Reservoaren i vid Mings gravar är en känsloladdad plats för mig.

Den är analyserad i bitar. Den har tänkts på, sprungits på, gråtits på – och nu kommits tillbaka på.

Det var det första loppet i år jag hade känslan av kontroll. Redan från starten föll bitarna på plats. Jag kom iväg snabbt direkt i idyket – och fick fritt vatten. Mitt slit i poolen börjar betala sig och jag var uppe i ledning fram mot första bojen. Vilket bör påpekas är en imponerande raka av 540m innan vi svänger vänster för att bilda ett baklänges “P”. Jag började bli lite nervös – för även om min fart har utvecklats en del har jag inte riktigt styrkan att ligga och dra en full 1500m.  Bennett kom upp från vänstersidan – Jenkins från högersidan och jag fick två bra axlar att få lite draghjälp från. Vid bojen gick vi in på enkel led och jag kunde slappna av lite och hitta en lugnare växel som skulle kunna hålla vägen tillbaka till land. Det blev lite bökigt kring kommande två bojar men jag höll min position ok och kunde springa upp mot cykeln i en topp 10 placering.

I Changping kommer cyklingens backe ganska så snabbt ut på första varvet. Det visade sig bli ett lyckokast då de knappa 5″ vår ledargrupp på 15 tjejer skulle utökas till en bestående lucka. Tempot hölls högt då det fanns en grupp välmotiverade tjejer som körde på. Med Findlay, Snowsill, Moffat och Barbara i gruppen bakom öppnades fina möjligheter för podium och avancemang i sammandraget. Cyklingen blev tuff… 15 blev 13 och Lisa försökte hålla sina Watt så jämna, fina och låga som möjligt.

Även om jag har skadan bakom mig ligger jag fortfarande efter i träningsmängd – och måste vara försiktigt med det som finns i kroppen. Inte slösa bort för mycket om det inte ger en direkt fördel.

Så jag kom in i andra växlingen med full fokus att hålla ihop de sista 10km till en totalt bra tävling. Gå ut i mitt tempo, hitta min rytm, hålla ihop löpningen hela vägen in i mål.

Därför lät jag ryggarna på Hewitt och Jenkins försvinna framåt. Vi blev en grupp på fyra som bildades redan ute på första varvet. Harrison, Annaheim och McIlroy. Vi skulle också plocka upp en slocknande Bennett som hade fallit tillbaka från tät duon.

Detta innebar att vi hade en brons medalj som väntade i målet. Farten blev lite mer konservativ och tävlingen mer taktisk. Ett läge som faktiskt gynnade mig utmärkt. Med ett tuffare tempo hela vägen igenom är det möjligt att jag hade tvingats att falla bak. När tempot nu sjönk en aning fick jag chans att återhämta mig och hitta lite lätthet i steget igen.

Med en kilometer kvar springer man in på arenan. Man kan se målet – men vet att man först måste bort till vändpunkten och sedan har en lång målraka framför sig. Långspurt – eller vänta? Efter att ha övervägt mina chanser och sett över min hand betsämde jag mig för att vänta. Låta någon av de andra dra upp spurten, ta rygg, och smita förbi. Kanske skulle jag ha övervägt faktumet att Annaheim har ett förflutet som 800m löperska…? Jag hade helt enkelt inte krafter kvar att ta mig förbi. Kroppen sa stopp och armar och ben uppförde sig mest som en robot utan kontroll. Jag kände att Bennett var på väg bakifrån och tog i så det dök upp stjärnor framför ögonen.

Man har men en hejarklack som sjunger “Heja Lisa du är bäst – du har muskler som en häst!” Då finns det inget annat alternativ än det som slutar med blodsmak och stjärnor.

Det var en otrolig känsla att vara tillbaka uppe i toppen och kämpa om medaljerna igen. Det bar inte riktigt hela vägen – men det visar på en form som definitivt är på väg i rätt riktning. Och att tävlingen i Des Moines inte var en flux.

I veckan väntar ett nytt träningsblock innan det bär av till Japan på torsdag. Första tävlingen i 2012 VM Serie går nämligen redan i Yokohama på måndag.

Fältet blir tufft som vanligt och banan helt annorlunda.

Plattare, varmare och snabbare…

Vi får se om jag kan lyckas övertala kroppen att samarbeta ännu en gång….

What do they know..? Maybe I really like my sequense of 2nd’s and looking to complete it in Yokohama…?   (note. this is probably not what I’m aiming for…)

Switzerland’s Nicola Spirig will go into the race as the hot favourite following her win in London. The Swiss star is enjoying a brilliant year with a European championship title and a second place finish in Kitzbühel to her name. Her compatriot Daniela Ryf is also one to watch out for as the under 23 world champion continues a good run of form, including bronze medals in both Washington DC and Hamburg.

Sweden’s Lisa Norden goes in search of her first win of the year following second places in Madrid, Hamburg and London. The ITU Sport Development athlete lies second in the series rankings behind Australia’s Emma Moffatt, so a good result in Yokohama could set her up nicely for the series Grand Final on the Gold Coast in three weeks time.

Home favourite Juri Ide will want to bounce back from a slump in form. The Beijing Olympic Games fifth place finisher started the season strongly with a win at the Ishigaki World Cup and a bronze medal at the opening leg of the Dextro Energy Triathlon – ITU World Championship Series in Tongyeong, South Korea. Having been involved in a eight woman crash in London her chances of performing well were hampered, but she could be one to watch come race day.

Luxembourg’s Liz May could also be one to keep an eye on. Having collected bronze at the European Championships, May finished just off the podium with fourth place in London. The Luxembourger has proven form in the heat and humidity of Asia and will be targeting the win.

Another European improving with every race is Ricarda Lisk from Germany. A decent result in London will give her confidence heading into Yokohama.

The North Americans will launch their assault in Japan as both Sarah Haskins from the USA and Kirsten Sweetland from Canada head across the Pacific, choosing to miss their national championships. Haskins has looked impressive so far this year whilst Sweetland returns to action following a long lay off with a back injury. If back to her best she will be a real contender.

Last, but certainly not least, the Kiwis will once again be looking to step up to the plate with Madrid winner Andrea Hewitt, and the improving Debbie Tanner, both in action. Hewitt slipped down the standings last weekend in London, but a strong finish in Yokohama will keep her in the top three ranking positions heading to the Gold Coast.

So there are your ones to watch for this weekend. Remember to tune in to www.triathlon.org/tv to watch the racing live, and to see video on demand highlights from the rest of the exciting Dextro Energy Triathlon – ITU World Championship Series.