Challenge Vansbro Invitational


June 2nd, 2020 av



Henrik Karlsson Photography

Med nuvarande Corona restriktioner och begrÀnsningar pÄ folksamlingar med mer Àn 50pers Àr det inte lÀtt att vara elitidrottare inom en uthÄllighetsidrott.

(den trÄkiga biten:)

Ekonomin bakom vĂ„ra tĂ€vlingar bygger pĂ„ ett stort antal deltagare som betalar en anmĂ€lningsavgift. Vi har ingen publik som betalar intrĂ€de eller tv-tid man kan sĂ€lja in annonsplatser pĂ„ arenan för.  Den lilla procenten som utgör eliten Ă€r enbart kostsam för arrangören, vi vill ha gratis start och möjlighet att vinna prispengar. Vad vi har sett en del av under Ă„ret Ă€r “hemmatĂ€vlingar” dĂ€r man dels aktiverar sig sjĂ€lv – och dels stöttar eventet som inte lĂ€ngre kan hĂ„llas. Det RF-stöd som finns gĂ„r till klubbar som kan redovisa förlust pĂ„ nĂ„got sĂ€tt – de flesta klubbar inom uthĂ„llighetsidrott har inga stora förluster utan bara utebliven aktivitet. Vi har inga dyra hall-hyror, avlönade spelare, förlorade biljettintĂ€kter eller hel och deltidsanstĂ€llningar man mĂ„ste betala. SĂ„ vitt jag vet har inget av det stödet pĂ„ nĂ„got sĂ€tt varit behjĂ€lpligt till nĂ„gon idrottsutövare inom min idrottsvĂ€rld (lĂ€s cykel, triathlon etc…). RĂ„kar man inte ha ett eget företag och möjlighet att permittera sig sjĂ€lv stĂ„r man helt utan stöd eller support. 

(den roliga biten:)

DĂ€rför var det fantastiskt roligt att Tomas Viker tog initiativet att försöka genomföra en tĂ€vling för den svenska triathloneliten. Helgen som gick skulle egentligen varit SM pĂ„ Medeldistans i Vansbro, ett stort arrangemang som blivit framflyttat pga nuvarande restriktioner. 

Men om man tar bort den stora massan och bara bjuder in 25 atleter klarar man sig fint under 50 personer, jaktstart och klassindelningar gjorde ocksĂ„ sitt till att kunna separera atleter ute pĂ„ banan. 

 

Photo: Henrik Karlsson Photography

Även om tĂ€vlingen gick under begreppet “trĂ€ningstĂ€vling” och inte hade nĂ„gra premie priser finns det Ă€ndĂ„ ett stort vĂ€rde för oss atleter att fĂ„ visa upp oss, vĂ„ra sponsorer och skapa en buzz kring att det hĂ€nder nĂ„got inom sporten. 

Jag fick möjlighet att tillsammans med tĂ€vlingsledare Clas Björling hjĂ€lpa till att utforma tĂ€vlingsformatet och vi kom fram till en lite spĂ€nnande variant av en tvĂ„-dagars tĂ€vling med prolog och jaktstart. En blandning av skidĂ„kning, Super League och  VM-serie. 

Dag 1 bestod av en Supersprint (300m simning, 7km cykel, 2km löpning) med individuell start (1mins mellanrum). Dag 2 av en Enduro (2x 350m/10km/2,5km) med jaktstart baserat pĂ„ prologens resultat. 

Det Ă€r ett extremt kul sĂ€tt att tĂ€vla pĂ„ och trots att det Ă€r ett ganska smĂ€rtsamt format Ă€r det actionfyllt och underhĂ„llande. 

Photo: Henrik Karlsson Photography

Hatten av för Tomas och Clas som utan nĂ„gon finansiell vinning gav oss möjlighet att fĂ„ tĂ€vla och visa upp oss. 

Henrik Karlsson Photography

UCI Womens World Tour VÄrgÄrda


August 19th, 2019 av



 

Bild: Kevin HemphÀlÀ

Vilken cykelsommar det blev

Dubbla SM guld i Linje och Tempo följt av en World Tour Debut.

Cykel alltsÄ.

Vi pratar cykel och inte triathlon.

Bara för att göra en sak klar; cykel Ă€r en del av triathlon – men cykelsport Ă€r nĂ„got helt annat Ă€n att tĂ€vla i triathlon.

Dynamiken, kravprofilen och hur det taktiskt Ă€r uppbyggt. 

VĂ€l medveten om att jag trots mĂ„nga Ă„r pĂ„ elitnivĂ„ inom idrott hĂ€r var orutinerad och en newbie var det med skrĂ€ckblandad förtjusning jag stĂ€llde mig pĂ„ startlinjen. 

UCI tĂ€vlingen i VĂ„rgĂ„rda som Ă€r en del av Womens World Tour hade alla topplag pĂ„ plats, totalt ca 150 Ă„kare. Banan bjöd pĂ„ 144km uppbyggt av ett lĂ€ngre varv följt av 6st korta. Vi hade totalt 8st grusvĂ€gspartier att ta oss igenom sĂ„ ca 20% av cyklingen skedde i skogen pĂ„ tvĂ„ led genom snirkliga grusiga smĂ„vĂ€gar. 

Den absolut största skillnaden frĂ„n cyklingen jag “Ă€r van vid” Ă€r positionskriget i lungan. Inte ens pĂ„ en VM-Series tĂ€vling i triathlon Ă€r det nĂ„got man behöver fundera pĂ„ nĂ€mnvĂ€rt. I triathlon har jag ocksĂ„ en plats, ett namn, och det nĂ€stan förvĂ€ntas att jag ska sitta lĂ„ngt fram. Jag behöver inte kriga för den.

Vi Ă€r inte heller 150 personer stor klunga pĂ„ en smal landsvĂ€g utan oftast max 15-20 tjejer varav mĂ„nga Ă€r nöjda med att sitta lĂ„ngt bak och bara glida med. 

Bild: Kevin HemphÀlÀ

Att hĂ„lla sig högt uppe utan att ta vind var dagens utmaning. Antingen satt jag för högt upp (och fick skĂ€ll av de andra svenska tjejerna pĂ„ laget att inte ta för mycket vind!) eller sĂ„ fann jag mig glidandes bakĂ„t i klungan. Ibland hade jag en bra position för att plötsligt upptĂ€cka att ca 20 tjejer plötsligt tagit sig förbi i sista svĂ€ngen in pĂ„ grusvĂ€gen. 

De kör tufft och tight och hittar luckor i klungan dĂ€r jag inte riktigt sĂ„g att det fanns plats. Efter ca halva loppet kĂ€nde jag mig faktiskt med bekvĂ€m med hur tight det var och hittade lite teknik i hur man skulle fĂ„ fram styret för att ta en plats – men lagom till det började jag bli sliten i benen av alla accelerationer och igĂ„ngdrag. 

In pĂ„ de lite mindre varven var jag fortfarande kvar i huvudklungan men tightare varv med mer tekniska partier gör det ocksĂ„ mer krĂ€vande nĂ€r man sitter i svansen. 

Ut ur stan pĂ„ nĂ€sta sista varvet tok-krampade jag i ena benet. Jag trodde att jag nog skulle fĂ„ kliva av och leta upp en bil för att alls kunna ta mig tillbaka till mĂ„l. Efter lite lirkande med benet fick jag krampen att slĂ€ppa, och tur för mig lugnade sig tempot i klungan just dĂ„ – sĂ„ pĂ„ nĂ„t sĂ€tt lyckades jag sitta kvar. Uppför  HĂ€grungabacken ut pĂ„ sista varvet kördes det hĂ„rt och jag hade problem. Benen var pĂ„ krampgrĂ€nsen och det gick inte att trycka mer Ă€n precis under just den. Bakre delen av fĂ€ltet var en enda lĂ„ng rad med smĂ„ luckor som jag lyckades gneta mig förbi och pĂ„ toppen var jag Ă€ndĂ„ precis bakom huvudklungan. 

Ingen av de andra var sÄ intresserade av att ta ikapp, de hade sÀkert lagkamrater uppe i klungan och deras jobb för dagen var ju klart. För mig fanns det personlig prestige i att försöka slita mig tillbaka till klungan och kanske gÄ mÄl med just huvudklungan.

Vi kom i kapp men nu började jag bli riktigt krispig. I de sista 5km finns det en gnetig grusvĂ€gssektion dĂ€r det alltid körts rĂ€tt hĂ„rt tidigare varv. Jag gick helt pĂ„ rött för att hĂ„lla hjul och nĂ€r det sen kom en fartökning uppför asfaltsbacken ut frĂ„n grusvĂ€gen var jag kokt. 

Det Àr lite av en ny upplevelse.

Jag tror aldrig jag har tvingats slÀppa hjul pÄ pÄ en VM-Series tÀvling eller nÄgon svensk landsvÀgstÀvling. Nu gick tÄget och jag sÄg mig parkerad med benen rÀtt ut.

Det var 2km kvar och med en stundande sprint skulle farten bara bli högre och högre och att “köra ikapp” klungan fanns inte pĂ„ kartan. 

 

Jag gick i mĂ„l ca 40sekunder efter Bastianelli som slog Marianne Vos i spurten. 

Trött, förstörd i benen men ganska nöjd Ă€ndĂ„. 

Min “profil” och det jag trĂ€nar för pĂ„ cykel Ă€r att köra hĂ„rt och jĂ€mt. Jag har en vĂ€ldigt bra tröskel och efficiency att ligga och trycka bra lĂ€nga. Att konstant köra “pĂ„ och av” och hela tiden gĂ„ upp i det övre registret dĂ€r jag vĂ€ldigt sĂ€llan befinner mig i trĂ€ning var tufft. VĂ€ldigt tufft. 

Men som en första upplevelse och erfarenhet av cyklingen pĂ„ den hĂ€r nivĂ„n ger jag mig sjĂ€lv godkĂ€nt. 

 

 

Det dÀr med OS


June 1st, 2019 av



Bild: Jessica Gow

Det dÀr med OS

Det Ă€r nog den vanligaste frĂ„gan jag fĂ„r i intervjuer de senaste tvĂ„ Ă„ren. Blir det ett OS till? Hur gĂ„r det med Tokyo? 

Senast i en intervju med radiosporten igĂ„r kom frĂ„gan upp och jag kĂ€nde att det kanske var lĂ€ge att resonera lite högt i hur tankarna gĂ„r. 

OS Ă€r jĂ€ttestort, i Sverige Ă€r det den gĂ„ngen Triathlon sĂ€nds pĂ„ TV och fĂ„ngar allmĂ€nhetens uppmĂ€rksamhet. Det Ă€r pĂ„ OS vi “doldisar” fĂ„r chans att skina, att fĂ„ visa upp vĂ„ra sporter och springa, cykla, kasta, ro eller brotta sig in i folkhjĂ€rtat. För sporter som inte syns regelbundet Ă€r det vart 4:e Ă„r det gĂ€ller, det Ă€r dĂ„ allting stĂ€lls pĂ„ sin spets. Men hur gĂ„r det till att ta sig dit egentligen?

Men vad innebÀr det att ta sig till ett OS?

KVALPROCESS

Vad man kanske inte riktigt har koll pĂ„ som publik hemma frĂ„n TV Ă€r hur processen ser ut för att ta sig till sjĂ€lva startlinjen. Detta Ă€r sĂ„klart olika för olika sporter, gemensamt Ă€r nog att det Ă€r ganska sĂ„ krĂ€vande process. 

För triathlon handlar det om en period pĂ„ tvĂ„ Ă„r dĂ„ man mĂ„ste tĂ€vla och samla poĂ€ng. Inom den tiden finns det en första och en andra period med max antal tĂ€vlingar i varje som man fĂ„r lov att rĂ€kna. För att fĂ„ en nationsplats mĂ„ste man ta mig in pĂ„ topp 55 pĂ„ OS-rankingen. Antal atleter inom topp 55 avgör hur mĂ„nga platser respektive land fĂ„r. 

Eftersom jag Ă€r den enda frĂ„n Sverige som tĂ€vlar pĂ„ VM-Series nivĂ„ mĂ„ste jag alltsĂ„ sjĂ€lv se till att Sverige har en nationsplats. 

DĂ€refter Ă€r det upp till Sverige och SOK att göra uttagningar. De har oftare högre krav, SOK t.ex. brukar vara vĂ€ldigt hĂ„rda pĂ„ att det Ă€r topp 8 pĂ„ en A-nivĂ„ tĂ€vling som gĂ€ller.  

OS-debut i Peking 2008

EKONOMIN

Hur det det ut med ekonomin för en sÄdan satsning dÄ?

I en nyligen gjord undersökning gjord av Aktivas KommittĂ© i ITU mĂ„ste man snitta en 10:e plats pĂ„ alla tĂ€vlingar under Ă„ret för att det ska gĂ„ jĂ€mnt ut. 

Jag upprepar JÄMNT UT. AlltsĂ„ inte förlora pengar. Topp 10, 10:a i vĂ€rlden. 

Det förutsatt att den aktive betalar alla kostnader sjĂ€lv. Det Ă€r i och för sig inte fallet för alla, de stora nationerna har landslag med stora budgetar dĂ€r hela VM-Serien finansieras plus att en del utöver det Ă€ven fĂ„r en lön. DĂ„ pratar vi USA, Storbritannien och en del av de tunga spelarna. Ju mindre landet Ă€r desto mindre budget brukar det vara. Sveriges hela elit-budget motsvarar mindre Ă€n vad en utövare i Norges landslag kostar under ett Ă„r. Att jĂ€mföra med Storbritannien hade bara vara löjligt. 

Har man stöd av SOK bidrar de givetvis med ett riktat stöd för att man ska kunna genomföra de tĂ€vlingar och ev. trĂ€ningslĂ€ger man behöver för kvalprocessen. 

För mig dĂ„, som inte Ă€r med i SOK’s program innebĂ€r det att jag, om jag skulle hoppa pĂ„ en kvalprocess hade fĂ„tt finansiera huvuddelen sjĂ€lv. Om man börjar rĂ€kna pĂ„ hur mycket pengar jag mĂ„ste dra in, inkluderat att jag ska kunna bo, Ă€ta och leva under Ă„ret ocksĂ„ Ă€r bra mycket mer Ă€n vad jag fĂ„r in pĂ„ ett Ă„r. Det mĂ„ste alltsĂ„ finnas en enorm stor lust och vilja för att göra en sĂ„dan investering. 

BELASTNING

Eftersom jag dĂ„ inte har tĂ€vlat nĂ„gon VM-Series tĂ€vling  eller VĂ€rldscup under första kvalperioden (som avslutades i Yokohama tidigare i Maj) skulle det innebĂ€ra ett hektiskt tĂ€vlande under halva perioden. Detta var precis det jag gjorde under 2015/16 dĂ„ jag dragit pĂ„ mig en vadbristning följt av en segdragen ögoninflammation under första kvalperioden. 

Jag var tvungen att tĂ€vla vĂ€ldigt intensivt trots att kroppen inte riktigt var redo eller tĂ„lig för sĂ„pass hĂ„rd belastning och Ă„kte under hösten till Mexico, Turkiet följt av Sydkorea för ta kvalpoĂ€ng – poĂ€ng som skulle ta mig upp pĂ„ OS rankingen men ocksĂ„ garantera en startplats pĂ„ första VM-Series tĂ€vlingen i Abu Dhabi igen. DĂ€refter var det tĂ€vling i Australien följt av Italien följt av Yokohama i Japan dĂ€r rankingen stĂ€ngde. Den hösten och vĂ„ren förtjĂ€nar ett eget inlĂ€gg med den bergochdalbana det var, jag har nog aldrig kastats mer mellan hopp och förtvivlan som det halvĂ„ret.  Kontentan blev i alla fall att jag tog sista platsen pĂ„ OS-rankingen och i början pĂ„ juni Ă€ven ett besked frĂ„n SOK att jag blivit uttagen. 

JUNI. Vi snackar alltsĂ„ tvĂ„ mĂ„nader till OS. TvĂ„ mĂ„nader att försöka bygga upp kroppen igen och förbereda den för D-Day.  Att hĂ€mta hem tillrĂ€ckligt mycket mental energi för att orka göra det dĂ€r absolut bĂ€sta jobb man kan göra. 

Det gick, jag Ă„kte till Rio i grym form och efter förutsĂ€ttningarna gjorde jag en bra insats. 

Men, jag lovade mig sjĂ€lv att inte sĂ€tta sĂ„n press pĂ„ mig sjĂ€lv, och min kropp igen. 

OS i Rio 2016 slutade med en fin 16:e plats

ÄR OS DET ENDA SOM RÄKNAS?

I Rio kĂ€nde jag mig klar, jag hade kört tre stycken OS. Tre helt olika upplevelser. Jag hade gĂ„tt frĂ„n helt rookie, till medaljör till veteran pĂ„ en 10 Ă„rs period. Efter Rio fanns istĂ€llet lusten till att testa den andra sidan av triathlon. För det finns vĂ€ldigt mycket mer i sporten Ă€n VM-Serien och OS. 

Hawaii till exempel, Ă€r vĂ€l den mest kĂ€nda triathlontĂ€vlingen i vĂ€rlden. Och de som vinner Ironman i Kona blir ofta större superstars Ă€n OS-medaljörerna. 

LĂ„ngdistans passar dessutom min profil med en stark cykel och lite lĂ€ngre distanser. Det Ă€r dĂ€remot extremt svĂ„rt att kombinera  med en kortdistanssatsning och ett OS-kval. SĂ„ lusten och utmaningen lĂ„g mer mot lĂ„ngdistansen och de lĂ€ngre strĂ€ckorna. 

MAN BLIR SOM MAN UMGÅS

Vad som kanske körde ihop det lite för mig var mina fantastiska trĂ€ningskompisar, Norska landslaget, som jag har trĂ€nar med i ca tvĂ„ Ă„r nu. Deras typ av trĂ€ningsupplĂ€gg passar bĂ„de för att köra bra pĂ„ halvironmandistansen (vilket de tydligt visade i Bahrain 70.3 dĂ„ de tripplade pallen och gick under vĂ€rldsrekordet pĂ„ distansen) och pĂ„ olympisk distans. SĂ„ trots fokus pĂ„ kortdistans fanns lusten, och tron pĂ„ min kapacitet Ă€ven pĂ„ kort kvar. 

BERMUDA

Tanken var att Ă„ka till VM-Series tĂ€vlingen i Bermuda för att testa formen och fĂ„ en indikation till vart jag stod i förhĂ„llande till de bĂ€sta. Och kanske ocksĂ„ knipa ett gĂ€ng poĂ€ng som skulle fĂ„ upp min ranking en bra bit. Formen var den bĂ€sta pĂ„ flera Ă„r, nog bĂ€ttre Ă€n innan OS i Rio och inte lĂ„ngt ifrĂ„n försĂ€songen 2012. TyvĂ€rr drog jag pĂ„ mig en intramuskulĂ€r bristning pĂ„ sista hĂ„rda passet och jag tvingades stĂ€lla in resan och tĂ€vlingen. Lite dĂ€r och dĂ„ kĂ€ndes det som att tĂ„get lĂ€mnade plattformen om jag skulle tĂ€vla mig till Tokyo. 

DĂ€remot Ă€r inte dörren helt stĂ€ngd och lĂ„st, men det finns  (fortfarande) inget uttalat mĂ„l om att kvala dit. 

MÅLET

IstĂ€llet Ă€r ju siktet (fortfarande) instĂ€llt pĂ„ 70.3 VM i Nice (halv ironman) i September. Halv Ironman Ă€r en galet kul distans att tĂ€vla pĂ„ och dĂ€r jag kĂ€nner jag har stor potential att utvecklas pĂ„. 

UTVECKLING

Men du Àr ju 33 Är, utvecklas man fortfarande dÄ?

Och det Ă€r just det som gör den hĂ€r sporten sĂ„ underbar. Jag blir fortfarande bĂ€ttre, simmar snabbare och höjer nivĂ„n pĂ„ cykeln. Bara under vintern har jag kapat en del tid i poolen och satt nĂ„gra riktigt bra tempolopp som visar pĂ„ bĂ„de snabbare hastigheter och mer watt. 

Ålder Ă€r inget problem i uthĂ„llighetssporter 🙂

DĂ€remot huvudet och lusten. 

Och varken huvudet eller lusten Àr det nÄgot fel pÄ!

Tempocykling – ja tack! Photo: Darren Wheeler / thatcameraman




ï»ż ï»ż