Träningsläger Stellenbosch


January 24th, 2016 av



Photo: Etienne van Rensburg

Photo: Etienne van Rensburg

Jag är gott och väg halvvägs genom lägret här nere.

Veckorna avlöser varandra och formen blir bättre i takt med tiden. Ungefär så som man hoppas när man beger sig iväg på ett längre läger. Calle är med mig här nere och vi har hittat en rätt skön rytm av äta, sova träna där livet blir rätt trevligt samtidigt som man jobbar och sliter hårt. D-squad är i dagsläget en rätt liten grupp vilket är fördelaktigt för både Darren och vi som tränar. Läget är skarp för samtliga och det är inte mycket till marginaler för någon om vi ska komma dit vi vill.

Det är tredje gången jag är i Stellebosch och stan bara växer för varje tillfälle. Som triatlet är det optimalt, mycket och bra träning på ett litet geografiskt område (= minimalt med tid som läggs på transporter..).

En fin 50m pool med anslutande gym och cafe, stora mjuka gräsplaner att springa på, en friidrottsbana samt ett naturreservat med stigar för både löp och mtb.

Som ett disneyland för idrottare.

Så… undar nog många, hur går det med skadorna då?

Utan att jinxa mig själv (peppar, peppar) rullar det på fint. Björn Sverre var här nere och kollade läget för en vecka sen och gav mig tummen upp. Björn känner mig nu sen långt tillbaka och har en bra referens ide på hur kroppen ser ut när den funkar vs. inte funkar. Det är en lyx att jobba med Björn när det handlar om att förbättra saker och slipa på allt från rörlighet till styrka och rekrytering. Alltför många gånger har det handlar om att lappa ihop mig eller släcka eldar.

Det enda orosmolnet jag har kämpat med var helt självförvållat och involverade en 500ml vattenflaska och en fot.

Flaskan råkade ramlade ner på foten från en bänk bredvid poolen – rakt på min lilltå. Jodie tyckte jag åmade mig onödigt mycket (hallå det är ju bara en flaska liksom?) men det gjorde satans ont. Och jo, en röntgen veckan senare visare på en spricka i lilltån. Men, fick jag förklarat, det är inte en del som är viktbärande och jag ska kunna springa på den utan att påverka läkningen.  Det är inte jättebekvämt att springa med en svullen lilltå – men jag tar det tusen gången hellre än någon form av överbelastningsskada.

Calle föreslog någon typ av hockey utrustning för att undvika fler ev självförvällade skador…men jag får nog helt enkelt bara hålla mig i skinnet och hoppas på det bästa.

Nästa fas består av fem veckor och ska ta oss fram till första VM-Serien i Abu Dhabi. 

Träningen kommer att bli alltmer specific och tävlingslik och det ska bli spännande att se vad de här veckorna av bra bas kommer att göra med (framförallt) löpformen.

Photo: Etienne van Rensburg

Photo: Etienne van Rensburg

Lisa Norden badass

Photo: Etienne van Rensburg

 

Lisa Norden and D-squad Stellenbosch

Photo: Etienne van Rensburg

 

Photo: Etienne van Rensburg

Photo: Etienne van Rensburg