Då var det avklarat, tävlingspremiär och en helt ok 3:e plats.

Första nummerlappen och startskottet för i år. Visserligen utan vare sig simning eller cykel, men trots det en hel del mjölksyra.

Vi hade fÃ¥tt ihop det 10 man stora laget som krävdes för att starta i  Stromlo Running festivals team event. En tävling där din starttid anpassas efter kön och Ã¥lder…

Så när vi släpptes iväg för att ta oss an de tre varven kring Rob De Castellas gräsloop hade klockan redan varit igång 17min28sekunder. Coach Darren startade 20sekunder efter oss, killarna i gruppen ytterligare att par minuter bakom.

Första rundan gick bra och kroppen kändes faktiskt ganska lättsprungen. Det är alltid svÃ¥rt att veta var men har den sÃ¥ här i början av säsongen. Visst, vi har kört en del intervaller – men de har alltid varit under kontroll och med inslag av vila. Nu var det full blÃ¥s som gällde, fart och ansträngning som skulle läsas av och mätas mot sträcka kvar att springa.

Ut på andra varvet insåg jag att jag var tvungen att släppa träningsamraten  Vicky Holland. Benen kändes ok men andningen började bli oroväckande ansträngd.

Ett ganska vanligt fenomen så här i början av säsongen. Benen är hyffsat starka, men lungorna har inte fått känna på hur det är att ventilera för fullt. Så jag drog ner på farten lite och försökte hitta en ny rytm, med bättre syre förutsättningar. Det gick väl sådär.

Jag tog mig i mål på tredje snabbaste löptiden men skulle sprungit fortare. Rent teoretiskt. Om jag sprungit klokare och sluppit diafragma kramper. Men det är väl det de här tidiga tävlingarna är till för. Att lära sig var viljan möter kroppen, och få rätt på mellanläget.

I vilket fall var det en extremt bra genomblåsare för benen. Och början på ett lite större löpfokus här nere. Jag backade upp med ett långpass på 1h45 imorse (söndag) för att avsluta veckan. På fredag kväll väntar ytterligare en löptävling i form av 5km (eller potentiellet 3km) på bana.

Laget blev 3:a totalt, Vicky sprang in som 2:a, jag 3:a och Anne 4:a.

Så här ungefär kände jag mig vid årets slut.

Som en välrensad kalkon.

Det hade blivit ett bra år tillslut. Jag hade plockat vad som plockas kunde från en bas som inte var alltför stark.

Julen spenderades vid en strand med vänner, kalkon och julgran.

Nyår firades med träningsgruppen och blev den perfekta avslutningen på 2011. Och med det också en uppsluppen start av 2012.

I och med basen i Canberra har resandet tillfälligt tagit en paus.

Jag har för första gången på att bra tag packat upp väskan helt och hittat en vardagslunk. Fiket kan min kaffe beställning och jag springer på bekannta när jag handlar.

Skönt.

4 månaders grundträning framför mig nu.

Skönt…