5976km och 40 grader varmare


November 11th, 2010 av



Det kÀndes som att jag gjort ett bra byte.

Ett kallt Östersund.

Ett mörkt Sverige.

En kommande snöstorm.

IstÀllet sitter jag nu pÄ balkongen i nattmörkret i shorts och t-shirt. Med ljud frÄn kvÀllens band som driftande mot mig. De vÀrmer fortfarande bara upp. Det vankas 70 och 80-tal, verkar bli en del Beatles.

Jag Àr pÄ Playitas, Fuerteventura.

Efter uppstarts veckan i Stockholm har jag nu haft chansen att fÄ komma igÄng lite mer triathlon specifikt.

Kroppen Àr sÄdÀr hÀrligt nöjd, chockad och lite smÄsur över behandlingen.

Trots att det inte var lĂ€ngesedan jag var i Dallas och körde kĂ€nns det skrĂ€mmande avlĂ€gset. Benen rör sig lĂ„ngsamt. Armarna suckar i poolen. Jag kĂ€nner mig mer som en tysk hobby triathlet Ă€n en regerande vĂ€rldsmĂ€starinna… Enda skillnaden Ă€r att jag inte kör mina löptrĂ€ningar i tighta linnen och speedos…

Det enda som har kÀnts riktigt riktigt bra Àr cyklingen. Men det kan bero pÄ att jag fÄtt Àran att sitta pÄ sir Rasmus Hennings bakhjul. Sir Rasmus som ligger i sista trÀningsveckan innan IM Arizona. Han har ett vÀldigt snabbt bakhjul med otroligt bra rulle. Och det dÀr smÄfÄniga leendet man lÀtt fÄr nÀr man sitter pÄ cykeln sitter som klistrat.

Rasmus har valt att göra Playitas som sin bas under en lĂ€ngre period. Och jag tror inte att nĂ„gon av hans tre tjejer har nĂ„gra som helst problem med att övervintra pĂ„ Kanarieörna. Att byta ut dansk slask mot solsken och glass,  medans pappa Ă€r ute och cyklar och blir stark. LĂ€gger grunden för nĂ€sta Ă„rs revanch pĂ„ Kona. Har man vunnit Des Moines tvĂ„ gĂ„nger pĂ„ raken vet man hur man vinner tĂ€vlingar. Och nu verkar det som att han vill vinna Hawaii…

Oavsett vilka mÄl man har verkar Playitas vara en bra plats att lÀgga grunden pÄ. Om det Àr till en bra cykelbens brÀnna, löplÀger i kenya eller IM Arizona spelar nog ingen större roll.





ï»ż ï»ż