Intervju med Catarina Axelsson

Det har varit ett par ganska intensiva veckor som har passerat. Träning, träning och mera träning utan vare sig avbrott eller spännande inslag. Gudomligt underbart och just vad som behövdes för den Nordénska kroppen. Vi har, som nämnts tidigare, haft Catarina Axelsson med oss på en del pass. Oftast cyklande med en stor ryggsäck fullpackad med kameror och diverse linser. Alltid lika glad, och alltid lika kaffesugen.

Eftersom hon är en ganska ovanlig och spännande person tyckte jag att det skulle vara roligt att för en stund byta på rollen och ställa några frågor till fröken Axelsson för hemsidan.

Du delar din tid med att stÃ¥ bakom disken i Canberras hetaste cykelaffär [Velo Republic] – och bakom kameran som frilansjournalist. Du är dessutom Svensk! Hur hänger det där ihop egentligen?

Cykelaffären kvalar nästan in mer som hobby an jobb. Men visst, ibland får jag faktiskt betalt for att vara dar! Det dock bara om någon enstaka lördag eller eftermiddag när Wil (butiksinnehavare och cykelguru) antingen vill ut och cykla eller befinner sig på annan ort.

Att jag hamnade i Canberra överhuvudtaget beror på att jag flyttade hit med min franske pojkvän, då han blev erbjuden jobb här. Att jobba som frilansjournalist OCH fotograf ar toppen. När jag dessutom får tillfälle att plåta och skriva om nåt så intressant som
triathlon och triatleter ar det näst intill oslagbart.

Jag vet att du har kört en IM, och har ambition att ta upp utmaningen fler gånger. Vad är det som faschinerar dig med sporten?

Det blir nog fler. Nar man väl har gjort en sÃ¥ kommer ju självklart frÃ¥gan “kan jag göra det snabbare?”.

Det som jag fann mest krävande var dock träningsvolymen. Om man inte vill lida allt for mycket på tävlingsdagen krävs det ganska många timmar under i alla fall några månader. Tid att lära kroppen att fortsatta nar det normalt skulle ha varit dax for både frukost och lunchpaus.

Men det ar nog snart dax for en halv!

Att triathlon bestar av tre olika discipliner gor det mer intressant. Kryddar utmaningen lite extra. För ett ar sedan visste jag att jag kunde springa ett marathon, jag var dock fortfarande obekväm (och tämligen okoordinerad!) pa cykeln och jag var duktigt nervös infor min första simtur i öppet vatten. 750 meter …

Jag har länge varit imponarad av triatleter.  Just för att de är  “riktiga” atleter. Att “bara” vara bra pa löpning, att cykla elle simma räcker inte, du mÃ¥ste fixa alla tre. SÃ¥ nog ar jag stolt over min prestation, även om jag nog alltid kommer att fÃ¥ betala for att tävla!

Triathlon är fortfarande en ganska liten sport hemma i Sverige. Vad tror du krävs för att den skall bli populärare och få större utrymme?

Att du plockar hem ett guld i OS! Ingen press. Sa länge lovar jag att göra mitt bästa med att sprida budskapet via ord och bild.

Som fotograf och journalist – vilket är ditt drömjobb/drömmotiv?

Just nu är jag ganska insnöad pa att plÃ¥ta cyklar. Formerna, färgerna, rörelsen … Vackert och fascinerande!

Människor ar ett annat favoritmotiv … lite av samma anledning.

Vare sig jag jobbar med ord eller bild strävar jag efter att förmedla en historia, att inspirera till vidare tankar eller känslor.

Vad drömjobbet/motivet ar? … hm … svÃ¥rt att saga. NÃ¥got som antingen ar viktigt, annorlunda, uppseendevackande, vackert, storslaget … eller intressant av nan annan anledning!

Vad gör du om fem år?

Jag ser fortfarande flest soluppgångar iklädd lycra. Jag har en rymligare fotoväska, skriver på franska (också) och har ett hem utan heltäckningsmatta.

Och som avslutning… nÃ¥gra snabba antingen eller…

bakom kameran ><framför kameran
aussie skinny latte ><hederligt svenskt bryggkaffe (fast hellre en fransk espresso)
triathlon >< cykel
sommar OS >< vinter OS
Canberra><  Stockholm (fast just nu bor jag hellre har)