FrÄn fela sida staketet


August 30th, 2017 av



 

Med helt fel klÀder och pÄ fel sida kravallstaketet var jag pÄ plats i Slottsbacken under helgens VM-Series tÀvling. 

HÀlsenan Àr under rehabilitering men all övrig trÀning har fÄtt ta ett steg tillbaka. Jag sliter pÄ med mina ryggövningar och ger kroppen lite extra mycket lugn och sömntimmar.

Trots att det kÀndes vÀldigt fel var det ÀndÄ trevligt att vara delaktig i VM-SeriestÀvlingen i Stockholm. MÄnga av dom som tÀvlar kÀnner jag och har trÀnar och tÀvlat nÀra ett flertal under mÄnga Är.

I stÀllet för att vara pÄ banan var jag runt banan.

Jag gjorde ett stopp i ITU’s triathlonlive kommentatorsbox under bĂ„de damernas och herrarnas tĂ€vling och hoppade ut pĂ„ kullstenen för att prata med speaker SillĂ©n. Det var helt fantastisk stĂ€mning vid slottet och det vĂ€rmer om triathlon hjĂ€rtat att se fullsatta lĂ€ktare runt den blĂ„a mattan.

Att Kristian knep silvret var den absoluta höjdpunkten. Jag har ju som bekant trÀnat en del med Norska landslaget under Äret och vet hur stark han Àr och hur hÄrt han trÀnar.  Att nu rada upp pallplatser pÄ raken Àr mÀkta imponerande och hatten av till bÄde Kristian och coach Arild! Jag fick ocksÄ chansen att sitta ner med Arild för en frukost dagen efter och lÀgga upp planen för kommande period (rehabben).

Just gÀllande kommande veckor sÄ har jag vÀldigt mycket fritt spel. Energin kommer att lÀggas pÄ att bygga upp kroppen och trÀning i övrigt vad som kÀnns skönt och roligt men inte belastande.

Passande sÄ kommer jag inleda just det momentet pÄ varmare ort dÄ vi fÄtt i uppgift av Apollo att reka ett par nya destinationer i Grekland.

 

 

Fortsatta hÀlseneproblem och ingen start i WTS Stockholm


August 18th, 2017 av



 

TyvÀrr blir det ingen VM-deltÀvling i Stockholm för mig.

I Ă„r heller.

Det Àr svÄrt att fÄ i skrift den besvikelse och uppgivenhet jag kÀnner över kroppen och dess oförmÄga att hÄlla ihop.

Ledorden inför Äret var att inte stressa fram nÄgonting. Inte pressa kroppen utan ge den tid och möjlighet att byggas upp frÄn grunden till en robust och stark kropp som ska tÄla belastning.

Robust. NÄgot som jag skulle beskrivit mig sjÀlv som i början av min elitkarriÀr. Stark, robust och med ett tjockt pannben. Nu kÀnns det som att det bara Àr pannbenet som Àr kvar i originalskick. PÄ gott och ont.
Anledningen till att jag inte kommer att kunna tÀvla i Stockholm Àr min hÀlsena. 

Den började krÄngla strax efter OS i Rio med stela vader och troligtvis en liten bristning under löpmomentet pÄ VÀrldscupen i Equador en mÄnad senare.

Det visste vi inte dÄ (att det var en bristning) utan ett ultraljud hemma i Stockholm visade ingen egentlig skada.

Enligt ultraljudet sÄg strukturen oelastisk ut men teoretiskt borde det inte vara nÄgot problem för att kunna Äteruppta löpningen relativt snart. En klassisk överanstrÀgning alltsÄ. Skönt.

Men nÀr jag senare började jogga lite dök en ny smÀrta upp pÄ insidan av hÀlen, med rÀdsla för en inflammation stoppade vi all löpning och satte in en kur antiinflammatoriskt. TvÄ veckor senare Äkte jag ivÀg för att avsluta sÀsongen med en tÀvling pÄ Aruba (sprint) och Bahamas (en tre-dagars tÀvling).

Det gick inte riktigt (sÄklart), löpningen kunde jag precis ta mig igenom pÄ Aruba men ömheten pÄ hÀlen sped sig och hÀlsenan blev ömmare och ömmare. Efter andra löpningen pÄ andra etappen fick jag bryta loppet pÄ Bahamas.

Sista löpning pÄ Bahamas innan jag tvingades avbryta.

Stopp. Bryt. Börja om. 

Med massor av tid fick senan den vila den behövde, gym och rehab programmet utfördes prickfritt. Trots det tog det tid. LĂ€ngre tid en det “borde”. LĂ€ngre tid Ă€n vad handboken föreskrev.

Det var inte förrĂ€n ett par veckor innan höghöjdslĂ€gret i Sierra Nevada i Maj jag kunde börja jogga igen. Men dĂ„ funkade det Ă€ntligen. Vi var försiktiga. Började med att “gĂ„ pĂ„ tur” och lyssnade pĂ„ kroppen. Progressionen var fin och löpningen började kĂ€nnas bra.

Jag gjorde debut pÄ tÀvlingsbanan (IM 70,3 Mallorca) och Äkte sedan pÄ en VÀrldscup och en Bundesliga tÀvling. Men dÀr tog det slut. Morgonen efter Bundesliga tÀvlingen i Kraichgau vaknade jag med en stel sena. Vi ursÀktade stelheten med tÀvlingsskor och för sÀsongen snabb löpning och benen fick ett par lugna dagar. Trots det blev lÀget vÀrre och vÀrre under veckan och alla symptom pÄ hÀlseneinflammation kom tillbaka.

Ingen förstod riktigt varför.

Efter tre veckors full löpvila var lĂ€get oförĂ€ndrat. Efter sex veckor likasĂ„. Ännu mer frĂ„getecken. Den “borde ju” vara bra nu. Enligt instuktionsboken borde senan bli bra med 6 veckors vila och rehab.

Jag var trött och less pÄ att vÀnta och se.

Dödstrött pÄ att vara skadad.

NĂ€r jag fick möjligheten att Ă„ka ner till Dr Muller Wohlfart’s klinik i MĂŒnchen tog jag den.
Skador Àr komplicerade och frestar inte bara pÄ kroppen utan ocksÄ pÄ det mentala och emotionella. Efter Är av en massa energi lagd pÄ just skador börjar jag bli trött, trött i sjÀlen pÄ skador. Att hela tiden Äka bergochdalbana mellan hopp och förtvivlan.
Vad som skiljer Muller Wohlfart frÄn de flesta andra Àr att de gÄr till botten med problemet.

Problem med hÀlsenan? De började med en röntgen pÄ rygg och bÀcken. Sen en kontrastmagnetröntgen pÄ hÀlsenan och fot. . Med en klar bild av problemet följde sen en ganska aggressiv behandlingsplan. De behandlar pÄ ett sÀtt man inte riktigt gör i Sverige. StrÄlning, aggressiv sjukgymnastik och tÀtt samarbete med kiropraktor.

Men efter 4 Ärs slit, frustration och pressande av kroppen fick jag kanske lite klarhet i varför kroppen trilskats sÄ mycket.

Disken mellan kotorna L4 och L5 Ă€r nĂ€stan helt borta i min rygg, komprimerad.  Det gör att nerver irriteras och att belastningen ökar nĂ„got enormt pĂ„ andra strukturer. En bristning pĂ„ baksida lĂ„r (höger sida), vadbristningar (höger sida), hĂ€lseinflammation (höger sena)  – det finns ett samband och en anledning till mina skadeproblem de sista Ă„ren.

Trots minutiös rehab, physio och försiktig trÀning har jag inte kommit vidare ut ur skadorna. Ett problem har följts av ett annat. Min ryggen Àr troligtvis förklaringen, -och anledningen till att jag fÄtt leta nÄgot enormt efter den förlorade elasticiteten i löpsteget.

Fasen vad jag letat efter “löpkĂ€nslan” de sista Ă„ren. Ni som sĂ„g loppen i Baku 2015 och Hamburg 2016 vet att jag haft problem med min rygg. Det har ofta tagit en 500m innan jag har kunnat rĂ€ta ut mig och springa rakt efter att ha fastnat i nĂ„gon form sv framĂ„tlutad cykelstĂ€llning. Björn Sverre har kliat sig i huvudet dĂ„ jag inte blivit bĂ€ttre med styrketrĂ€ning utan tvĂ€rtom fĂ„tt ont och mer problem. Med den back up och mĂ€ngd hjĂ€lp jag haft med rehab, massage och styrka borde jag varit starkare Ă€n starkast och varit tillbaka pĂ„ banan för en kick-ass sĂ€song.
En annan sak man hittade i MĂŒnchen var en Ă€rrbildning pĂ„ senan, precis i fĂ€stet pĂ„ hĂ€len. Detta var nog orsaken till att inflammationen kom tillbaka nu i Juni efter att ha kunnat springa ett tag.

Och det var nog det som hÀnde i Ecuador nÀr jag kÀnde att nÄgot liksom brast i underbenet och vaden krampade ihop.

En bristning som man inte sĂ„g pĂ„ ultraljudet och som dĂ€rför gjorde att vi försökte fortsĂ€tta sĂ€songen. Det var dĂ€rför det tog sĂ„ lĂ„ng tid för min “inflammation” att lĂ€gga sig.
SĂ„, lite klokare pĂ„ min kropp och med förstĂ„else för varför kĂ€nns det bĂ€ttre att Ă„ka hemĂ„t igen. Under tiden i MĂŒnchen behandlades jag aggressivt frĂ„n alla hĂ„ll, detta för att pĂ„skynda lĂ€kprocessen.
Men jag Àr lÄngt ifrÄn klar och har vÀldigt mycket rehab framför mig nÀr jag kommer hem.

Dels för att fÄ tillbaka funktionen i hÀlsenan. Men dels, eller framför allt för att stÀrka upp min rygg. TyvÀrr kan jag inte fÄ en ny disk men enligt vad lÀkarna sÀger borde det kunna gÄ att fÄ nÄgorlunda ordning pÄ ryggen igen. Utöver jobb och rehab behöver jag ocksÄ tid. Tid för inflammationen att lÀgga sig och kroppen repa sig.

PĂ„ vĂ€g till Munchen hade jag hoppats pĂ„ en snabb lösning, pĂ„ att fĂ„ höra orden “det dĂ€r Ă€r ingen fara, den dĂ€r senan ska vi ha kontroll pĂ„ om ett par dagar. Du kommer att kunna köra VM-Serien i Stockholm.”

De orden fick jag tyvÀrr inte höra.

Men, jag hoppas att besöket ska ha skyndat pÄ processen och förkortat tiden pÄ vÀgen tillbaka pÄ banan.

Oavsett sÄ gav det lite klarhet till varför min kropp inte fungerat som jag har velat. Och det Àr ett vÀldigt bra steg i rÀtt riktning. 

TyvÀrr kommer jag alltsÄ inte att kunna köra VM-Serien i Stockholm. Inte heller Beijing International Triathlon om tre veckor. Eftersom sÀsongen Àr sÄpass nÀra slutet kommer jag att avsluta sÀsongen, ta lite vila och komma igen.

Jag fick ingen “den hĂ€r kroppen Ă€r slut” stĂ€mpel i MĂŒnchen – utan tvĂ€rtom. Positiva ord om att det hĂ€r kommer att bli bra. Jag har bĂ€sta möjliga lĂ€karvĂ„rd i ryggen och Ă€r fast beslutad om att fĂ„ ordning pĂ„ denna kroppen.

Motorn Ă€r för bra och pannbenet för tjockt för att ge sig för lite uppförsbackar….

Även om jag inte kommer att kunna tĂ€vla i Stockholm sĂ„ kommer jag att finnas pĂ„ plats. 

VM-serien i Stockholm Àr en av de mest omtyckta i sporten och mÄnga av mina vÀnner och kollegor ser framemot att fÄ komma hit och tÀvla pÄ en av vÀrlden bÀsta banor. Kom förbi, heja gÀrnet pÄ rejset och sÀg hej till mig.

Jag kan behöva en kram och lite glada ansikten dÀrute.

 

EM Tempo pÄ ingÄng


July 26th, 2017 av



Bild: Niklas Wallner

Tempoloppet pÄ Cykel EM i Herning- kanske ett av Ärets kanske mest spÀnnande lopp?!

I alla fall för mig, och för alla er som funderar pÄ hur bra triathleter stÄr sig bland renodlade cyklister.

Det Ă€r första mĂ€sterskapet för mig som inte Ă€r “triathlon”. Det Ă€r ju det som Ă€r min sport och dĂ€r jag Ă€r landslagsaktiv.

Under vĂ„ren har jag under Arilds ledning börjat undersöka min cykling lite mer. Den har traditionellt sett varit stark, bĂ„de pĂ„ VM-Serien och de “non-draft” tĂ€vlingar jag kört. Tidigare filosofi har varit att den Ă€r tillrĂ€ckligt bra för nivĂ„n som krĂ€vs, att jag haft mer att vinna utveckla min sim och löpkapacitet och att cykeln sĂ€llan kommer att vara avgörande för VM-Seriens format. Sista Ă„ren har man dĂ€remot sett en förĂ€ndring av sĂ€ttet att tĂ€vla pĂ„, inte minst 2016 vĂ€rldsmĂ€stare Flora Duffy har visat att cykeln kan vara avgörande. I ett flertal tĂ€vlingar har hon genom sin teknik och cykelkapacitet desarmerat klungan och kört solo för att hĂ„lla och ta hem segern. Imponerande. Och fantastiskt kul att cyklingen inte bara blir en “transportstrĂ€cka”.

Med detta i Ă„tanke, och med en önskan om att dubblera med lite halv ironman distans tĂ€vlingar, fick dĂ€rför cykeln en större roll under försĂ€songstrĂ€ningen. NorrmĂ€nnen giller ju “terskel-trĂ€ning” och enorma mĂ€ngder av just tröskeltrĂ€ning. Det var inte ovanligt att hitta pass pĂ„ 8x10min tröskel med 2min vila. Ett ganska sĂ„ monstruöst pass – men ack sĂ„ bra för cykelbenen.

Som en liten morot och test bestÀmde vi oss för att köra tempo SM och se hur jag skulle stÄ mig mot svenska cykeleliten.

Bra visade sig.

Med reducerad sim och löpmÀngd dagarna innan fick jag en enormt mycket större kapacitet (Àn det jag haft under de tunga trÀningsperioderna) och kunde hÄlla ett tryck pÄ pedalerna (mÀtt i Watt) som jag aldrig vÄgat drömma om ute pÄ trÀningspassen pÄ Ekerö. Det var hÀftigt att se utvecklingen som skett under vintern/vÄren och kul att som 33 Äring och med en himla massa Är i sporten kunna förbÀttra sig rejÀlt.

Det visade sig ocksĂ„ att grafen frĂ„n SM-loppet (jag laddar ju ner all data efterĂ„t för trĂ€naren att analysera) var ganska imponerande. Även ur ett cykel-perspektiv. Nyfikenheten pĂ„ hur jag skulle stĂ„ mig jĂ€mfört med en proffscyklist vĂ€cktes.

Det Àr fantastiskt roligt att Förbundskaptenen pÄ cykel, Lucas Persson, gett mig möjligheten att köra ett större mÀsterskap. Kanske kommer jag att Äka pÄ storstryk, kanske inte.

Oavsett har jag haft en fantastisk tid bakom mig med vÀldigt mycket cykelfokus och fortsatt stora framsteg i min cykling.

Nu Ă„terstĂ„r ett par tuffare pass i övre spektrat pĂ„ bekvĂ€mlighetsskalan – blandat med maxad  ÄterhĂ€mtning och absorption av all denna cykling.

 

EM i Danska Herning börjar den 2:a augusti och avslutas med herrarnas Linje lopp den 6.e augusti.

Hemsidan hittar du hÀr




ï»ż ï»ż