TvÄ i Takapuna


February 14th, 2015 av



Lisa Norden pÄ startlinjen i Takapuna

Bild: Scott Taylor

 

Distansen blev kortare och farten högre i gÄrdagens lopp i Takapuna. 

Tanken var ju att komma i form hÀr nere, och med ett race som igÄr sÄ Àr det nog svÄrt att undvika.

Med en distans pĂ„ 300m simning – 9,6km cykel och 2,6km löpning finns det inget annat Ă€n full gas och en no misstakes policy.

Det kÀndes riktigt bra i vattnet och jag insÄg att jag hade chans att komma fram till första bojen i ledning. Det Àr inte sÄ ofta man fÄr det sÄ med en kÀnsla av lyx och overklighet att runda de bortre bojarna och svÀnga in mot stranden igen. DÀrefter följde en riktigt brant backe upp till vÀxlingsomrÄdet, och min gissning hade varit att loppets maxpuls skedde just dÀr precis innan cykelhjÀlmen kom pÄ.

Vi fick direkt lucka och var en grupp pĂ„ tre tjejer som jobbade tillsammans pĂ„ den ganska tekniska och tighta banan. Sophie Corbidge körde lika starkt hĂ€r som i Kinloch för tvĂ„ veckor sedan medan Rebecca Clarke hade svĂ„rt att följa. Men vi höll i ihop – och höll ifrĂ„n gruppen bakom oss.

Först in och först ut ur T2 var nĂ€sta bevis pĂ„ att de gamla rutinerna börjar komma tillbaka. Löpningen kĂ€ndes initialt bĂ€ttre Ă€n i Kinloch och jag kom in i det snabbare. Första delen av banan var utför en grĂ€sslĂ€nt och sedan tillbaka uppför en ganska brant backe. Sedan planade det av och vi vĂ€nde inĂ„t huvudgatan för vĂ€ndpunkt och varvning. Efter backen lĂ„g jag pĂ„ Sophies axel och det kĂ€ndes ganska lĂ€tt. Av döma av andningen mycket lĂ€ttare Ă€n hur Sophie kĂ€nde sig just dĂ„. SĂ„ jag gick om och drog upp farten… bĂ€ra eller brista. Med mindre Ă€n 3km löpning Ă€r det inte sĂ„ mycket att vĂ€nta pĂ„.

Det höll ett tag, men sen stumnade jag lite och Sophie kom ikapp -och gick om. Surt sa rÀven nÀr hon fick en lucka i sista uppförsbacken men det vara bara att bita i och be benen springa hela vÀgen in i mÄl.

En andra plats Àr ett helt ok resultat. Genomförandet av loppet och trÀningseffekten fick dÀremot en guldstjÀrna i kanten.

TrÀningen fortsÀtter nu i Cambridge och jag har 2,5 vecka pÄ mig att bygga vidare mot Abu Dhabi.

Tomlin, Corbidge och Lisa Norden i Takapuna

Bild: Scott Taylor

 

 

 

Pallplats i Kinloch


February 1st, 2015 av




 

Tanken var ett fartpass och en rejÀl Äterintroduktion till tÀvlingsbanan. 

“I couldn’t care less about the result” sa Darren innan jag lĂ€mnade Chula Vista. MĂ„let var en genomförd tĂ€vling och ett hĂ„rt pass i bagaget. Trots det Ă€r det alltid nervöst att stĂ„ pĂ„ startlinjen. SĂ€rskilt iförd sverigedrĂ€kt och med hela “we welcome Lisa Norden – the london olympic silvermedalist” introduktionen…

Vad skulle finnas i kroppen..?

Simningen gick bra och jag var med riktigt bra frĂ„n start. En smĂ€rre förvirring kring andra bojen (ang om hur mĂ„nga av bojarna man skulle simma runt…) gjorde att jag gled bak nĂ„gra positioner. Men jag hade lite koll pĂ„ tjejerna omkring mig och det var fortfarande en helt ok plats att vara pĂ„. Cyklingen bjöd pĂ„ en ganska ovanlig och extrem bana. En av de brantaste backar jag tĂ€vlat pĂ„ skulle man uppför, 5 varv. Det började regna precis nĂ€r starten gick sĂ„ det var blött och halt och ganska osĂ€kert pĂ„ utförskörningen. Tydligen Ă„kte en av tjejerna lĂ€ngre bak i fĂ€ltet i backen och det pratades utstickande benpipor och ambulans. Vi körde ganska försiktigt och fick trots det en ganska liten klunga pĂ„ en 8 tjejer och över en minut bak till jagande klunga. Uppför sista backen pĂ„ sista varvet tappad Kate Mcllroy kedjan och gruppen blev lite splittrad och utdragen. Sophie Corbidge fick en liten lucka in i vĂ€xlingen vilken hon höll och sedan utökade för att vinna tĂ€vlingen.

Jag hamnade i en jagande trio tillsammans med Grace Musgrove och Kate och framför oss fanns Kingsford sen Sophie.

Lisa Norden, Kate Mcllroy and Grace Musgrove

Det Àr första gÄngen pÄ lÀnge jag sprungit i grupp pÄ tÀvling. Eller ja, jag har ju inte tÀvlat pÄ vÀldigt lÀnge sÄ det Àr klart att det Àr ett tag sen. Men det Àr en skön kÀnsla av att ha kontroll nÀr man hör att andra jobbar hÄrt. Eller att ibland kunna plocka upp nÄgons takt och rytm, och att hinna fokusera pÄ sig sjÀlv, andningen, rytmen. Farten vÀxlade lite men huvuddelen kÀndes ganska ok och jag började hitta en bra kÀnsla i kroppen. NÄgot jag lÀngtat sÄ otroligt efter vÀldigt lÀnge nu.

Vi hĂ€mtade in Kingsford och fick i det tvĂ„ platser pĂ„ pallen att slĂ„ss om. Tankarna började vandra till olika scenario och hur jag pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt skulle kunna skaka av mig de andra tvĂ„. Med en 800m kvar blev vi ikappsprugna av Jaz Hedgeland som hade sprungit upp sig frĂ„n andraklungan. En minut bak. Hon kom snabbt alltsĂ„. Jag insĂ„g att det var min chans och gick med nĂ€r hon kom ikapp – och gick om.

Farten gick upp och det blev riktigt jobbigt, men luckan öppnades och tjejerna slÀppte.

DÄ kan man ta att det Àr lite jobbigt.

Det fanns ju en pallplats att springa för.

Det var lÀngesedan det fanns en sÄdan att springa för och dÄ njuter man banne mig hela vÀgen in. 

En skön start pÄ 2015 och kommande sÀsong. Har fortfarande mycket kvar att göra nÀr det gÀller trÀning, löpning och intensitet men nu kÀnns det i alla fall som att vi Àr pÄ rÀtt vÀg.

lisa norden mot mÄlgÄng i Kinloch

FÀrdigtrÀnad i Chula Vista


January 28th, 2015 av



 

Bild: Kevin Koresky

Bild: Kevin Koresky

SÄ efter en mÄnad tillsammans med coach Darren och D-squad var det dags att bryta upp och byta bas. 

LĂ€gret i Chula Vista var en bra start pĂ„ Ă„ret,  en mĂ„nad dĂ€r jag börjar sĂ€ttas ihop som en triatlet igen. Löpningen Ă€r igĂ„ng och passen har kunnat avverkas ett efter ett utan krĂ„ngel, tĂ„rar och tandagnisslan. Det var klart frĂ„n början nĂ€r jag kom ner att det inte var en mĂ„nads trĂ€ning jag hade framför mig – utan förr ett tvĂ„ mĂ„naders block indelat i tvĂ„ faser.

Det var vÀldigt lÀngesedan jag har haft förmÄnen till en lÀngre fas med ostörd löptrÀning. Det gÄr inte att sticka under stolen med att detta Àr nyckeln till att vara snabb pÄ tÀvlingsbanan. Oavsett talang eller motor finns det en viss mÀngd och ett antal pass som mÄste göras. Som ska stoppas in pÄ banken. Tidigare har jag kunnat överleva kortare skadeuppehÄll just tack vare allt jobb jag gjort innan. Nu kan jag inte det lÀngre, det har gÄtt för lÄng tid.

Precis som eurobonus poÀng har de ett visst bÀst före datum.

Den andra fasen sÄledes pÄ gÄng att ta vid. 

Ett nattflyg frĂ„n Los Angeles till Auckland, en förlorad dag och byte av kontinent. IstĂ€llet för att vara nio timmar efter Stockholm ligger jag nu 12 timmar före. Lite varmare, klart bĂ€ttre kaffe och framför allt – fler tĂ€vlingar.

Fas tvÄ innebÀr fortsatt trÀning men med fart komponent. IstÀllet för enbart hÄrda trÀningspass smyger jag in tvÄ stycken kontinental kupper i förberedelse för sÀsongen. Ge bÄde huvud och kropp en chans att vÀnja sig vid tÀvlingsbelastningen igen.

Jag kommer att vara baserad i Cambridge tillsammans med resten av svenskarna pÄ Nya Zeeland. Coach Ludde Àr pÄ vÀg hit och tillsammans ska vi fortsÀtta att bygga den dÀr basen som ska ta mig fram till VM Serien och Äterfunnen form.

Har jag tur – fĂ„r jag ett Wild Card till VM Series tĂ€vlingen i Abu Dhabi.

FÄr jag inte det kör jag en continental cup i Wollongong istÀllet, följt av de tvÄ inledande VÀrldskupperna i Mooloolaba och New Plymouth.

AlltsÄ en SJUUUKT spÀnnande period som vÀntar. Och rolig.

Och nog med mycket mjölksyra, muskelvĂ€rk, ifrĂ„gasĂ€ttande av sysselsĂ€ttning samt trötta ben…




ï»żï»ż