Uppvärmingen gjord i den 17 gradiga poolen… Var en av få som vågade hoppa i  innan tävlingen…

Carina på väg upp ur poolen. Jag strandade som en överviktig val innan jag lyckades ta mig ur. Tack och lov verkar det inte finnas bild bevis…

Ranki ger över ansvaret åt lagkapten “Zölli”. Varje sekund räknas…

Med tre minuters marginal hade vi tid att fira segern ordentligt.

Och det var fyra ganska så nöjda tjejer! Lena Brunkhorts, Carina Brechters, Kathrine Müller och mig själv… Tjejerna i bakgrunden ser bra mycket tröttare ut…

Allt gick enligt plan.

Jag vann den individuella super sprinten på morgonen (200m/3,6km/1,3km).

Laget vann eftermiddagens lagtempo med tre minuter och 1 sekund.

Herrarna slog superteamet EJOT team TV Buschütten till en “Asics Team Witten Doppel Sieg”!!!

En bra dag på jobbet…

Kolla in bilderna från Triathlon Team Witten’s album.

ÄNTLIGEN!!

I framtiden tror jag att jag ska strunta i att tävla innan Maj.

Innan Gladbeck.

Det går liksom alltid bra där.

Och det är kul. Det är kort. Det är snabbt. Och alltid mycket folk.

Och sen är det inte bara upp till mig själv.

Visst det är en individuell supersprint.

Och visst känns det viktigt att sätta ner foten och få till en seger.

Men när man springer ut på löpningen är det främst lagets totaltid som man kämpar för.

Trots stressig vecka med massor av resa och mycket att göra kändes kroppen ok sista dagarna innan tävling. Ett par bra pass uppe i poolen i Witten och en ordentlig uppvärming i vattnet innan killarnas start i Gladbeck. Eftersom jag visste att jag var i hyffsad simform var planen att försöka få en lucka, eller i alla fall en lite mindre grupp ut på cykeln. Tyvärr hade jag fått bana 8 vilket var längst bort. Innebar att jag var tvungen att springa en ca 25m längre än tjejerna på bana 1… Och med endast 250m att simma pratar vi inte så många sekundrar.

I vilket fall kom jag loss riktigt bra och hade lucka ut mot växlingsområdet. Jag gav järnet. Antagligen de snabbaste 500m löpning för dagen… Men jag fick en lucka och träningspartner Frintova kom aldrig ikapp (2sek efter upp ur vattnet). Med 5,5km på cykeln var det bara att köra på. Även en 20-30sek lucka in på löpningen kan vara värt mycket. Men cykelbenen övertygade. Jag hittade en jämn stark rytm och min S-WORKS Amira kändes grym och arbetsvillig.

Med ca 1min  försprång ut på löpningen är det ganska lugnt. PÅ 2,5km måste du springa GANSKA mycket snabbare för att komma förbi. Kanon för laget då jag kunde bjuda på många sekundrar i våra ihopalagda tider för eftermiddagen.

2:a blev Rebecca Robish följt av hennes team kollega Anne Haug.

För eftermiddagens lagtävling hade vi knappa 10sekunders försprång. Och det jagande lagets löpning såg väldigt mycket starkare ut på pappret än vårt.

Men sen hade de ingen Lisa Nordén att dra på cyklingen

Efter simningen hade vi utökat ledningen till 18sek. Sedan blev det 30 efter första växlingen. Och under cyklingen tog vi upp det till 45sek (men tappade lite sista varvet då vi var tvugna att väja undan för en bil på banan).

Och på löpningen höll vi undan och sprang (nästan) jämt med Erlangen.

Fantastiskt jobbat av laget!

Lagledare Herr Gutt stod och mös vid sidan. Mer om loppet kan du läsa lokaltidningarna Ruhr Nachrichten och Der Western eller på Asics Team Witten’s hemsida.

Jag körde hela eftermiddagens lag tempo med min Garmin Forerunner 310 XT. Data från tävlingen kommer att komma…

Tyvärr drogs stämningen ner av killarnas oturliga lopp. Tomas Springer blev diskad efter att ha tappat en cykelsko i växlingen – och kört med bara en sko. Innebar att han fick långsammaste mans tid +30sekunder… Surt för den reagerande tyska mästaren.

Bilder från dagen finns här.

Då var det dags att lämna vinterns trygga vardag och ge sig ut i världen igen.

Vi har börjat att packa ihop huset och avsluta “Camp Canberra”. I morgon blir det en sista frukost med teamet och dess support crew på “Urban Food” och sedan börjar vi droppa av en efter en. Huvuddelen av oss kommer att åter förenas i Korea för den kommande ITU World Champsionship Series tävlingen i Seoul. Nästa stopp på årets tävlingskalender.

Jag lyfter med första flyget 06:20 på tisdagsmorgonen. En snabb mellanlandning i Sydney innan det bär vidare till Seoul via Bangkok.

Kommande tre höjdpunkter:

8:e Maj Dextro Energy ITU World Champsionship Series SEOUL

16:e Maj Bundesliga tävling i Gladbeck (Tyskland)

22:e Maj Bundesliga tävling i Witten (Tyskland)

Det pirrar lite i magen och till skillnad från Sydney ser jag nu framemot själva tävlingsmomentet. Träningen har börjat att gå ruggigt bra och jag har nu kört om mig själv i poolen (jämfört med fjolårs-Lisa då…) Även löpningen har börjat att rulla på bra trots att jag fortfarande inte är uppe i full löpmängd. Ännu… Vänta bara…

Så även om jag börjar komma i form förväntar jag mig inget storfyrverkeri förrän i början av juli. Lagom till EM. Fram tills dess blir det kanske mer något i nivå med Kina puffar.

The distance was a sprint and my team Asics Team Witten put forward a strong womens team to secure our two points lead to a win. After having won the german title for 10 years now they didn’t risk a thing but to claim the title once again.

I lined up together with Kathrine Müller, Lena Brunkhorst and austrailan Maxine Seears which all showed off great perforamnces. Together we noted the places 1st, 4th, 5th and 11th and won the days team event and also the 2009 Bundesliga. Team manager Richard Gutt was all smiles after the race and put on a big celebrational dinner at the hotel saturday night. The boys started off the season a bit unlucky but with a solid performance in Offenburg they also secured a top place and took home 2nd.

The race itself was fantastic. Coming down from altitude I felt great, but a little bit tired from all the training. I had a great start in the swim and could take the lead together with Christiane Pilz. My swimming keeps improving and posting the fastest swim of the day was great. I ran into T1 with a big smile on my face. Out on the bike we had a bit of a gap, we looked at each other and decided to have a go. We managed to increase the lead and it was pretty clear the win of the day was going to be battled out between the two of us. As I know my transitions now are pretty quick I used this to my advantage and had a gap alreday out of T2. I put the hammer down all the way to the first turnaround which was the first place where I could sneak a look back to see where Pilz was. The distance looked good enough and as I continued on running the focus went to the technical aspects of running and traying to find that fast and flowing feeling without using too much of effort.  By the end my lead was 45 seconds and I could enjoy a crucy finish where I soaked up the cheering from the crowd and the big grinns from the Asics support crew.

It was a great feeling to once again grab a banner and claim a victory. Sure enough it wasn’t a world cup – but the feelin is still the same! Best of all was that I felt strong and had a great race straight trough. My body starts to feel a bit closer to race mode and I’m looking forward to starting of the next block (after hamburg) which will include more faster work outs.