĂ€llet Ă€r ju siktet (fortfarande) instĂ€llt pĂ„ 70.3 VM i Nice (halv ironman) i September. Halv Ironman Ă€r en galet kul distans att tĂ€vla pĂ„ och dĂ€r jag kĂ€nner jag har stor potential att utvecklas pĂ„. 

UTVECKLING

Men du Àr ju 33 Är, utvecklas man fortfarande dÄ?

Och det Ă€r just det som gör den hĂ€r sporten sĂ„ underbar. Jag blir fortfarande bĂ€ttre, simmar snabbare och höjer nivĂ„n pĂ„ cykeln. Bara under vintern har jag kapat en del tid i poolen och satt nĂ„gra riktigt bra tempolopp som visar pĂ„ bĂ„de snabbare hastigheter och mer watt. 

Ålder Ă€r inget problem i uthĂ„llighetssporter 🙂

DĂ€remot huvudet och lusten. 

Och varken huvudet eller lusten Àr det nÄgot fel pÄ!

Tempocykling – ja tack! Photo: Darren Wheeler / thatcameraman

SĂ€songen 2019 summerad


October 10th, 2018 av



For mig var det hÀr en vÀldigt viktigt sÀsong. Lite ev en dealbreaker faktiskt, pÄ ett sÀtt jag aldrig tidigare upplevt.

Att en idrottskarriĂ€r Ă€r som en bergochdalbana vet nog alla, det finns toppar och dalar. SĂ€mre perioder och stunder av fantastiska prestationer. Men vad gör man nĂ€r det kĂ€nns som att tĂ„get kört in ett garage nĂ„gonstans lĂ€ngst ner pĂ„ banan? Det finns bensin i tanken och tĂ„get Ă€r inte för gammalt – men Ă€ndĂ„ gĂ„r det inte att fĂ„ i gĂ„ng det liksom.

Efter att jag blivit av med en hel sÀsong 2017 och kÀmpat i nÀstan tvÄ Är med min hÀlsena var det viktigt att 2018 skulle fungera. En triathlet som bara simmar och cyklar Àr en ganska usel triathlet, och definitivt inget det gÄr att fÄ ekonomi pÄ i en verksamhet. Det gÀllde att operationen skulle ha lyckats och jag skulle kunna tÀvla igen.

Operationen visade sig ha gĂ„tt vĂ€ldigt bra och senan hĂ„llbar igen – och vilken sĂ€song det blev!

4 stycken SM medaljer;

SM-guld pÄ Individuella Tempot pÄ Cykel SM.

SM-guld i Sprint pÄ Triathlon SM.

SM-guld i Lag pÄ Triathlon SM

SM-silver pÄ Individuella Linjeloppet pÄ Cykel SM.

DÀrtill blev jag Ärets mÀsterskap cyklist (cykel) efter resultatet av tempo och linjeloppet tillsammans.

Prispallen pÄ Tempo-SM. Fahlin kom sen att vinna Linjeloppet efter att vi kört i en 10mil lÄng utbrytning. Jag kan inte spurta sÄ hon tog mig pÄ slutet. Emilia körde sen in sig pÄ en fin 4:e plats pÄ VM i Innsbruck i September.

Mot SM-guld pÄ Sprint SM i BorÄs. Bild: Joachim Willén

Vinst i IM Jönköping 70.3

Vad som först var tĂ€nkt att bli Ă„rets “comeback” tĂ€vling. Den utan press och “jag har inte hunnit komma form Ă€nnu men jag Ă€r glad att vara tillbaka pĂ„ tĂ€vlingsbanan” . Jag insĂ„g nĂ„gra veckor innan Jönköping att jag skulle ha möjlighet att vara i hyfsad form, och kanske vara med och fightas i tĂ€ten. Att fĂ„ knyta ihop pĂ„sen och ta hem segern pĂ„ hemmaplan var Ă„rets bĂ€sta överraskning.

2:a pÄ Europacupen i Malmö

Ännu en hemmatĂ€vling som gick vĂ€gen. NĂ€r tjejerna inte ville hĂ„lla tempot uppe pĂ„ cykeln provade jag att attackera och kom loss. Jag fick en lucka pĂ„ ca 40s och gick ut som jagad pĂ„ löpningen. Attacken kostade lite och jag blev sedan omsprungen av Miriam Casillas som ocksĂ„ vann tĂ€vlingen. Trots det, en bra tĂ€vling och kul att se att jag har tillrĂ€ckligt mycket fart kvar för att mĂ€ta mig med 90-talisterna 😉

 

3:a pÄ IM Vichy 70.3 och 4:a pÄ IM Santa Cruz 70.3

TvÄ stycken solida resultat som inte kom helt utan problem pÄ tÀvlingsbanan. Men jag var alltid med uppe i tÀt, först upp ur vattnet och först av cykeln pÄ bÀgge tÀvlingarna.

TvÄ fantastiska erfarenheter i skarpt lÀge dÀr jag lÀrde mig massor.

Löpningen Àr inte tillrÀckligt stark Ànnu. Kroppen behöver en större bas. det Àr saker som jag vet redan. Men i Santa Cruz lyckades jag för första gÄngen hÄlla bÄde vÄrt utstakade Watt -mÄl pÄ cykeln och följa planen med energiintag under hela loppet. Man fÄr rÀkna de smÄ vinsterna ocksÄ.

Pallen i Vichy med Helle Fredriksen som vinnare. Bild: That Cameraman / Darren Wheeler

Ute pÄ Highway 1 i Santa Cruz 70.3. Jag blev 4:a efter att ha fÄtt kramp i vaderna med 5km kvar pÄ löpningen.

SÀsongen blev kanske lite i lÀngsta laget och jag blev ocksÄ lite ivrig mot slutet. TyvÀrr tvingades jag gÄ av Beijing International Triathlon pÄ löpstrÀckan dÄ kroppen började protestera lite. Jag valde dÀrför ocksÄ att stÀlla in min start pÄ Swimrun tÀvlingen 1000 Lakes i Tyskland en vecka senare. Jag lovade ju mig sjÀlv att var klok och lyssna pÄ kroppen och om vilan kommer en vecka tidigare Àn tÀnkt kÀnns det inte hela vÀrlden.

Nu Àr jag dÀremot vÀldigt sugen pÄ att dra igÄng med grundtrÀningen igen och bygga den dÀr löpbasen jag aldrig riktigt hann med i vÄras. Kvalplatsen till 70.3 VM i Nice 2019 blev ju klar i Jönköping redan sÄ mÄlet för nÀsta Är Àr spikat!

Bild: that Cameraman / Darren Wheeler

ETT STORT TACK till alla vĂ„ra sponsorer och partners – utan er hade inte detta varit möjligt.

Vinst i Jönköping IM 70.3


July 9th, 2018 av



Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Det var min triathlon tÀvlingsdebut i det lite större sammanhanget.

En halv ironman tĂ€vling i IRONMAN’s regi, ett internationellt startfĂ€lt och en VM-kvals plats pĂ„ spel.

Efter en lÄng rehabperiod av hÀlsenan i vÄras hade jag hunnit fÄ till ett första löpblock med bas. Men för mig kÀndes det fortfarande lite oklart hur jag skulle klara en tuff halvmara efter 90km krÀvande cykling.

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Dagen gick bra, jag var först upp ur vattnet efter en kontrollerad simning. Jag tog tÀten pÄ cykeln och kunde hÄlla min egen fart. Det var kanske bÄde bra och dÄligt dÄ jag inte visste riktigt hur hÄrt jag skulle kunna gÄ pÄ. Med 15km kvar kom Kimberly Morrison ikapp och förbi, tÀnkte först att jag skulle hÀnga pÄ och pÄ lagom avstÄnd skugga henne in i T2. TyvÀrr tÀnkte inte mina ben i samma banor. Jag tappade en minut pÄ slutet och fick börja löpningen jagandes.

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

En minut kÀnns rÀtt lÄngt nÀr man Àr trött och sliten.

Jag tĂ€ppte till litegrann, och lĂ€nge lĂ„g jag ca 40s bakom, sen hĂ€nde det inte sĂ„ mycket mer. Vi sprang runt Munksjön i ungefĂ€r samma fart. Man har ganska lĂ„ng tid pĂ„ sig att fundera under en halvmara. Det jag sprang och tĂ€nkte pĂ„ var att jag skulle trĂ€nat mer… (vilket var ganska orealistiskt egentligen eftersom jag verkligen optimerat trĂ€ningen i vĂ„r).

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Men jag orkade faktiskt hÄlla en ganska jÀmn fart, och jag kunde ocksÄ hÄlla mig till energiplanen och fick i mig de maurten gels jag hade planerat att fÄ i mig vid rÀtt tidpunkt. I slutet pÄ varv 2 av 3 fick jag ocksÄ plötsligt lite sköna tidsrapporter. 40s krympte till 35 och 30s. Plötsligt hade jag Kimberly inom synhÄll och jag kunde konstatera att jag sprang ganska sÄ mycket snabbare.

Jag gick ikapp och förbi och fick en rejÀl energiboost av att vara tillbaka i ledningen. Publiken var helt underbar och nÀstan bar mig in mot mÄlet sista kilometrarna.

 

Jag Àlskar att tÀvla och jag Àlskar att vinna. Att kroppen kÀnns stark och jag kan anvÀnda den som jag vill nu Àr helt fantastiskt skönt.

 

Tack Arild för tÄlamodet, Calle för supporten och alla sponsorer och partners jag har i ryggen!

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Resultat:

  1. Lisa Norden 4:18:17
  2. Kimberly Morrison 4:19:56
  3. Kerry Morris 4:24:02
  4. Åsa Lundström 4:26:22




ï»ż ï»ż