Det här kunde också varit en bild på mig tillsammans med Michellie Jones och Craig Alexander efter en liten sprint tävling i Kurnell (Sydney).

Men eftersom temat är mer foto än människor blev det den här istället.

En tidig morgon nere på Bondi, tillsammans med min förra coach Spot och några av hans adepter. Ett träningspass, men med mer betoning på kul än fitness. Bodysurfing, småtävlingar, salt vatten och hav.

Ett trevligt avbrott efter en månad i Canberra.

En månad stod annars för en del frustration.

Löpningen hade fortfarande inte kommit igång  och det kändes som att jag kämpade motströms. De flesta av de andra tjejerna var igång bra och det var frustrerande att inte hitta dit.

Trodde det var åldern och en långsammare återhämtning som var förklaringen.

Tyvärr, eller kanske egentligen tack och lov, var det något helt annat som låg bakom den dåliga löp tåligheten.

Men det skulle dröja ett tag innan förklaringen kom.

Mooloolaba överlevdes och genomkördes.

I alla fall till 68%. Ingen risk togs. Det är alldeles för tidigt i säsongen för att blunda och köra. Ibland måste men lyssna på kroppen – och doktorn. Eller åtminstone behandla MR bilderna med respekt.

Efter Mooloolaba har stygnen läkt till ett knappt synbart vitt streck på hakan. Blåmärkena är borta och skrapsåren reducerats till lite skrap på ytan.

Tyvärr tar det lite längre för att lugna – och eliminera inflammationen i muskelfästet i vaden. Men den är på väg åt rätt håll den med.

Och förkylningen jagh drog på mig på resan är upp är åter under kontroll.

De säger att otur kommer i TRE?

Hoppas detta var min tripel för 2011.

Så största problemet inför kommande tävling i Sydney är den skarpt reducerade löpmängden.

Får se det som ett intressant projekt där jag utforskar hur mycket löpfitness man tappar på tre veckor… Eller om vattenlöpning faktiskt fungerar ok som substitut.

Jag gillar inte att ställa mig på startlinjen och känna mig oförberedd. De bästa gångerna är när man är nyfiken på vad som finns i kroppen – och vad som finns i tanken?

Återigen blir det en tävling utförd under en viss bävan. Kommer det att gå..?

Jag har i alla fall ett par oerhört spektakulära timmar framför mig. Häftigare bana än den i Sydney får man leta efter!

Turisten var framme i Mooloolaba. Spana in bilderna.

Photo credits; Spot Anderson, Bondifit

Första gången tillbaka i tävlingsdräkten kändes lite rostigt. Svårt att komma ur treans växel – men trots det njutbart att få köra igång maskinen.

Tror inte det finns ett bättre sätt att starta dagen än att simma in den nere på Bondi. Tillbaka med min första coach och sim gury, Spot Anderson och några av hans adepter. I tävlingen först till tre stod jag inte en chans. Ingen slår Spot i surfen…

Efter ungefär en timmas simning blev det lite body surfing som avsim…

Väl hemma blev det att spendera lite högkvalitativ tid i “rehab hörnan”…

En livlina.

Lika viktigt som den hårda träningen är att få luta sig tillbaka och ha lite trevligt, ibland i alla fall. I torsdags spenderade vi en bit av eftermiddagen på Lonsdale St Roastery.

En “double shot piccolo” är Lisas dryck på Lonsdale. Killanra körde på iskaffet, Vix (som inte dricker kaffe) optade för apelsinjuice. Alla var nöjda.

Det blev en 5:e plats efter att ganska stabilt lopp. Inget av mina bästa, men inte heller så värst dåligt. En stark simning och cyklning där jag ledde in klungan i T2 innan den avslutande löpningen. Benen kändes kanon i början men fick sedan andingsvårigheter/kramp i slutet av andra varvet. Tvingades dra ner på farten och droppa av klungan… men lyckades då få ordning på kroppen och komma tillbaka. Tyvärr hade tåget gått och det blev en spurt för 5:e platsen med träningskamrat Kate Roberts.

Vann gjorde Barbara Riveros, också en av mina träningskamrater! En väldigt välförtjanst vinst där hon visade på högklassig löpning!

Lite kuriosa:

Resultaten från träningsgruppen blev:

Barbara #1, Lisa #5, Kate #6, Vicky #10, Sarah #19, Jenna #23, Zita #25, Vendula DNF (mekansikt problem). Starkt jobbat coach Darren!

Åhus 2000

Sydney 2010..(?)

Det må vara tio år sedan Triathlon gjorde sin spektaulära entré på OS programet i just Sydney. Det var också 10 år sedan Lisa Nordén gjorde sin första triathlon. En motionstävävling på distansen 400-20-5km nere på Kantan i Åhus. Både ITU triathlon och Lisa Nordén har kommit en bit på vägen sedan dess….

Det var med lite olust i magen jag packade väskan för Sydney. Vintern var inte riktigt som den jag hade 2007/2008 då allt som gick på räls och jag var superfit. När jag tävlar vill jag kunna springa ut på pontonen och veta att jag är i topp form och redo att ta mig an utmaningen.

Problemet är att jag hela tiden höjer ribban för vad som räknas som fit och inte….Jag kände mig nämligen ganska fit i Åhus år 2000. Jag hade ju för tusan cyklat till Italien, och hur många andra 16:åringar ger sig ens på att köra triathlon?!

Jag är nog också fittare än vad jag var i Mooloolaba 2008 och Madrid 2009. Men i Mooloolaba var det superspännande då jag aldrig förr hade tränat så bra. Nu har ribban höjts och jag känner att det finns mycket kvar i kroppen som inte har kommit fram ännu. Alltså känner jag mig lite osäker på att ge mig ut i tävlingssammanhang. Och speciellt en tävling med så hög profil som Sydney WCS.

Jag packade alltså väskan lite tveksamt, fjärilar i magen.

Men, ungefär i samma stund som jag fick min rumsnyckel (på ett väldigt chick’t hotel  downtown sydney) lossnade det. Det är ju det här som är det roligaste med sporten!!! Några fransoser på väg ut med cyklarna ur hissen, en spanjor som dricker kaffe i lobbyn och ITU kameramän på väg ut att besiktiga banan. Säsongen har börjat – och jag ser framemot söndagen!!

När jag började att tävla på Världskuppen brukade jag ha som mål att slå min ranking.  Och det brukade inte vara så svårt. Nu måste jag kanske vänja mig med att inte kunna göra detta på varje tävling… Jag har startnummer två vilket innebär ett antal intervjuer, press konferens och deltagande på en middag i “the Government House”. No pressure Lisa… Krävs en del mentalt arbete för att inte “freaka ut” (som man säger här nere…)

Hotel poolen på  Premium Best Western Amaranth, Bangkok. Öppnades i slutet av november i år. Fantastiskt ställe. Ungefär som Kenya

Lite lättare löpträning mellan flygen.