Som i transit


May 20th, 2016 av



Bild: Etienne van Rensburg

Bild: Etienne van Rensburg

Det har varit en vÀldigt intensiv period sista halvÄret. 

Antalet kilometrar flugna vill jag knappt tĂ€nka pĂ„ (om nĂ„gon vet ett smidigt sĂ€tt att rĂ€kna ut detta sĂ„ lĂ„t mig veta :) ) Att sitta sovandes i ekomiklass Ă€r lite av en konst jag hĂ„ller pĂ„ att förfina. Garderoben bestĂ„r av ca 10kg klĂ€der dĂ€r ca 70% Ă€r lycra och har nĂ„gon slags trĂ€ningsfunktion. Allt har sin givna och inarbetade plats, pĂ„sen med elekroniksladdar, energibaren, cykelstrumporna, pulsbanden. SĂ„ att fĂ„ komma hem till ett sommarsverige och faktiskt fĂ„ packa upp den dĂ€r vĂ€skan Ă€r en lyx och ynnest jag har lĂ€ngtat efter ett tag. Jag Ă€lskar att tĂ€vla och resa – men det Ă€r kombinationen och balansen av det dĂ€r andra som Ă€r essentiellt.

Att vara pÄ lÀger med D-Squad och coach Darren Àr intensivt. 

Det handlar om detaljer, hÄrt arbete och att försöka nÄ dit man förut inte riktigt har varit. Mina trÀningskompisar Àr likt ett gÀng arbetskamrater, men man gÄr sida vid sida ni det att vi blir pushade till max. Det gÄr inte att hÄlla upp en fasad eller hÄlla ett artigt vÀlputsat avstÄnd. Man visar det fina, det rÄa och det fula för varandra varje dag. Vi delar extrema framgÄngar och hjÀrtskÀrande motgÄngar med frekventa mellanrum. Jag har följt Jodie frÄn att ha sprutat champagne frÄn högsta steget pÄ pallen i Abu Dhabi till att ha missat chansen att representera sitt land pÄ OS. Det gör ont i hjÀrtat ibland. Jag har sett Mari sakta men sÀkert jobba sig upp till att stadigt prestera i topp pÄ VM-Series tÀvlingar och sÀkra en plats för sig sjÀlv i Rio. Jag sprang förbi Julia pÄ banan i Yokohama dÀr hon grÄtandes klev av dÄ tÀten varvat henne och OS-drömmen gick i kras.

OS Àr inte allt men det Àr dÀr fokuset legat för vÄr lilla grupp sista Äret. 

Tanken pĂ„ Rio Ă€r det som drivit mig och hjĂ€lpt mig kĂ€mpa igenom de gĂ„nger dĂ„ kroppen inte svarat – och hjĂ€lpt mig tömma mig ut och in nĂ€r Darren bett om det. Det Ă€r det som hjĂ€lpt mig igenom de tre sista Ă„ren nĂ€r det varit kĂ€mpigt med skador och avbrott. Jag ska fĂ„ ihop det – det ska gĂ„.

Jag lÀmnade det sent, jag vet.

Det var pĂ„ hĂ„ret att jag lyckade skrapa ihop tillrĂ€ckligt med poĂ€ng för att Sverige skulle fĂ„ sin nationsplats. Jag hann inte i tillrĂ€ckligt bra form för att prestera en topp 8. Det magiska numret som hade uppfyllt SOK’s kriteriet och gett mig en given plats.

Jag var nÀra i Abu Dhabi, 10:a och 2 sekunder i frÄn i en spurt.

Men liksom jag erfor i London sÄ handlar sport om marginaler och vikten av att vara pÄ rÀtt sida av dem.

Just nu kĂ€nns det som att jag sitter i transit – mellan tvĂ„ flyg.

Jag kan inte göra sÄ mycket mer Àn att planlöst gÄ och titta i taxfreen innan nÀsta plan gÄr.

Oavsett om det gĂ„r till Rio – eller en för mig Ă€nnu okĂ€nd destination sĂ„ Ă€r det skönt att vara hemma ett tag. 

Jag samlar energi av att vakna i egen sÀng, dricka bryggkaffe och trÀna pÄ hemmaplan.

Om en dryg vecka gÄr bilen med Calle vid ratten och en massa cyklar ner till Morzine för sommarens höghöjdslÀger.

Förhoppningsvis skall SOK ha kommit med ett besked innan dess.

 

VM-Serien i Yokohama och de sista OS-poÀngen


May 17th, 2016 av



 

Lisa Norden Yokohama 2016

Efter tvÄ Ärs tÀvlande stÀngde den Olympiska kval perioden för triathlon i Yokohama i lördags. 

TvÄ perioder med ett max antal pÄ 15 stycken tÀvlingar fick rÀknas.

För mig har jag enbart ett resultat att rÀkna till den första perioden och var beroende av det hÀr sista Äret för att samla ihop maximalt med poÀng.

Krafttaget började i höstas dÄ jag körde VÀrldscuperna Cozumel, Alanya och Tongyeong i oktober mÄnad. Sedan var det tre mÄnaders trÀning och uppbyggnad i Sydafrika under vintern innan vi gav oss pÄ nÀsta fas av tÀvlingar.  Abu Dhabi WTS inledde första helgen i mars följt av Mooloolaba WC, Gold Coast WC, Cape Town WTS, Cagliari WC och nu sist Yokohama WTS.

Mycket tĂ€vlingar, lĂ„nga resor och fokus pĂ„ poĂ€ng, poĂ€ng poĂ€ng
 

Totalt har jag varit hemma i Sverige ca tre veckor det sista halvÄret, tvÄ i november och en nu mellan Cape town och Cagliari. En del i processen och en nödvÀndighet för att möjliggöra bÀsta möjliga trÀning och förberedelser.

Största mÄlet var alltsÄ att samla poÀng och sÀkra en nationsplats till Sverige, i processen hoppades jag pÄ resultat tillrÀckligt för att fÄ klartecken frÄn SOK. 

En topp 8 pÄ en VM-Series tÀvling hade sÀkrat en sÄdan plats.

I Abu Dhabi var jag 10:a och 2 sekunder frĂ„n en topp 8. Vi var sex stycken tjejer som spurtade om plats 7 till 12. VM-Series tĂ€vling nummer tvĂ„ var Gold Coast, formen var snĂ€ppet bĂ€ttre dĂ€r men dagen före började jag kĂ€nna mig dĂ„lig och pĂ„ morgonen var jag vĂ€ldigt orolig för hur jag ens skulle kunna genomföra loppet. IllamĂ„ende, hög puls och trötthet – vaknade med 65 i vilopuls pĂ„ morgonen och fick aldrig riktigt igĂ„ng kroppen. DNF. TvĂ„ veckor senare vĂ€ntade Cape Town dĂ€r det blev en 12:e plats pĂ„ en tĂ€vling dĂ€r i princip hela fĂ€ltet började löpmomentet tillsammans. Det innebar att det bara fanns en chans kvar för en topp 8, men med DNF’en i Gold Coast innebar ocksĂ„ att jag var kort pĂ„ poĂ€ng.

Lisa Norden cykel Yokohama 2016

 

Med mig till Yokohama hade jag pojkvÀn Calle och Osteopat Leon Spiller för support, tillsammans fick vi till nÄgra riktigt bra dagar med trÀning, massage och kÀnde att vi fick koll pÄ lÀget.

Jag visste att det skulle krĂ€vas nĂ„got ganska speciellt för en absolut topp placering – men förutsĂ€ttningarna var bra och det fanns absolut ingen anledning till att jag skulle köra dĂ„ligt.

Loppet började bra och jag fick stÄ bredvid trÀningskompis Mari Rabie pÄ pontonen. Inte bara en snabb höft att simma pÄ utan ocksÄ nÄn som inte har intresse av att slÄss eller fightas. Det gör helt klart livet lÀttare. Jag fick ytterlinjen runt bojen och lÄg ok med vid första varvningen, sen klÀttrade jag upp lite under fÀltet under andra varvet. Som alltid Àr det en skön kÀnsla att sitta sÀkert i huvudgruppen frÄn början av loppet och hela tiden ha koll pÄ lÀget. TyvÀrr var det en relativt stor grupp frÄn början och ingen som direkt hade intresse av att ta kommandot eller köra pÄ.

Med OS-kval hos amerikanskorna, kanadensiskorna, tyskorna och australienskorna var det det mĂ„nga ”lopp i loppet” och folk satt och passade mest pĂ„ varandra. En 40 sekunder bakom oss lĂ„g en mindre klunga med  en högst motiverad Ashley Gentle i spets – hennes motivation var större Ă€n klungans och efter ett par varv hade de kört i kapp och Ă„terigen blev det en tĂ€vling med hela klungan samlad inför löpmomentet.

Lisa Norden T2 Yokohama 2016

Jag var lite nervös inför löpningen, med sista tidens mÄnga och lÄngvÀga tÀvlingar var det lÀngesedan jag hade fÄtt ett större oavbrutet trÀningsblock i benen. Som vanligt gick det fort ut ur T2 och fokus lÄg pÄ att hitta en bra rytm och försöka slappna av i det att man fÄr igÄng löpbenen. Planen var att vara lite kall och inte dras med alltför mycket dÄ det Àr lÀtt att tÀnja bÄgen lite för högt och sen fÄ betala för det pÄ sista varven. Efter första varvet hade det etablerats nÄgra mindre grupper med lite rörelse fram och tillbaka. NÄgra i spets som blev vÀldigt trötta och gled bakÄt, medan andra jobbade sig förbi och framÄt.

Kroppen funkade bra och det fanns en hyfsat bra kÀnsla att springa med, tyvÀrr fick jag ingen jÀttefart pÄ benen.

Jag sprang med det som fanns – men jag skulle behövt springa mer och resa/tĂ€vla mindre sista mĂ„naden för att springa fortare. 

I mÄl blev det en medioker 22:a plats.

Besviken.

Efter Abu Dhabi och Cape Town vet jag att det finns kapacitet för mer och mina förhoppningar var att leverera mer och bÀttre Àn dÄ.

Men resultatet bÀrgade trots det en OS-plats (nationsplats) sÄ en av uppgifterna för helgen kunde jag bocka av.

SÄ nu Àr det upp till SOK att ta beslut huruvida jag fÄr en plats i den svenska OS-truppen.

Jag har ett par veckors lugn framför mig hemma i Stockholm innan det bÀr av mot Ärets höghöjdslÀger i Morzine.

Dags att njuta av lite svensk försommartrĂ€ning…

 

Sista OS-poÀngen i Yokohama


May 12th, 2016 av



Yokohama WTS

DĂ„ var den hĂ€r – sista tĂ€vlingen vars poĂ€ng rĂ€knas in till den olympiska rankingen och bestĂ€mmer platserna pĂ„ OS. 

Det Ă€r en lĂ„ng process som löper över tvĂ„ Ă„r – och tvĂ„ perioder. PoĂ€ng frĂ„n VĂ€rldscuper och VM-Series tĂ€vlingar som ackumuleras, med ett maxantal tĂ€vlingar som fĂ„r rĂ€knas till varje period.

Om man som vanligt tÀvlar pÄ bra och presterar nÄgorlunda under denna perioden Àr det inga större konstigheter. Om man som jag missar hela första perioden (p.g.a. skadeÄr) blir det klart svÄrare. Samtliga mina poÀng kommer frÄn den sista perioden, nÀrmare bestÀmt frÄn oktober i fjol fram till Yokohama imorgon. TvÄ Ärs OS-kval koncentrerat till ett fÄtal tÀvlingar.

DĂ„ Ă€r det inte mycket som fĂ„r lov att gĂ„ fel – och saker som en 24hr magsjuka innan VM-Serien pĂ„ Gold Coast Ă€r tillrĂ€ckligt för att lĂ€get ska kĂ€nnas osĂ€kert och inte sĂ„ sjĂ€lvklart.

Men Àr det inte just detta som Àr tjusning med sport, tydliga deadlines och resultat? Underbart nÀr man Àr pÄ rÀtt sida och frustrerande nÀr man inte riktigt kommer ikapp.

Hela vintern och vĂ„ren har jag haft kĂ€nslan att jag börjar nĂ€rma mig igen. Kroppen fick en vĂ€ldigt bra uppbyggnad i Sydafrika – sen har en hel del tĂ€vlande och vĂ€ldigt mycket resande gjort den lite mer tĂ€vlingstĂ„lig. För att bli riktigt snabb behöver jag en trĂ€ningsperiod till, och lite höghöjd. Men jag Ă€r nu tillbaka och springer pĂ„ riktigt. I Cape Town kunde jag se ledarna under hela loppet, kring mig hade jag tjejer av vĂ€ldigt bra löpkaliber. Sakta med sĂ€kert.

Yokohama Àr alltsÄ sista loppet som rÀknas in och resultatet Àr viktigt. Det handlar om poÀng för OS-rankingen samt att visa fÀrg för SOK. VÀldigt resultat orienterade mÄl.

Trots detta handlar det om att simma, cykla och springa sÄ fort jag kan och för mig handlar det om att bocka av smÄ detaljer för att göra detta sÄ bra som möjligt. Loppet Àr indelat i en massa smÄ delmoment och fokus ligger hela tiden pÄ det jag har att fokusera pÄ just dÄ. Enkelt. Okomplicerat. Och sköter jag det bra lÀr slutresultatet bli ok det med.

Med mig i Yokohama Àr pojkvÀn Calle som stÄr för moraliskt support och övergripande handrÀckning samt osteopaten Leon Spiller.

Förra Äret var jag hÀr sjÀlv och dÄ var det lite av en mardröms resa. Jag hade fÄtt starten sent (stÄtt pÄ vÀntelistan), bokat i sista minut och dÀrför tvingats dela upp vistelsen pÄ tvÄ olika hotel, vÀskan kom inte förrÀn efter nÄgra dagar och jag hade fÄtt stora problem med ryggen under resan dit. Till pÄ köpet svullnade kroppen upp efter flyget och hela systemet kÀndes svajigt. Snabbt in i loppet gick det fel dÄ jag fick en spark eller armbÄge till huvudet och en mindre hjÀrnskakning. Bröt efter cyklingen och kÀnd mig totalt miserabel och vÀrdelös.

SÄ att vara hÀr med Leon och Calle, ha en kropp som kÀnns stark och i form samt en stor lust pÄ att tÀvla gör att den hÀr tÀvlingen kÀnns det raka motsatta till fjol. 

Yokohama har traditionellt sett varit vÀldigt bra för mig med tvÄ vinster och en sjÀtteplats (om man rÀknar bort fjolÄrets DNF). Jag satt och tittade igenom tÀvlingsprogrammet dÀr de hade bilder pÄ loppets alla medaljörer (första loppet kördes 2009), Gwen har tre vinster, jag tvÄ och Andrea Hewitt en. SÄ det Àr inte sÄ mÄnga som fÄtt chans att vinna det hÀr rejset :)

Ännu Ă€r jag inte i den formen att jag kan springa för vinst – men att OK lopp hĂ€r borde bocka av de tvĂ„ mĂ„len för imorgon. 

PoÀng tillrÀckligt för en startplats i Rio.

Tummen upp frÄn SOK.

 




ï»ż ï»ż