SM-guld i Tempo


June 29th, 2017 av



 

Bild: Calle Friberg

Ett SM-guld pĂ„ cykel Ă€r nĂ„got jag aldrig haft – men nĂ„got jag vĂ€rderar vĂ€ldigt högt. 

Att som triathlet fĂ„ cykla till sig ett guld i “en” sport kĂ€nns riktigt stort.

Visst cykel Àr en stor del av vad jag gör, och jag spenderar nog en hel del tid pÄ min tempo-cykel jÀmfört med mÄnga cyklister. Men att vara bÀst i Sverige pÄ en sport som utgör 1/3 av det jag gör Àr nÄgot jag Àr nöjd med.

Det som var absolut bÀst med Tempo SM var loppet jag fick till.

Jag glömmer lĂ€tt att nĂ€r jag trĂ€nar Ă€r jag oftast sliten och trött av allt annat. Benen blir tunga och energistystemen lite lĂ„ga. Att fĂ„ tĂ€vla pigg och frĂ€sch, och ha ben som trycker en hel del watt mer Ă€n vad jag brukar lyckas trĂ€na pĂ„ var en kĂ€nsla av skrĂ€ckblandad förtjusning. Första hĂ€lften av loppet gick tankarna i banorna “jag kör för fort, det Ă€r för bra, jag har gĂ„tt ut alldeles för hĂ„rt“. Men efter tidskollen fick jag besked via radion att jag lĂ„g 13s efter nĂ„gon av tjejerna framför mig (detta visade sig vara fel och mamma hade fĂ„tt tiden lite av bakfoten…)  -dĂ„ var det inte mycket mer att göra Ă€n att konstatera att benen kĂ€ndes bra, pulsen var kontrollerad och att det var dags att börja tugga lite styrlinda. Calle satt hela tiden i följebilen och emellanĂ„t fick jag lite uppmuntran eller en pĂ„minnare om att hĂ„lla trycket över krönet eller hĂ„lla i kadensen. Det kĂ€ndes tryggt och jag var i en vĂ€ldigt bra bubbla av fokus och full anstrĂ€ngning. Sista biten upp till mĂ„l var det uppför och jag visste att det gĂ€llde att fĂ„ till tajmingen bra med att stĂ€lla sig upp nĂ€r det behövdes – men utan att gĂ„ helt i stĂ„ och fĂ„ syra i benen. PĂ„ nĂ„t sĂ€tt Ă€r det mĂ€rkligt skönt att fĂ„ pressa ut precis allt man har mot den dĂ€r mĂ„llinjen. Och för min del – att slippa hoppa av cykeln och börja springa direkt.

IstĂ€llet blev det en stund framĂ„tböjd över cykeln för att hĂ€mta andan och sedan en nervös vĂ€ntan för att se vad tjejerna efter mig skulle köra in pĂ„. De sista var ocksĂ„ de seedade och de som var favoriter frĂ„n förra Ă„ret. Min triathlonkollega Åsa Lundström hade tagit brons efter Emma Johansson och Emilia Fahlin förra Ă„ret – och hade passerat time checken endast 1s bakom mig. SĂ„ det var bara att vĂ€nta och se…

Tillslut blev det guld med ca en halvminuts marginal. Åsa blev tvĂ„a och mina gamla Kristianstad CK klubbkompis frĂ„n begynnelsen, Hanna Nilsson (nu tĂ€vlandes för Åhus CK) blev trea.

Att vinna Àr alltid skönt och att dessutom fÄtt till ett vÀldigt bra lopp en stor bonus.

Vi Ă„kte tillbaka till Stockholm pĂ„ kvĂ€llen och fick pĂ„ avstĂ„nd se Sara Penton ta SM-Guld pĂ„ linjeloppet. Tillsammans knep vi Stockholm CK’s första SM-guld och ser framemot vĂ„r nĂ€sta fikarunda – givetvis iklĂ€dda vĂ„ra mĂ€startröjor 🙂

 

Kodiaq’en lastad och klar

Calle nÄlar fast nummerlappen

Trött och nöjd

Mammas mellantider. Hon fintade bort sig sjÀlv enligt egen utsago.





ï»ż ï»ż