Uppskjuten tÀvlingsdebut


April 21st, 2014 av



Vattenlöpning i Stellenbosch

TyvÀrr tvingas jag skjuta upp tÀvlingsdebut och ta bort mitt namn pÄ startlistan frÄn VM Series tÀvlingen i Kapstaden.

En kombination av fortsatt problem med foten och virusinfektionen jag drog pÄ mig för ett tag sedan har gjort att jag missat för mycket trÀning.

NÀr jag kom ner hit till Stellenbosch gav Darren mig en vecka för att se var jag befann mig och hur mycket trÀning jag tÄlde.

DÄ jag inte kunde fullfölja de tÀnkta löppassen utan tvingades köra en del vattenlöpning/crosstrainer istÀllet bestÀmde vi oss för att dra i bromsen och inte stressa kroppen mer Àn nödvÀndigt. MÄlet vi hade satt för det hÀr Äret var trots allt att bygga en stark kropp och bas som skall tÄla belastning kommande tvÄ Är.  Utan att ha en kniv pÄ strupen, OS lopp att genomföra eller Commonwealth Games kvalifikationer att sÀtta finns det ingen direkt anledning till att komma pÄ tÀvling utan att vara riktigt förberedd.

IstĂ€llet för att Ă„ka till Yokohama flyger jag tillbaka till Stockholm och lĂ€gger de tre sista veckornas trĂ€ning innan London pĂ„ hemmaplan. Tanken Ă€r att köra igenom kroppen genom ett par löptĂ€vlingar och kanske ett duathlon lopp eller sĂ„…

Efter knappa tvÄ veckor pÄ plats har vi dÀremot ÀndÄ kommit en ganska bra bit pÄ vÀg.

Mycket tid har lagts i gymmet och axlar/överkropps styrka och kontroll Ă€r pĂ„ vĂ€g tillbaka igen. Retningen i foten har lagt sig och jag har under helgen kunnat springa utan smĂ€rta. Utan nĂ„gra andra distraktioner lĂ€ggs all fokus pĂ„ trĂ€ning, vila, mat och rehab.NivĂ„n i gruppen Ă€r hög och varje pass krĂ€ver 100% fokus – bĂ€ttre vĂ€rdemĂ€tare pĂ„ var jag befinner mig i trĂ€ningen kan jag inte fĂ„.

Att inte kunna tÀvla nu kÀnns givetvis surt och jag Àr besviken att jag inte kunnat ta mig dit jag hade hoppats i min löptrÀning. Det har varit en vÀldigt lÄng skadeperiod och jag lÀngtar efter det dÀr brytet dÄ man plötsligt inser att man avverkat en fem-sex veckors trÀning utan avbrott eller incidenter. Att tÀvla Àr nÄgot av det bÀsta jag vet och egentligen den enda anledningen till att jag spenderar 25-30 timmar pÄ trÀning i veckan.

SÄ nu gÀller det bara att köra ner huvudet och jobba vidare den hÀr tiden i sydafrika.

Sakta men sĂ€kert sĂ„…

D-squad lÀger i Stellenbosch


April 14th, 2014 av



Samling innan simpasset pÄ Stellebosch Academy of Sport

Det var ett tag sedan sist faktiskt.

Om man rÀknar bort Playitas lÀgret i December sÄ var nog Hawaii 2012 som var förra riktiga Darren lÀgret jag var pÄ.

Playitas Àr ju mer lite som hemma, och dÀr hade jag bÄde Coach Ludde och Calle som bröt av det halva D-squad gÀnget som fanns pÄ plats.

Nu finns det ingen mer neutralistor med – utan jag Ă€r tillbaka in i vĂ€rlden av 100% triathlonfokus.

For good and for bad…

Stellenbosch Àr ett av de mest triathlon vÀnliga stÀllen jag har varit pÄ.

Förutom att det Ă€r varmt, grönt och solen skiner 98% av tiden – sĂ„ Ă€r det perfekt konstruerat för att funka som multisport bas.

En 50m pÄ universitet som ligger vÀgg i vÀgg med ett gym av gigantiskt mÄtt samt ett cafe som serverar bra lunch och fika för en spottstyver.

Dusch, bastu och skÄp finnes. Crosstrainer finnes. Bra bjÀlkar att hÀnga upp redcord i finnes.

Enda som man kanske kan klaga pĂ„ Ă€r att vattnet Ă€r lite kallt… Men, drabbar ju ingen som inte Ă€r i extrem tĂ€vlingsform Ă€nnu…alltsĂ„ simmar jag fortfarande ganska obehindrat.

Sedan Àr givetvis cyklingen extremt vacker och löpningen lÀttvarierad.

Mitt fokus för tiden hÀr nere Àr att fÄ igÄng löpningen och bygga upp en grund inför sÀsongen. Det har varit fortsatt motvind pÄ den fronten och tanken Àr vÀl att Darrens stÀndiga nÀrvaro kombinerat med Ricks rehab jobb och behandling skall fÄ mig pÄ rÀtt spÄr igen.

Intensiteten skall höjas upp pÄ de andra tvÄ grenarna och formen börja nÀrma sig det som krÀvs pÄ en VM-series bana.

Genombrotten har inte riktigt velat infinna sig Ànnu utan Ànnu handlar det om tÄlamod och försiktighet.

NĂ„got som Ă€r klart svĂ„rare och klart mer testande hĂ€r nere Ă€n hemma i Stockholm…

Man blir vÀldigt medveten om alla passen man INTE kan göra om man sÀger sÄ.

Men att ha förmĂ„nen att trĂ€na med tjejer som Jodie och Aileen (etc. etc….) Ă€r givetvis extremt fördelaktigt och ger ocksĂ„ en del sjĂ€lvförtroende.

Definitivt ett steg i rÀtt riktning.

IMG_5812

Going down Franschhoek pass (chasing Greg Roualt)

Mellan passen trÀnas det pÄ kaffe hÀndigheten vilket jag uppenbarligen har en bit kvar innan toppformen infinner sig...

Utsikten frÄn Helshoogte climb

 

 

VÄr i motvind men nu pÄ plats i Sydafrika


April 5th, 2014 av



id_1383_2009DextroEnergyTriathlonITUWorldChampionshipSeriesWashingtonDC2009062120090621_15599__medium

Det blev en vÄr i uppförsbacke med motvind och uppströms kÀnsla.

Ett steg fram – tvĂ„ bak pĂ„ ett ungefĂ€r.

Trots en bas och rutiner som funkar, fantastisk hjÀlp frÄn Access rehab och en bra plan för att komma igÄng gick det inte sÄ spikrakt som var planen.

Efter lÀgret pÄ plagiats, dÀr saker och ting Àntligen börjat lossna, Äkte jag pÄ ett virus.

Inte det traditionella ligga hemma i soffan och snuva utan en rövare som satte sig pÄ mina nervrötter i nacken.

Rygg och axlar pÄverkades rejÀlt och gav problem med motoriken och jag fick stickningar och domningar i hÀnder i och underarmar. Samtidigt var jag vÀldigt trött och pulsen var höjd.

SĂ„ istĂ€llet för att höja ribban ett snĂ€pp, börja med fartpass och slipa formen inför resan till Sydafrika satt jag pĂ„ en sĂ€ng i Huddinge och vĂ€ntade pĂ„ att en bunke tests skulle göras. Åt sjukhusbricke mat och kĂ€nde mig sĂ„ lĂ„ngt bort man möjligtvis skulle kunna komma frĂ„n nĂ„gon form av tĂ€vlingsbana.

Att tÀvla Sydafrikanska mÀsterskapen i slutet pÄ Mars försvann helt frÄn planen, och sÀsongsdebut blir framflyttad tills det kÀnns som att saker och ting Àr mogna för den nivÄn en VM-Series start krÀver.

Jag kunde sÄ smÄningom rulla igÄng igen och trÀningen började ÄterfÄ sina rutiner. TyvÀrr Äkte jag dÄ istÀllet pÄ ett nytt problem med min fot. Denna gÄng ett ben som satt sig lite snett eller hÀngt upp sig pÄ nÄgot vis.

Resan bokades om och jag spenderade istĂ€llet tvĂ„ veckor med dagliga besök hos access rehab.  Foten Ă€r fortfarande irriterad – men jag Ă€r nu pĂ„ plats i Stellenbosch, SA för Ă„rets första lĂ€ger med Darren Smith och hans D-squad.

Hoppas att det kanske Ă€r nu det kommer att slĂ€ppa…

Att foten insett att det Àr lika bra att sammarbeta, och att en kÀnsla av form och snabbhet sÄ smÄningom skall kunna infinna sig.

Att jag innan lÀgret Àr slut skall fÄ ha plockat fram den dÀr Lisa frÄn 2012 som hade fullt förtroende i sin kropp och sin kapacitet.

Som hade en skarp plan och agenda och inte var tvungen att anpassa runda eller pass beroende pÄ kroppens status.

Deb dÀr Lisan som var given i sportens yttersta topp skikt.

Den finns ju dÀr nÄgonstans den saken Àr sÀker.

NÄgonstans mÄste ju Àven en bergochdalbana ta slut tÀnker jag.




ï»żï»ż