NĂ€r kroppen inte samarbetar


August 11th, 2015 av



Lisa Norden

Ibland Àr det det bÀsta som finns att fÄ ha idrott som sitt jobb. 

Andra dagar Ă€r det nog ett av de vĂ€sta jobben man kan ha…

Om man lÀgger ihop de tÄrar som har grÄtits pÄ grund av att kroppen vÀgrar samarbeta eller gÄtt sönder pÄ nÄgot vis skulle jag nog snart ha tillrÀckligt för att fylla en 25m bassÀng.

Jag vet sjÀlv hur jag tidigare tittade pÄ fd vÀrldsmÀstare och olympisk medaljörer och undrade vad de höll pÄ med nÀr de inte lÀngre presterade. Det Àr ju inte direkt sÄ att de inte vet hur man ska göra, eller vad som krÀvs, eller Àr rÀdda för att göra jobbet? SÄ vad Àr problemet? Emma Snowsill höll pÄ med sin comeback lÀnge efter OS i Peking men blev aldrig lika bra, Fernandes har inte setts till pÄ en tÀvlingsbana.

SjÀlv sitter jag hÀr nu och sliter med en kropp som pÄ ena eller andra viset hittar pÄ sÀtt att trilskas.

Det spenderas mer tid i gymmet för rehab, mer tid tillsammans med physion och pĂ„ bĂ€nken, mer tid med allehanda smĂ„ gummiband och bollar och vickandes pĂ„ tĂ„rna framför soffan – och lika mycket tid med pulsbandet pĂ„ som tidigare. Trots det Ă€r resultaten lĂ„ngt frĂ„n 2012’s guldĂ„r, eller de stabila 2009-11.

I fjol var jag nÀra, riktigt riktigt nÀra form och tÀvlingar och potentiella poÀng. Men en stress respons i foten tvingade mig att dra ur pluggen och stÀnga ner för sÀsongen.

De missade poĂ€ngen satte press pĂ„ att tĂ€vla tidigt 2015 och jag Ă„kte ner till Nya Zealand för att samla poĂ€ng. TvĂ„ tĂ€vlingar och tvĂ„ pallplatser, sen en hĂ€lsena som inte ville vara med lĂ€ngre. Gjorde att jag underpresterade i Abu Dhabi och missade Auckland. Kom tillbaka precis i tid för Yokohama dĂ€r jag fick en smĂ€ll pĂ„ huvudet i simning och bröt med en mindre hjĂ€rnskakning. Sen Baku som bröt mönstret och leendet fick komma fram. Följt av Istanbul, vinst. Trenden var pĂ„ vĂ€g att vĂ€nda och stĂ€mningen var optimistisk. Passen blev bĂ€ttre och bĂ€ttre och löpformen började sĂ„ sakteliga komma tillbaka. Men sen pĂ„ EM i Geneve blev det kramp i vaden sista kilometern vilket gav en mini bristning i muskeln. TĂ„lamod – vĂ€nta lĂ€ka.

Jag Äkte till Rio för att se och lÀra samt provköra banan. Valde att inte tÀvla dÄ det kÀndes för riskabelt för vaden. Det var klokare (och viktigare) att fÄ till ett trÀningsblock innan Stockholm jmf med risken att tÀvla (och kanske dra sönder den). StÀllde Àven kommande VÀrldskupp i Ungern av samma anledning.

Lika taggad pĂ„ att vara hemma och ha en lĂ€ngre trĂ€ningsperiod framför mig – lika besviken och ledsen blev jag morgonen efter jag kom hem dĂ„ jag vaknade med en ganska rejĂ€l infektion och ögoninflammation.

Ingen trĂ€ning, antibiotika, sofflĂ€ge… 

Och en klocka som stÀndigt tickar och pÄminner om varje pass jag missar. Och varje dag nÀrmare nÀsta tÀvling jag kommer.

StockholmstÀvlingen runt hörnet som jag sÄ vÀldigt gÀrna hade velat köra bra pÄ.

Idrotten kan alltsĂ„ vara vĂ€rldens bĂ€sta. Man fĂ„r blommor, skumpa, ryggdunk och Ă€lskar sitt liv. Se bara pĂ„ Jennie Johansson efter VM-guldet.  Jag kan sĂ€tta en femma pĂ„ att hon trivs med det hon gör… Men det kan ocksĂ„ vara en mörk plats fyllt av frustration, maktlöshet, press och en stĂ€ndigt tickande klocka.

Om inte OM hade funnits hade lÀget alltid varit bÀttre. DÄ hade jag haft mer poÀng, en OS kvalplats och en löpform nÀstan tillbaka dÀr den varit. SmÄ detaljer hade kanske gjort att vÄgskÄlen tippat över Ät andra hÄllet och lÀget varit annorlunda.

Nu Àr det Stockholm nÀsta helg och jag försöker övertala kroppen om att bli nöjd och glad och lÄta mig göra jobbet som krÀvs fram till dess.

Under tiden jobbar jag undan alla gamla kvitton, bakar bröd, flyttar pĂ„ saker och Ă€r hemma och irriterar fok i min omgivning bĂ€st jag kan… Ibland kanske man mĂ„ste göra det ocksĂ„.

Jag Àr fortfarande övertygad att men lite mer marginaler pÄ rÀtt sida sÄ ska de dÀr OS poÀngen börja trilla in, och frustrationen över kroppen sakta slÀppa taget.

 

 

OS-bane test i Rio


July 29th, 2015 av



Test av OS banan i Rio de Janeiro

Till helgen Àr det dags. 

Vi fÄr en möjlighet att se hur OS banan kommer att se ut nÀsta Är. 

Rio de Janeiro bjuder in och det Àr mÄnga som Àr pÄ plats för att dansa.

NÀr lÀnder som USA och Storbritannien bestÀmmer sig för att göra sin första faktiska uttagning innebÀr det skarp lÀge och mÄnga nerver. Jag har i sommar följt bÄde Jodie (GBR) och Lindsey (USA) som förberett sig för att prestera just nu pÄ söndag. BÀgge har det tufft och mÄste dels placera sig högt i fÀltet (topp 3 och topp 8 för GBR resp USA) och dels slÄ huvuddelen av sina landsmaninnor.

Jag har ett litet annat lÀge och har med mina sista tvÄ Ärs skadehistorik valt att gÄ en annan vÀg. 

Nummer ett för mig just nu Àr att samla poÀng.

Jag mÄste ge Sverige en nationsplats och det genom att se till en bra position pÄ OS rankingen.

Rio ger inga poĂ€ng till den – dĂ€remot vĂ€rdskuppen i Tiszaujvaros nĂ€sta helg. 

Nummer tvĂ„ Ă€r att bygga upp kroppen underifrĂ„n löpmĂ€ssigt för att ha möjlighet att pressa kroppen tillbaka till tider ner pĂ„ 33min (10km) igen. Eftersom jag mĂ„ste tĂ€vla för att samla poĂ€ng – hinner jag inte riktigt att lĂ€gga den grundbas jag optimalt skulle vilja lĂ€gga. IstĂ€llet försöker vi hitta en kompromiss dĂ€r vi “skyndar lĂ„ngsamt” och tĂ€vlar samtidigt som vi bygger bas.

TyvĂ€rr fick jag ett bakslag i Geneve dĂ€r jag trots kramp sista kilometern sprang klart loppet (bra poĂ€ng vid mĂ„lgĂ„ng…). Till följd fick jag en arg vad att ta hand om istĂ€llet. I den bĂ€sta av vĂ€rldar hade jag fĂ„tt till ytterligare tvĂ„ veckors trĂ€ning mellan Geneve och Rio. Nu blev det inte sĂ„ utan löpningen fick ta ett steg bakĂ„t och det blev mer tid pĂ„ behandlingsbĂ€nken istĂ€llet.

Rio ligger alltsĂ„ lite riskabelt nĂ€ra en VAD som Ă€r pĂ„ vĂ€g tillbaka i god vigör – och en TÄVLING dĂ€r den mĂ„ste prestera bra (nĂ€sta helg). 

Oavsett om jag fick en start eller inte hĂ€r i Rio skulle jag Ă„kt hit för att ta in omrĂ„det och banan. Nu blev det med nummerlapp denna helg – men fokus ligger alltsĂ„ att se och lĂ€ra och inte prestera.

För att fÄ lite perspektiv gick jag in och lÀste om vad jag hade för tankar kring OS testet i London 2011. Det var nyttigt.

Med en inflammation i stortĂ„-senan hade jag haft löpförbud 6 veckor in mot tĂ€vlingen. Jag tappade 2 minuter pĂ„ löpningen och blev 30:e. Helen Jenkins vann före Gwen Jorgensen och Anja Dittmer – Spirig blev 8:a och Densham DNF’ade.

(fotnot…. Senare det Ă„ret vann jag Hy-Vee triathlon och blev 4:a i VM-Series finalen i Peking…)

SÄ man kanske inte ska fÀsta alltför stor tyngd till vad resultaten blir pÄ ett olympisk test event?

Jag hĂ„ller siktet pĂ„ mĂ„let vilket alltsĂ„ Ă€r Rio 2016 – och vĂ€gen dit för mig.

Först poĂ€ng till nationsplatsen – sen tvĂ„ topp 8:a placeringar.

Foto: Jessica Gow /Scanpix

Foto: Jessica Gow /Scanpix – En halvnöjd Lisa efter loppet 2011

Dagarna före VM-Series tĂ€vlingen i London 2011 fick vi ocksĂ„ en chans att testa banan. Lite annan bakgrund dĂ„ Ă€n en solig Copacabana…

Foto: Jessica Gow / Scanpix

Foto: Jessica Gow / Scanpix

 

 

SM-guld till Calle


July 20th, 2015 av



SM guld Calle Friberg

Bild: Kjell Friberg

 

Oftast handlar ju den hÀr sidan bara om mig.

Hemsidor brukar ju göra det…

Men eftersom jag bor ihop med Calle tÀnkte jag att han ocksÄ kunde fÄ vara med lite, ibland i alla fall.

SĂ€rskilt om man tar hem ett SM guld i Cross Country.

Grattis!

Om nĂ„n undrar varför jag cyklar lite bĂ€ttre, och kanske framför allt har blivit lite bĂ€ttre pĂ„ det dĂ€r med svĂ€ngar och teknik – Ă€r det nog mest Calles förtjĂ€nst. Det har sina fördelar att ha ett bra hjul att sitta pĂ„ ibland.

Sista veckorna har han varit hĂ€r uppe i Avoriaz och trĂ€nat, vilket verkar ha gett lite resultat. Att jobba heltid och trĂ€na minimalt Ă€r annars kanske inte bĂ€sta upplĂ€gget om man vill vara med och slĂ„ss pĂ„ högsta nivĂ„. Men antar att om man bara fĂ„r in jobbet som behövs sĂ„ kanske det rĂ€cker (uppenbarligen). Kanske nĂ„got att lĂ€ra av för en trĂ€ningsmissbrukande triathlet….

 

 

Calle cykeltrÀnar i Avoriaz

Calle laddade optimalt i Avoriaz…

 




ï»żï»ż