Det kan kanske tyckas lite konstigt.

Jag menar vi springer ju 10km på en oftast kliniskt konad asfalts bana.

Fram och tillbaka, få stigningar, släta ytor.

Varför skall jag springa uppför berg?

Det tog ett tag innan jag började förstå vad Darren ville komma med all denna obanad terräng. Varför det gör mig snabbare att sick sacka upp mellan alpkossorna mot en stig på 2000möh.

Och det handlade inte om sen själsliga tillfredställelsen  att blicka ut över ett strålande alplandskap efter uträttat jobb(även om det är rätt trevlig det med).

Nedan punktat upp några av  anledningarna till varför man skall springa uppför berg, och ner igen.

-man springer automatiskt lätt framåt lutad =rätt löpform

-man tvingas använda rumpmusklerna ordentligt

-fötterna och anklarna blir stärkta av stigar, sten och udda snöfläckar

-pulsen är konstant hög

-balans och markkontakt utmanas ordentligt i utförslöpningen

-stabiliserande bål muskulatur, små muskler kring höfter, knä och andra smådelar tvingas arbeta hårt

- utförslöpningen infaller oftast i slutet av långpasset (om man kanske inte bor på ett berg..) Innebär att koncentrationen måste vara på helspänn. Något som går att likna med den sista kilometern på löpningen på en Världskupp…

Trots att man är trött och helst egentligen bara skulle vilka lägga sig ner på sidan av vägen måste man fundera ut hur man skall ta sig i mål på snabbast sätt. Samma sak gäller givetvis i slutet av ett välsprunget långpass på ett berg. Tror inte Darren hade haft så stort förbarmande om jag lagt mig i ett dike en stund.

Frukosten hade heller inte kommit närmare.

Så berg är bra.

Berg blir man stark av!

Jag har alltid gillat långpassen.

Inga klurigheter, intervaller eller pulszoner att hålla ordning på. Ren och slät löpning bara.

Och i Davos kan man springa de mest fantastiska långpassen. I går sprang vi upp en bit över ditt de semestrande tyskarna åker med bergbanan. Inte riktigt ända upp till Weissfluchjosh, men nästan…

Vet inte vad som är värst, upp eller nedför. Båda gör lika ont dagen efter. Rumpan och framsida lår har fått arbeta en hel del. Men det är värt det.

Önskar att jag hade tagit med mig kameran upp. Nästa gång kanske… Istället får ni hålla till godo med min träningsfil. Spana in rundan i “sattelit” läget. Nästan så man skymtar snön där uppe…

Antingen är det full rulle ute – eller sängläge framför tv’n inne...

Många pass av ganska god volym, huvuddelen genomförd i isregn eller snö. Det var ett sammarbitet gäng tjejer(barb, sarah, vendula och mig själv) som kom tillbaka efter långpasset på cykeln igår. Konstant isregn och trötta ben. Krävdes att hålla ett visst tempo för att hålla värmen uppe. Vilket då tog en del på krafterna. Kom hem och fumlade med nyckeln ett flertal minuter innan jag  lyckades få upp dörren. Satte mig sedan på soffan med en kopp thé för att sama kraft till de ynka 20minuters löpning som väntade i anslutning till cykeln.

Somnade.

I en liten, ganska obekväm två sits soffa somnade jag med huvudet mot väggen.  Bilder från prinsess bröllopet i Stockholm streamades ut på tv’n och den tyska kommentatorns röst var mycket sövande…

Vaknade sedan med ett ryck en halvtimme senare och fick äntligen avslutat träningsdagen.

Vicky, Kate, Dave och Andi kom tillbaka sent i går kväll efter en tävling i Bardolino, Italien. Två vinnare, en andra och en fjärde plats. Många pokaler och blommor i Davos nu.

Men detta hindrade inte Darren från att samla gruppen till ett långpass löpning i morse. Ett gäng trötta atleter (vissa av träningsvolym – andra av tävlande) tuggade sig uppför backe efter backe. En del tysta, en del sura medan andra var ganska nöjda. Jag var nog en av de ganska nöjda då benen äntligen börjar svara på den ökade löpträningen.

Grötfrukost och en stund på sängen innan löppass #2, tempo. Suck. Efter 18km med 500m+ höjdskillnad är det inga pigga ben man springer ut på. Men det är också en del av poängen med passet. Kan man hålla ihop löptekniken och få upp en hyffsad fart – då börjar man bli redo för tävlingsbanan.

Kaffe med chica Barbara på Kafé Klatsch i eftermiddags (mysigaste stället i Davos).

Stretching och hemmagjord grönsakspizza utan ost ikväll….

Träning handlar inte så mycket om specifika pass eller enstaka dagar.

Det handlar istället om att lyckas snickra ihop dag efter dag av bra vanlig helylle träning. Att lyckas få kroppen att ta sig igenom passen fastän den skriker efter att få ligga i soffan och vila istället. Det handlar om att inte ge upp och hoppa ur poolen trots att man kanske inte klarar startcykeln.

Att hålla sig frisk och skadefri är att balansera på en tunn lina. Den som kan träna mest utan att trilla av på fel sida ligger väldigt bra till inför säsongens tävlingar. Även om kanske inte alla pass har varit sprudlande. Det är inte lätt att läsa kroppen ochförstå vad den försöker säga. När den kanske verkligen behöver en lättare eftermiddag, eller om den bara är lite smågrinig.

Jag tror det handlar mycket om rutin för att lära sig läsa den finstilta texten.Variationer i vilopuls, stressnivå, hudutslag eller små infektioner i nagelband kan vara små indikationer på att kroppen börjar bli sliten och immunförsvaret lite nedgånget.

Sista veckan har varit balansgång för mig. Bra pass kombinerade med en sliten kropp och fingertoppskänsla på gasen har hållit mig på rätt sida. Dubbelpass löpning i snöndags (långpass på 23km följt av snabbintervaller på 10km) la mig återigen i gråzonen. Ett ruggigt snabbt och hårt löppass igår och jag vaknade upp med en vagel i ögat i morse.

Fingertoppskänsla. Som sagt – inte lätt.

Struket lunch pass simning idag – och förhoppningsvis redo för nya utmaningar i morgon.  Helhet som sagt. Fortfarande tre veckor kvar till Sydney.

Siktet är inställd på Sydney den 11:e April, och av erfarenhet vet jag att 6 veckors oavbruten träning är precis vad jag behöver för att bli fit. Huset var tyst och tomt, passen avlöste varandra. Perfekt. Darren är mästare på att balansera träningen så att den ligger precis i gränslandet på vad som är hanterbart. Små luckor av återhämtning på rätt ställen gör att det går att få maximalt ut ur kroppen. Tufft simpass på lördagsmorgonen avlöstes av en kortare cykeltur innan lunch. Sedan under eftermiddagen kom helgens värsting på 1h45 backig löpning. En grön Thai Curry på kvällen såg till att förråden fylldes på inför söndagens 4h cykelpass. Jag hade sällskap av grabbarna på Velo Republic, regnmolnen lurade på himlen men humöret var på topp, likson tempot… Jag hävdade ett långpass löpning kvällen innan berättigade mig att ligga på rulle, de hade tyvärr  ingen förståelse för detta

Jag bet i och överlevde, belöningen blev en cappuchino och fuit toast på Yarralumla bakery… Anser att detta är bästa stunden på hela dagen. När  jobbet är gjort och kaffet beställt. Då kan det bara bli bättre och bättre. Vi funderade ett tag på att stanna kvar en stund till och låta frukosten går över till lunch (gränsland när man kör 4timmar). Men en stund på soffan med dagens tidning som lockbete blev det att rulla hem de  sista kilometrarna och fortsätta dagen.

Hur gick det då för träningskamraterna uppe i Raby Bay? Jo de rensade banan med resten. Tjejerna tog hem placeringarna 1,2,2,4,7 och killarna 2,8. Darren kom tillbaka med ett mycket brett leende.

Vi har fått nyckel till nya huset i Griffiths idag. Och spenderat timmarna mellan simingen i morse och eftermiddagens löpning med att organisera flytten. Det har hämtats kyl, införskaffats köksutrustning (har aldrig varit ett stort fan av frälsningsarmén… men för en $20 sedel fick vi ihop vad vi behövde) och städats.

Städats ganska mycket…

Huset har nämligen stått tomt i ett år och samlat på sig både en del damm och andra små invånare med 8 ben… med dess boningar… 

Så ikväll vart sista kvällen i Yarralumla, Australian Open final på tv, middag och utlottning av rummen. En oerhört spännande  stund där det avgjordes vilket rum som skulle att bli mitt för de kommande tre månaderna… Jag fick rum nr 1 vilket jag vart ganska förtjust i, tror nog att vi kommer att komma bra överrens.

Så imorgon blir det långpass på cykeln start klockan 7 följt av frukost följt av att lasta väskorna i bilen och köra över första lasset till Griffiths. Under eftermiddagen blir det utflykt till shoppingcentrat för inköp av tre  kuddar och en styck kaffekokare. Två av livets essentials!!  Thai takeaway på kvällen…

På tisdag väntar nästa höjdpunkt i livet, leveransen av min nya Specialized cykel…