Neptuniaden på Eriksdalsbadet – nya erfarenheter i poolen


May 19th, 2013 av



Lisa Norden tänjer gränserna på Neptunaiden

Bilden har absolut inget med Neptuniaden att göra.

Ett av mina mål med 2013 är att öka kapaciteten i de tre olika disciplinerna – och samla nya erfarenheter.

Helgens start i Neptuniaden på Eriksdalsbadet var ett praktexempel på hur detta skall uppnås i praktiken.

Jag har aldrig varit med på en simtävling tidigare. 

Aldrig som i inte en enda gång under mitt 28 åriga liv har jag stått på en startpall med tidtagning, publik och licensnummer förut. 

Trots ganska idogt tävlande över hela världen, stora mästerskapstävlingar samt ett par OS i ryggen kände jag mig som en nybörjare.

Jag fick snegla på mina mottävlande för att veta när jag fick lov att kliva upp på pallen, var och hur man simmar in och andra rutiner som hör simtävlingar till.

För mig sker mycket träning när jag är väldigt trött. Det handlar oftast om att knegla sig igenom pass, lära sig träna när man är trött – och våga bortse från tider som inte är så lysande. Jag har tryggheten med mig att när jag väl släpper på volymen så svarar kroppen och tiderna kommer.

Denna trevliga tiden varar generellt i ett par dagar precis i anslutning till en större tävling.

Så för mig var det speciellt att ha en helg då fokusen istället låg på att simma fort på 200m (lördag) och 400m (söndag). Det är inte direkt så att jag toppat mig inför uppgiften, men med den reducerade löpmängden bakom mig så blev det per automatik en piggare kropp och bättre simning.

Alltså – perfekt tajming att använda detta till att försöka höja högsta nivån och farten på simningen.

Efter att ha bytt om och tagit mig in på Eriksdalsbadet var det första jag slogs av det organiserade kaoset jag möttes av. 

Inte sedan hästtiden och ponny hoppningstävlingar har jag sett ett sådant myller av barn, föräldrar, resultatlistor och kaffemuggar i plast.

Heaten avlöste varandra och klasserna därpå. Barn i olika storlekar simmade värmde upp, tävlade, värmde ner, åt frallor – på repeat.

25 meters poolen var kaotisk. Det gällde att hitta en lucka där det gick att hoppa i för att sedan hålla sin plats och försöka få gjort det man skulle. Nog det närmaste öppet vatten simning man kommer i en kommunal simbassäng.

Väl inne vid 50:an var det ordning och reda. Inmarch, boxar för överdragskläderna och procedurer att följa. En elektronisk start följt av en tavla med splittider, resultat och positioner. Coacher som febrilt skrev ner splittider, skrek påjagande tillrop och gav instruktioner på hur loppet skulle genomföras.

Underbart säger tävlingsmänniskan inom mig. 

Insåg snabbt att största faran för mig var att bli lite övertaggad och fullständigt simma mig själv i väggen. In i väggen mer som hallvägs in i loppet än en tafflig målgång då…

Det är underbart härligt hur mycket lättare det går att simma när man är lite fräsch. När man nästan har en känsla av att hålla i bromsen lite tidigt i loppet än att slita sig blå för att hänga med.

Jag lyckades ganska ok med att disponera loppet även om 3/4 var lite väl tung på både 200 och 400:ingen.

2.17 för 200 och 4.43 för 400.

Och just det, jag blev diskad på 400:ingen…

Ett rookie misstake av lite för mycket svaj på startpallen.

Petitesser 🙂

Med min simtränare Fredrik Lundin’s hjälp kollade vi laktatet efteråt och gick igenom loppet. Känslan, farthållningen och vad jag kan ta med mig in i kommande triathlontävlingar.

För visst fanns det en stark baktanke med distanserna Fredrik valt.

Första bojen på VM Serien ligger ju oftast 300m från pontonen.

Någonstans mitt emellan 200 och 400m ….