Bra simning i Vansbro


July 12th, 2017 av



Ganska sÄ solo ungefÀr halvvÀgs igenom Vansbrosimningen

 

Det var en ny upplevelse för mig, att simma Vansbrosimningen. Sveriges största simtÀvling och en folkfest i kubik. 

Likt Tempo SM Àr det en bra utmaning att köra tÀvlingar i enbart en disciplin. Att fokusera 100% och ge den dagen Ät och dagarna innan Ät lite specifik en-sports-inriktning.

Efter en vecka uppe i RĂ€mma, Älvdalen, Ă„kte vi ner till Vansbro pĂ„ morgonen. Coach Arild hade kommit över frĂ„n Norge dagen före och vi hade hunnit med ett fint kvĂ€llspass uppe i RĂ€mma sjön innan middagen.

Tidigare Ă„r har det varit triatleter som vunnit och bĂ„de Åsa Annerstedt (fjolĂ„rsvinnare) och Annie ThorĂ©n (nykorad Sprint SM vinnare) var pĂ„ plats. Jag insĂ„g dock ganska snart att segern nog inte skulle gĂ„ till nĂ„gon svenska och knappast en triatlet detta Ă„r. I 25meters bassĂ€ngen nere vid mĂ„lgĂ„ngen vĂ€rmde jag upp med ett gĂ€ng italienskor som hade flugit in frĂ„n ett höghöjdslĂ€ger i Sierra Nevada och skulle vidare till VM i Budapest direkt efter Vansbro. Att det fanns en större summa prispengar som skulle delas ut hörde sĂ€kert till saken och Micke RosĂ©n berĂ€ttade att han fĂ„r i uppgift att hitta lite bra internationella simmare till startlinjen.

Generellt gick loppet vĂ€ldigt bra och mycket i simningen stĂ€mde. TyvĂ€rr missade jag lite i starten och la mig lĂ„ng till vĂ€nster (bort frĂ„n kanten). Jag sĂ„g att Åsa hade placerat sig dĂ€r och tĂ€nkte att hon vet vad hon gör. TyvĂ€rr (berĂ€ttade hon senare) att hon lagt sig dĂ€r för att formen var nĂ„got tveksam och hon ville slippa trĂ€ngseln. NĂ€r starten gick var det insidan som gick snabbast och jag fastnade pĂ„ yttern, svĂ€ngen blev vidare och tjejen pĂ„ högersidan vĂ€grade sortera in sig till höger utan tryckte ut mig lĂ€ngre ut hela tiden (kĂ€ndes det som). NĂ€r vi vĂ€l kommit ut ur svĂ€ngen och första hetsen frĂ„n starten hade slĂ€ppt började jag simma om tjejer. Jag tog mig förbi i princip hela fĂ€ltet utom just den dĂ€r lille gruppen pĂ„ 5 tjejer som gick loss direkt i starten. BakĂ„t var det relativt tomt förutom en orange mössa som lĂ„g pĂ„ lite lagom avstĂ„nd bakom. Det Ă€r en rĂ€tt skön kĂ€nsla nĂ€r man kan ta i ordentligt och kroppen svarar som man vill. Efter tvĂ„ kilometer svĂ€nger vi av mot höger och in pĂ„ “mĂ„lrakan”. I vilken annan sport som helst Ă€r 1km nĂ€stan spurtdags eller i alla fall dags att grĂ€va djupt och börja krĂ€ma ur det som finns. I simningen Ă€r 1km rĂ€tt lĂ„ngt och…

Den orangea mössan (som visade sig vara Hanna Eriksson) började komma allt nĂ€rmare och började bli lite orolig om jag skulle orka hĂ„lla fart. SĂ„ fort en simmare kommer “pĂ„ fötter” blir det mycket lĂ€ttare och likt cykling otroligt energisparande. Om hon skulle lĂ€gga sig pĂ„ fötter skulle hon kunna spara krafter och lĂ€tt spurta om nĂ€r det var dags.

SĂ„ jag gjorde vĂ€l dagens andra taktiska miss och saktade ner lite och lĂ€t henne komma ikapp – för att sjĂ€lv gĂ„ in i “rullen” pĂ„ hennes höft. Det blev lĂ€ttare, jĂ€klar vad mycket gratis man fĂ„r. Men nĂ€r hon började öka farten för att bli av med mig blev det jobbigt, riktigt jobbigt. Armarna liksom sakta tog slut och det som för mig kĂ€ndes som en desperat slutspurt rĂ€ckte inte (Calle beskrev det mer som tvĂ„ singlar som sakta makade sig mot mĂ„lportalen). Men totalt 7:a och 3:e bĂ€sta svenska i mĂ„l Ă€r helt okej och jag Ă€r vĂ€ldigt nöjd med min simning.

Som nog Àr sÄ stark den nÄgonsin varit, och lite till.

Halva VĂ€ttern (pĂ„ eget bevĂ„g – skulle ju spara benen till Tempo SM) och nu Vansbro simningen. Inte sĂ„ avlĂ€gset att ta sig igenom en klassiker nĂ„n gĂ„ng i framtiden alltsĂ„ 🙂

Eller sÄ fÄr jag knÄpa ihop min egna klassiker, kanske Tempo SM, Vansbrosimningen, Stockholm Triathlon och Tjejmilen..?

 

Placering Namn Klubb/Ort Startnr Tid
1 De Memme, Martina LIVORNO 151 32:13.4
2 Franco, Alice ROM 152 32:20.5
3 Bosslet, Sarah St Ingbert 160 32:20.6
4 Gan, Heidi WA 132 32:32.0
5 Olsson, Ellen LAZ/SkÄre swim club 136 33:33.4
6 Eriksson, Hanna Jönköpings SimsÀllskap 154 35:07.0
7 Nordén, Lisa Sundbyberg 156 35:11.1
8 Lindkvist, Josefin VÀsby SimsÀllskap 138 35:40.2
9 Bulicic, Antonia TROGIR 141 36:00.0
10 Annerstedt, Åsa Falu SS 148 36:07.0

 

Calle övervakar ett simpass uppe i RÀmma-sjön

Dalarna Àr vackert öven pÄ sommaren

 

SM-guld i Tempo


June 29th, 2017 av



 

Bild: Calle Friberg

Ett SM-guld pĂ„ cykel Ă€r nĂ„got jag aldrig haft – men nĂ„got jag vĂ€rderar vĂ€ldigt högt. 

Att som triathlet fĂ„ cykla till sig ett guld i “en” sport kĂ€nns riktigt stort.

Visst cykel Àr en stor del av vad jag gör, och jag spenderar nog en hel del tid pÄ min tempo-cykel jÀmfört med mÄnga cyklister. Men att vara bÀst i Sverige pÄ en sport som utgör 1/3 av det jag gör Àr nÄgot jag Àr nöjd med.

Det som var absolut bÀst med Tempo SM var loppet jag fick till.

Jag glömmer lĂ€tt att nĂ€r jag trĂ€nar Ă€r jag oftast sliten och trött av allt annat. Benen blir tunga och energistystemen lite lĂ„ga. Att fĂ„ tĂ€vla pigg och frĂ€sch, och ha ben som trycker en hel del watt mer Ă€n vad jag brukar lyckas trĂ€na pĂ„ var en kĂ€nsla av skrĂ€ckblandad förtjusning. Första hĂ€lften av loppet gick tankarna i banorna “jag kör för fort, det Ă€r för bra, jag har gĂ„tt ut alldeles för hĂ„rt“. Men efter tidskollen fick jag besked via radion att jag lĂ„g 13s efter nĂ„gon av tjejerna framför mig (detta visade sig vara fel och mamma hade fĂ„tt tiden lite av bakfoten…)  -dĂ„ var det inte mycket mer att göra Ă€n att konstatera att benen kĂ€ndes bra, pulsen var kontrollerad och att det var dags att börja tugga lite styrlinda. Calle satt hela tiden i följebilen och emellanĂ„t fick jag lite uppmuntran eller en pĂ„minnare om att hĂ„lla trycket över krönet eller hĂ„lla i kadensen. Det kĂ€ndes tryggt och jag var i en vĂ€ldigt bra bubbla av fokus och full anstrĂ€ngning. Sista biten upp till mĂ„l var det uppför och jag visste att det gĂ€llde att fĂ„ till tajmingen bra med att stĂ€lla sig upp nĂ€r det behövdes – men utan att gĂ„ helt i stĂ„ och fĂ„ syra i benen. PĂ„ nĂ„t sĂ€tt Ă€r det mĂ€rkligt skönt att fĂ„ pressa ut precis allt man har mot den dĂ€r mĂ„llinjen. Och för min del – att slippa hoppa av cykeln och börja springa direkt.

IstĂ€llet blev det en stund framĂ„tböjd över cykeln för att hĂ€mta andan och sedan en nervös vĂ€ntan för att se vad tjejerna efter mig skulle köra in pĂ„. De sista var ocksĂ„ de seedade och de som var favoriter frĂ„n förra Ă„ret. Min triathlonkollega Åsa Lundström hade tagit brons efter Emma Johansson och Emilia Fahlin förra Ă„ret – och hade passerat time checken endast 1s bakom mig. SĂ„ det var bara att vĂ€nta och se…

Tillslut blev det guld med ca en halvminuts marginal. Åsa blev tvĂ„a och mina gamla Kristianstad CK klubbkompis frĂ„n begynnelsen, Hanna Nilsson (nu tĂ€vlandes för Åhus CK) blev trea.

Att vinna Àr alltid skönt och att dessutom fÄtt till ett vÀldigt bra lopp en stor bonus.

Vi Ă„kte tillbaka till Stockholm pĂ„ kvĂ€llen och fick pĂ„ avstĂ„nd se Sara Penton ta SM-Guld pĂ„ linjeloppet. Tillsammans knep vi Stockholm CK’s första SM-guld och ser framemot vĂ„r nĂ€sta fikarunda – givetvis iklĂ€dda vĂ„ra mĂ€startröjor 🙂

 

Kodiaq’en lastad och klar

Calle nÄlar fast nummerlappen

Trött och nöjd

Mammas mellantider. Hon fintade bort sig sjÀlv enligt egen utsago.

Bundesliga premiÀr i Kraichgau


June 14th, 2017 av



Bundesliga Àr fantastiskt roligt.
Det var lite sÄ jag började min karriÀr, jag fick ett lag i Tyska Witten (en mindre ort i Ruhr omrÄdet strax söder om Dortmund) nÄgon gÄng 2005. Jag var dÄ ung, oprövad och helt utan erfarenhet.
Genom laget fick jag hjĂ€lp med trĂ€ning, sponsrad utrustning och chans att fĂ„ tĂ€vla och samla erfarenhet. Bundesliga har en hel del vĂ€ldigt bra triathleter, och nĂ€r man som ung fĂ„r chans att tĂ€vla mot VĂ€rldsmĂ€stare och OS medaljörer – men i en mer överkomligt format Ă€n VM-Serien och stora mĂ€sterskap, lĂ€r man sig vĂ€ldigt mycket.
Det var fantastiskt roligt att Äterigen dra pÄ sig Witten drÀkten och Äka ner för att vara med pÄ Ärets premiÀr i Kraichgau.
Vi hade ett bra lag pÄ startlistan, Maike Caelers frÄn Holland, Anja Knapp frÄn Tyskland och hennes landsmaninna och BL debutant Nina Rosenbladt.
TÀvlingen gick lördag kvÀll och Kraichgau hade förberett sig pÄ fest och det var liveband, öltÀlt och prezel försÀljning i full fart nÀr starten gick.

Rejset gick bÀttre Àn i Cagliari. DÀr fick jag ett otroligt bra kvitto pÄ sim och cykelnivÄn men saknade helt farten pÄ löpningen. Det sker ju inte sÄdÀr jÀttemycket trÀningsmÀssigt med knappa veckan mellan tÀvlingar sÄ jag var vÀl inte helt sÀker pÄ hur lÄngt löpningen skulle ta mig denna gÄngen.
Men det hade hÀnt en del, kroppen börjar vakna till liv och att damma av den ordentligt en gÄng gav faktiskt lite mer stuns i steget.
Jag fick en helt annan fart direkt ut ur T2, dĂ„ var jag fortfarande inte i tĂ€t men det kĂ€ndes att det fanns lite mer att springa med Ă€n innan. Sen plockade jag faktiskt upp tjejer hela tiden under de tvĂ„ sista varven (att ha lite is i magen ibland kan betala sig). Ett tag sprang jag som 3:a med Anja och Maike precis efter mig. Lagledaren och vĂ„rt support team stod och skrek som galningar vid sidan om dĂ„ en ganska enkel matematik tydde pĂ„ “tagessieg”. Och dĂ„ var vi lĂ„ngt ifrĂ„n bĂ€sta laget pĂ„ pappret. Anja fick ordentlig fart pĂ„ sista varvet och vi slutade 3:a (Anja), 4:a (jag) och 5:a (Maike). KĂ€ndes lite som ett lagtempo pĂ„ slutet 🙂






ï»ż ï»ż