Tillbaka till London


May 30th, 2014 av



2009 London World Championship Series

Det har har hÀnt ett tag sedan sista gÄngen jag tÀvlade i Hyde Park.

Sen den 4:e augusti 2012, platsen och dagen som kom att förÀndra mitt liv ganska sÄ mycket.

SÄ vad kan vara mer symboliskt Àn att just den platsen blir dÀr jag gör comeback in i VM Serien?

Tillbaka in i Darrens Smiths hÀnder och tillbaka in i VM Serien, tillbaka till London.

Det Àr kanske inte sÄ mycket att sluta cirkeln som att börja en ny.

OS kvalet för Rio 2016 har precis inletts och det Àr dags att pÄbörja nÀsta resa.

Efter lite drygt ett Är av skadeproblem kan jag se tillbaka pÄ den sista mÄnaden och lÀnna mig vÀldigt nöjd. LÀgret i Sydafrika blev en bra nystart dÀr kroppen Àntligen började samarbeta igen. Timmarna lagda pÄ rehab, Äteruppbyggnad och orÀkneliga behandlingar hos sjukgymnasten föll sÄ sakteliga pÄ plats. Fötterna kÀnns starka och benen tÄl belastningen frÄn bÄde löp och cykeltrÀning.

Efter att ha kÀnt mig ömtÄlig och skör lÀnge Àr det en ren befrielse att kunna trÀna utan rÀdsla för att nÄgot skall gÄ sönder eller börja göra ont.

Med en sÄ lÄng period av bara trÀning och rehab glömmer man ibland bort vad det Àr man hÄller pÄ med. Hela den dÀr biten med att tÀvla och spruta champagne och fÄ blommor och sÄdÀr.

Beslutet togs att det nog var dags för mig att komma ut och damma av tÀvlingsdrÀkten.

TÀvlingsdrÀkten och tÀvlingshuvudet.

Även om kanske inte formen Ă€r pĂ„ topp (tar ju tyvĂ€rr lite mer Ă€n tvĂ„ veckors av bra löptrĂ€ning för att komma dit) kĂ€nns Ă€ndĂ„ tanken ok och nĂ€stan lite lockande.

Jag vet att jag behöver ta tillbaka den dÀr tuffheten och hÄrdheten som krÀvs ute pÄ banan. Bli pÄmind om hur hÄrda tag det Àr pÄ simningen, hur snabbt vÀxlingarna gÄr och kÀnslan att springa pÄ trötta ben nÀr lungorna skriker. Oavsett slutresultat sÄ Àr det en process i sig jag behöver gÄ igenom. NÀr sen benen börjar svara pÄ trÀningen och jag har kapacitet att utmana till de lite mer exklusiva placeringarna har jag fÄtt rutin pÄ detaljerna igen.

I ett mail frĂ„n coach Darren igĂ„r stod det “No pressure on you this weekend because it is ‘just nice to be back having a bash in a place i know well’”

Det Àr en rÀtt skön instÀllning att ta med sig in i ett race.

SÄ trots att jag inte har nÄgra 16 minuters ben med mig i bagaget kÀnns det ÀndÄ rÀtt kul att fÄ tÀvla. At fÄ toppa formen lite och se det som ett led mot en ganska rolig andra hÀlft av sÀsongen.

För jag börjar kÀnna igen min kropp igen, jag har fÄtt smÄ smakprov av hur det kÀnns nÀr allting funkar och jag har blivit pÄmind om att jag nog faktiskt kan springa (om jag bara fÄr trÀna lite).

Det har till och med infunnit sig en kÀnsla av att jag nog skulle kunna springa ganska sÄ fort igen om inte en alltför lÄng framtid.

ITU racing outside Buckingham palace London





ï»ż ï»ż