Muskelbristning i höger vad


May 8th, 2012 av



Det blev en rejäl skrämsel hicka veckan efter Sydney.

En lång resa över till USA, en förkylning och ett par väldigt lugna dagar för att återhämta kroppen.

Ett lugn löppass på onsdagen – och en öm vad morgonen efter.

På plats i Sedona blev jag behandlad av Rick (vår physical therapist) i förhoppning om att det skulle ge med sig med lite ordentliga tummar, vila och avlastning. När det på torsdagen fortfarande inte kändes bra åkte vi upp till sjukhuset i Flagstaff och gjorde ett ultraljud.

Behandlande doktor på plats kunde med hjälp av Ultraljudsbilderna från Canberra i November se en bristning i samma område som i höstas.

En ynka 18mm svaghet som satt stopp för min löpning.

Och kommande VM Series deltävling i San Diego.

Så det blev en veckas intensivt cyklande och simmande.

Det blev upprepade samtal hem till Sverige för att rådgöra med medicinsk support på hemmaplan.

Och åter igen fann jag mitt tålamod testat till bristnings gränsen.

Andas. Det kommer att lösa sig.

Vi bestämde oss för att inte behandla med kortison eller göra en plasma injektion – utan istället ge kroppen en chans att läka. Och sedan noggrant bygga upp med rehab för att stärka upp vaden från alla möjliga olika håll.

Det har gått bra faktiskt.

Jag är tillbaka i löpskorna och har sprungit upp till en timme igen (noggrant tejpad och uppvärmd före). Vi kör styrka och snabba fötter/saq arbete alternerande i gymmet.

Och jag bombar på med cykel och simning.

Trots motgångarna med vaden har jag två av de tuffaste veckorna volym mässigt bakom mig.  Ett antal 4-5h långa solo cykelpass med tempo intervaller. Set med 40×100 s 1.20 eller 20×200 s 2.40 (yards) i poolen.  Volym, uthållighet, bas….

I morse lämnade mina träningskamrater för VM Series deltävlingen i San Diego. Det är givetvis med blandade känslor jag är kvar här uppe i Sedona. Men om det är en sak som jag börjar lära mig om min sport, så är det hur viktigt det är att kunna anpassa sig till situationen och göra det bästa av det.

Så nu har jag en knapp vecka kvar i Sedona.

En vecka av höghöjd, solo träning och en tillfrisknande kropp.

Det ser ljust ut igen.