Vanligtvis förknippar man nog Belgien med pommes frittes, spetsar och diamanter.

Inte om man är idrottare, triathlet och rehabare med en svag pronation på vänster fot.

Då tänker man inlägg.

Inlägg från RS-Lab i Antwerpen.

Jag spenderade ett antal timmar på expedia. Provade alla möjliga och omöjliga kombinationer av flygtider och hotel. Slet mitt hår och förundrades över hur svårt, och tidskrävande, det skulle vara att ta sig till Belgien. Efter att ha kasserat tanken på att cykla dit insåg jag att det var dags att prova något nytt. Tåg. Närmare bestämt natttåg.

Eftersom det bara är fötterna jag är intresserade av behöver jag inte ta med mig cykeln. Om jag åker på natten slipper jag spendera värdefull träningstid ugglandes på flygplatser.

Jag stiger ombord tåget i Davos. Byter till sovvagn i Zürich. Vaknar i Amsterdam. Äter frukost på tåget ner till Antwerpen. Tillbaka i Davos igen 30 timmar senare.

Om planen funkar blir det en mini resa genom europa utan att tappa ett pass.

Om planen misslyckas och jag kommer tillbaka till Davos med mörka ringar under ögonen och ett sömngångar tillstånd… ligger jag fortfarande före i tid – med mer pengar kvar i plånboken.

I vilket fall skall det bli lite spännande. Och skönt att slippa allt flygplatsande.

Min Belgiska träningskamrat Bart har ritat en karta över centrala Antwerpen – och ställena jag inte får missa. Förhoppningsvis får jag några timmar över när fötterna är omhändertagna. Lite spatserande, pommesfritts ätande och folk tittande.

Spets knypplandet sparar jag på framtiden tills vidare…

Nya cykeln är i rullning här nere.
Den är inte bara snabb – den passar bra också!
Hemligheten bakom det är Scott och BG FIT.
En av anledningarna till att jag stannade till på huvudkvarteret i Morgan Hill tidigare i höstas.

Inte så mycket som behöver sägas -bilden räcker gott.

SRAM Red, Quarq powercranks, Roval wheels.

Tror det kommer att bli en snabb framtid.

Fler bilder finns på flickr.

Ingen visste att vi var där. Vi samlades på morgonen. Smög in i byggnaden bakvägen.  Chris “MACCA” McCormack,  Simon Whithfield, Rasmus Henning och mig själv. Alla världsmästare eller OS vinnare av något slag. Alla triathleter på Specialized bicycles.

Finns det ett bättre sätt att väcka triathlon intresset hos den globala inköpsavdelningen. Eller Mike Sinyard, Specialized ägare. Eller resten av kontoret som sätter ihop annonser och press releaser.

Alla på plats i Morgan Hill på ett veckolångt möte  för att spana in 2011’s produkter och lägga upp försäljnings strategier.

Det var i alla fall Bobbys plan. Marknadsansvarig för triathlon på Specialized. Min chef.

Det blev succé!

Och det blev väldigt trevligt. För er som inte har fått chansen att träffa de här tre grabbarna kan jag tala om att det är en oerhört rolig samling. Med oändligt många anekdoter om inte bara sporten utan också varandra…

För mig blev det en ganska speciell dag. Jag fick träffa tre av de största förebilderna jag haft sen jag började med triathlon. Tre killar som sitter på en oerhörd kunskap om allt som har med sporten att göra.

Kommentaren jag tar med mig hem kom från Macca och hade med min långt i framtiden väntande IM debut. “Ah don’t worry, you’ll smash em when you get there”. You’re so strong.”

Nu har jag jobbat färdigt för i år. Om några timmar lämnar bilen mot San Fransisco och flyget hem.

Sovmorgon ända till halv sju och bara en dryga 3h i sadeln på programmet idag. Och det vart sista tre timmarna i sadeln på Liz’s cykel (aka “the deathmachine”) Namnet härstammar från den något livsfarliga tendensen att tappa kedjan på utsidan av kedjeringen. Bidrar till en lätt spänd stämning inför varje större backe som kräver en rejäl nedväxling. Har brukat lösa problemet med att helt enkelt stanna i stora ringen… kanske inte alltid att reckomendera. Helgerna här nere är ganska trevliga. Lite annan struktur på träningen än under veckorna. Något färre pass per dag men istället lite längre eller tyngre varianter. I går eftermiddag vara vi nere på Black Mountain Peninsula för att simma i sjön. Darren kom paddlande i sin kajak och höll koll på oss passet. Sara fick en lätt dunk i huvudet av paddlen när hon inte navigerade tillräckligt rakt men passet var annars utan större dramatik. En av helgens höjdpunkter var utflykten till Kingston och tvättomaten. Medan veckans smutskläder tvättades rena drack vi kaffe och besökte den närliggande andrahandsbokhandeln. En fantastik trippel!

Nu väntar jag mest på att få plocka upp min nya Speciailzed cykel. Det är en svartvit skönhet med den för Specialized karakteristiska böjda ramen som nu byggs ihop inne på Velo Republic.

Snart, snart… måndag eftermiddag.

Suck…

Inte länge nu…