Vinst och poÀng i Istanbul


June 29th, 2015 av



lisa norden wins Istanbul european cup

Jag Äkte till Istanbul för att ta poÀng. 

Ett kort break frÄn trÀningen uppe i Avoriaz. Ett eftermiddagsflyg in pÄ fredagen, tÀvling söndag och hem igen tidig mÄndag morgon. Ingen toppning eller massiva förberedelser, mer ett steg pÄ vÀgen att ta sig tillbaka in pÄ högsta nivÄn med bÀttre form.

DÀrför var det en grym kÀnsla att fÄ springa in och bryta det dÀr mÄlsnöret först.

BÀsta tÀnkbara utdelning pÄ bÄde poÀng och sjÀlvförtroende. 

Calle flög ner och mötte upp pÄ fredag kvÀllen och hjÀlpte till med roddandet kring tÀvlingen. TrÀning pÄ banan och fixande med utrustning blandat med turkiskt kaffe och skaka ben pÄ hotellrummet. Ett ganska vÀlkommet avbrott frÄn bubblan uppe i Avoriaz.

TÀvlingen gick lite som jag hoppats, en bra simning dÀr jag lÄg i spets första 500 metrarna. Kontrollerat och ganska njutbart (sÀrskilt efter upplevelsen i Japan tidigare i vÄras). Vi blev en grupp pÄ sju tjejer som lÀmnade T2 tillsammans och med en helt platt och oteknisk bana gick det inte att göra sÄ mycket Ät lÀget. Först in i T2 och sen kunde jag ganska snabbt ta ledningen pÄ löpningen. Jag byggde upp en 15 sekunders ledning pÄ första varvet och höll sen luckan in i mÄl.

BAM!

Lisa Norden ETU Istanbul

Bild: Özhan Kirmizi

 

PoÀng, blommor och en vinst. Och en kÀnsla i kroppen som pÄminde mig vÀldigt mycket om just varför jag hÄller pÄ med sport pÄ heltid.

Bild: Calle Friberg

Bild: Calle Friberg

Efter en tidig morgon var jag tillbaka i Avoriaz kring lunchtid. Ett lÀtt simpass och en timme pÄ bÀnken med fysio Sam sÄg till att jag nu Àr redo för trÀningsveckan som kommer.

NÀsta tÀvling blir EM i Geneve om tvÄ veckor, dÄ med Ànnu mer poÀng i potten

Istanbul nÀsta


June 24th, 2015 av



Lisa Norden Takapuna

Det Àr bra fart pÄ livet nu. 

FrÄn Baku bar det direkt upp till Avoriaz och ett nytt trÀningsblock inleddes.

TrĂ€na – physio – mat – trĂ€ning – physio – sova – trĂ€na…

Det Àr ganska oglamorösa dagar hÀr uppe. HalvdÄligt vÀder, tung trÀning och lÄnga dagar. 

Men riktigt riktigt bra Àr det. Kroppen börjar svara och veckan som gÄtt bjudit pÄ den bÀsta simveckan nÄgonsin gÀllande bÄde enstaka pass och jÀmnhet. NÀstan en overklig upplevelse nÀr man med samma anstrÀngning plötsligt simmar vÀldigt mycket snabbare Àn vad man brukar. SvÄrt att förstÄ ibland, hur den dÀr kroppen egentligen funkar. Löpningen har ocksÄ tagit ett kliv framÄt trots en viss försiktighet i trÀningsmÀngd. Men nÀr man fÄr en high 5 av Darren som sÀger sig ha sett en Lisa 2012 modell under passet fÄr man var nöjd. Att det sen Àr en bit kvar till de tiderna Àr en annan sak, men nÀr trÀningen nu rullar pÄ som den ska kommer jag lite nÀrmare för varje vecka som gÄr.

Även Mikael Sahlberg Ă€r pĂ„ plats hĂ€r i Avoriaz och gĂ€stspelar i D-Squad. Micke behövde hög höjd att trĂ€na pĂ„ och vĂ„rt tjejgĂ€ng behövde en kille som kunde hĂ„lla fart Ă„t oss. Ett utmĂ€rkt utbyte som ocksĂ„ bidrog till att det blev ett tvĂ€ttĂ€kta svenskt midsommarfirande hĂ€r uppe.

PÄ fredag Äker jag och Micke vidare till Istanbul för en Europa Cup tÀvling.

En sprint distans med vÀrdefulla poÀng pÄ spel. Vi jobbar alltsÄ pÄ min rekordlÄga vÀrldsranking samtidigt som vi bygger lÄngsiktigt mot den senare hÀlften av sÀsongen.

10 dagar lĂ„ter inte som en lĂ„ng tid – men kroppen ser vĂ€ldigt mycket framemot att fĂ„ nĂ„gra lĂ€ttare dagar och en mini taper inför tĂ€vlingen.

Trött kropp – nöjd kropp

 

 

Bronze at European Games in Baku


June 13th, 2015 av



image

 

Det var en helt fantastisk helg för mig i Baku. 

Tanken var en rejĂ€l genomkörare och se vad som fanns i kroppen efter de tre första veckorna uppe i Avoriaz. Det fanns inga förvĂ€ntningar eller höga mĂ„lsĂ€ttningar gĂ€llande resultatet – bara utförandet i sig som var viktigt.

Och det blev ett nĂ€stintill prickfritt utförande dĂ€r jag verkligen fick ut och kunde anvĂ€nda just det som fanns i kroppen. En vĂ€ldigt stabil och bra simning (dĂ€r jag precis missade de tvĂ„ tjejerna som gick loss) följt av en bra vĂ€xling – och en riktigt stark första kilometer pĂ„ cykeln. Om man tittar tillbaka sĂ„ var det lite just dĂ€r medaljchansen skapades för mig. Hade jag varit lite segare och de andra tjejerna tĂ€ppt till bakifrĂ„n hade hĂ€ndelseutvecklingen sedan varit helt annorlunda.

IstÀllet kom jag ensam ikapp Rachel Klamer och ryskan Abrosimova och satte fart pÄ det som blev utbrytningen. Vi tappade ryskan ganska direkt men jag manade pÄ Rachel att fortsÀtta jobba. Med lite flyt och dÄligt samarbete frÄn andra klungan skulle det vara möjligt att kanske kunna hÄlla.

HalvvÀgs in pÄ första varvet sÄg vi att Nicola Spirig hade stuckit frÄn andra klungan och jagade för fulla muggar. Fantastiskt!

Att ha Nicola jagande bakom sig Ă€r inget roligt – att ha henne med sig som drivkraft klart bĂ€ttre. Jag visste att Rachel inte riktigt skulle orka att trycka pĂ„ hela vĂ€gen och med bara oss tvĂ„ hade det nog varit svĂ„rt att hĂ„lla undan. Men nu nĂ€r fĂ€ltets starkaste cyklister satt tillsammans istĂ€llet skulle vi pĂ„ riktigt kunna fĂ„ en ganska bra lucka till resten.

 

image

Och vilken lucka vi fick. 

Coacherna lÀngs med varvet rapporterade stÀndigt in tidsskillnaden och avstÄndet vÀxte stadigt. Vi kunde gÄ runt och ta jÀmna förningar, hÄlla bra fart genom kurvor och hinna med att dricka och Àta lite under tiden. In i T2 hade vi 2,5 min (!). Jag hade suttit och rÀknat lite i huvudet innan dess, hur mycket skulle jag behöva för att hÄlla undan och ta en medalj..?

Löpningen har ju kommit igĂ„ng – men Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n i nivĂ„n jag skulle behöva och vill ha. JĂ€mn pacing och rytm skulle bli nyckeln för mig att kanske kunna hĂ„lla mig inom pallplatsen.

Första 500 metrarna var hemska. Ryggen halvkrampade och jag kom aldrig riktigt “över benen” utan sprang som bakom mig sjĂ€lv. Jag anvĂ€nde den inledande backen till att hitta rytm och fĂ„ till formen, sen nĂ€r Rachel kom upp mig bakifrĂ„n tog jag rygg och kom ur vinden. Skillnaden var ganska stor och jag insĂ„g att om jag skulle kunna hĂ„lla hennes rygg minst ett varv till – skulle det vara vĂ€rt att ta i lite mer Ă€n jag skulle vilja Ă€ven pĂ„ de mindre blĂ„siga och plattare sektionerna.

Jag bet mig kvar, och efterhand kÀndes det faktiskt lite bÀttre. Varv tvÄ var lite mer rytmisk och jag började kÀnna igen löpningen lite mer. Ut pÄ varv tre visste jag att jag skulle hÀnga mig kvar, frÄgan var bara om jag hade nÄgot i benen för den avslutande (och avgörande) farthöjningen..? Efter att ha tittat pÄ filmen frÄn loppet ser sista varvet klart bÀst ut löpmÀssigt, och jag hade nog kunnat fortsÀtta i samma fart nÄt varv till. TyvÀrr fanns det ingen mer vÀxel utan gummibandet strÀcktes rejÀlt in mot mÄlomrÄdet och vÀl pÄ blÄa mattan var jag ett par sekunder efter. Jag drog igÄng det som fanns i kroppen i hopp om att Rachel kanske skulle stumna, men det rÀckte inte riktigt till. SÄ det blev ett Brons.

MEN EN BRONSMEDALJ pÄ EUROPEAN GAMES!

Det Àr lÀngesedan jag kÀnt mig sÄ stolt och glad. 

Inte sÄ mycket för sjÀlva loppet, utan för de sista tvÄ Ären nÀr det bara varit slit och skador och motvind. Jag har försökt intala mig sjÀlv att det kommer slÀppa, det kommer bli bÀttre. Men nÀr det gÄng pÄ gÄng bara blir bakslag har det varit svÄrt att se det hÀnda.

Men sÄ plötsligt stÄr man hÀr. Med flaggan hissad över lÀktaren och en tung mÀsterskapsmedalj runt halsen.

Och dÄ Àr det banne mig vÀrt allt slit, alla tÄrar och orÀkneliga timmar pÄ sjukgymnastbÀnken.

Lisa Norden takes bronze at European Games

image




ï»żï»ż