Foto; Catarina Axelsson www.catarinaaxelsson.com

Det var en uppsluppen stämning på SOK’s kontor i Sofiatornet idag.

En presskonferens, lite kanelbullar och 40st OS biljetter.

SOK hade gjort sin första uttagning för London 2012.

Vi var nio individuella idrottare som fick klartecken tillsammans med de tre ridsportslagen och dam fotbollslaget.

På plats i Sofiatornet fanns också Lassi Karonen, Sarah Sjöström, Markus Oscarsson och Jimmy Lidberg.

Det blev en trevlig avslutning på mina dagar i Stockholm.

Dagar där jag farit som en skottspole mellan allehanda medicinska kontroller och sjukgymnastliga utredningar.

Dagar som investerats i skadeförebyggande syfte.

Kroppen är nu genomgången – och biljetten är klar.

Nu återstår bara själva träningen…

Foto: Catarina Axelsson www.catarinaaxelsson.com

Då var det dags för sista rundan på Shiven för i år.

US Open i Dallas blir sista stoppet på min 5 veckor långa tävlingsturné.

Det är en tävling jag traditionellt har kört bra på (3 vinster på raken) och en bana jag tycker om. Efter LA’s galna trafik och folkmyller är det skönt att vara på en lite lugnare plats.

Bilen är större liksom både portionerna och människorna. Välkomna till Texas… everything is big in Texas.

Och det hoppas jag också att mitt lopp kommer att bli på söndag. Högst på lnskelistan står givetvis att avsluta säsongen på topp.

Kroppen har svarat bra på både vila och träning de sista dagarna. I och med att jag inte har fler tävlingar framför mig kan jag dra ner ganska mycket på volymen. Behöver inte “hålla igång” fitnessen utan bara toppa så mycket jag kan till på söndag.

Start klockan 07.24 söndag morgon.

Semestern inleds 9.24 eller däromkring… så fort mållinjen har passerats.

Det blev tredje gången gillt i Los Angeles i morse.

Och i processen så slängde jag till med nytt banrekord.

1.57,16 med en cykeltid på 58:30.

Marginalen till andraplatsen slutade på strax under 4minuter och jag blev 8:e totalt. En del av killarna fick alltså rejält med tjejdäng!

Nu väntar en eftermiddag med högt fotläge och “people watching” i west hollywood….

Det var inte lätt att vinna VM.

Men frågan är om det inte var svårare att slå Malmö FF till årets “skånebragden”,  Sydsvenskans årliga sportpris.

Tror nästan det.

Det är smickrande och roligt, både för mig och för sporten.

Det var också, likt VM, en historisk utmärkelse. Rolf-Göran Bengtsson må ha fått det två gånger tidigare. Men jag är förste man att få det två år på raken.

Här är juryn’s motivering:

“För ett år som överträffat alla tidigare – Lisa Nordén har nu på allvar etablerat sig i världseliten och har med sitt brons i den totala världscupen och VM-guld i sprint visat att hon håller hög nivå både över sikt och när det gäller som mest.”

Anja Gatu skrev i sin krönika att om jag tar hem VM Serien nästa år kanske det blir en tredje.

Då siktar vi på det!

Läs hela artikeln i Sydsvenskan.

Jag har sett två Budapest.

Ett strålande vackert med fantastiska byggnader och osande historik.
Ett grått, trist och ganska kallt med mycket trafik och svår cyklade gator.
Det verkar vara varannandags väder här nere, hoppas på lite uppehåll och några solstrålar till söndag…

Den Nordénska hejarklacken är på väg ner.
Ryktas om ett 30 tal!
Känns som att jag har stora skor att sätta på mig…

Under tiden håller jag på att avverka de sista förberedelserna. Lite sådär lagom kaotiskt som det brukar bli.
Press konferanser, fotograferingar, träningspass och dötid. Det sistnämnda är nästan den viktigaste biten. Och klart svårast att schema lägga…

Kroppen börjar piggna till och träningspassen i morse kändes riktigt bra. Avverkade en 8×100 + 8×50 i poolen. Bara rytm på en halvlång start tid. Kom in på 1:14/1:15 med start på 1:30 på hundringarna. Sida vid sida med Vicky Holland. Skönt att ha någon bredvid som håller samma fart. Då behöver man inte fundera sp mycket. Bara simma. Darren stod vid kanten och höll koll. Tror vi skötte oss ok för han nickade mest och såg nöjd ut.
Förresten samma pool som Therese Ahlsammar vann sitt EM guld i. Kändes liksom snabbt.
Regnet har öst ner hela dan. Hotellrummet börjar kännas fuktigt och lukta lite konsigt… Hoppas på lite sol under eftermiddagen. Kunna torka lite kläder på balkongen. Och promenera bort till den närliggande fiket utan att bli dränkt igen.

Världens första ITU Sprint World Champion!

Det är titeln jag kan lägga till mitt VM silver och U23 VM guld…

Smakar bra.

Smakar väldigt bra!

Det var också det perfekta loppet. En fantastisk simning där jag var uppe bland de fyra första.
En snabb växling där jag direkt fick lucka tillsammans med Moffat.
En stark Daniela [Ryf] som kom upp bakifrån och tillförde många hästkrafter.
En lucka på 1min ut på löpningen.
Sida vid sida med Moffat. Chans att ta revanch efter silvret i fjol.
En kraftansträngning och fartökning med ett varv kvar.
En lucka som långsamt blev större och större.
En mållinje som långsamt kom närmare och närmare.
En ganska trött kropp.

Men en helt fantastisk känsla att få tid att fira segern hela vägen in i mål. Med svenska flaggan i handen.
Senare med skumpa och nationalsång.
Och ett jätte leende.

I LOVE HAMBURG!!!

Det är nu tredje gången som jag har fått stå på pallen framför Rådhuset i Hamburg.

Och första gången i år som svenska nationalsången har spelats på en ITU tävling.

Underbart.

Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det hela.

Träningen har varit långt ifrån optimal pga diskbråcket. Ändå kändes farten ruggigt behaglig på löpningen.  Och jag hängde med när tempot började trissas upp ute på sista varvet. Jag hade till och med lite extra krafter kvar in på målrakan.

Det var första gången jag faktiskt har slagit Moffat.

Helt underbart sjukt härligt att stå högst upp på pallen!

Det togs många diskussioner och tänkande fram och tillbaka innan jag tog beslutet att ta bort mitt namn från startlistan i Madrid.

Det är en bra tävling med tuff bana, viktiga VM-series poäng och framför allt 2012’s första OS kval poäng.

Men, menmenmen…

Om inte kroppen är 100% går det inte att slåss om pall platser.

Och kan jag inte slåss om pall platser…har jag inte där och göra.

Jag vet att jag har kapacitet, när allting faller på plats, att finnas med i toppen. Men jag har inte  den marginalen att jag kan köra på halvfart och ändå vara där. Sedan i julas har jag haft problem med en nerv som gjort mitt vänster ben lite opålitligt.

Ibland funkar det bra. Ibland mindre bra.

Många pass i poolen och fokus på simningen har återigen varit nyttigt. Men jag har inte lyckats få varken volym eller kvalitet som behövs för tävlande på världstoppen.

Men, jag har inte heller långt kvar… om jag bara kan komma igång för fullt.

Därför har jag valt att sitta över Madrid och istället åka till Stockholm. Där väntar en genomgång tillsammans med SOK’s medicinska uppbackning för att förhoppningsvis komma tillbaka på rätt spår. Sista månaden har pekat åt rätt håll och förra veckan var den bästa löp veckan jag har haft i år. Trots det känns det vettigt att trycka på stopp knappen för en helg och sedan grunda med ett bra träningsblock i Alperna.

Framför mig väntar EM, Hamburg WCS, London WCS och Kitzbühel WCS innan finalen i Budapest. Säsongen är lång och jag har fortfarande chansen till en bra placering i VM serien. Men, jag måste ha två bra ben att springa på…

Och jag sitter i ganska fint sällskap.

Conrad Stoltz, Fraser Cartmell, Gavin Noble och Dan Hugo från TriathlonTeam.

Chris McCormac och Terrenzo Bozzone på IM sidan.

Gustav Larsson, bröderna Schleck och Cancellara bland Saxo Bank cyklisterna.

Och ännu ett par (väldigt spännande) namn från ITU sidan som snart kommer att presenteras (sorry, can’t tell you just yet…)