I LOVE HAMBURG!!!

Det är nu tredje gången som jag har fått stå på pallen framför Rådhuset i Hamburg.

Och första gången i år som svenska nationalsången har spelats på en ITU tävling.

Underbart.

Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det hela.

Träningen har varit långt ifrån optimal pga diskbråcket. Ändå kändes farten ruggigt behaglig på löpningen.  Och jag hängde med när tempot började trissas upp ute på sista varvet. Jag hade till och med lite extra krafter kvar in på målrakan.

Det var första gången jag faktiskt har slagit Moffat.

Helt underbart sjukt härligt att stå högst upp på pallen!

Det börjar dra ihop sig här nere i Hamburg.

Stan gör sig redo att släppa iväg killarna imorgon klockan 13:30.

Vi får vänta till 15:16 söndag eftermiddag.

Följ tävlingen LIVE på ITU’s hemsida.

Undrar när svensk TV skall börja visa något intresse…?

Då var det dags igen. EM. En tuff prestigefylld tävling och en av höjdpunkterna på säsongen. I fjol gjorde vi upp om placeringarna i ett kokande Holten. I år blir det den Irländska medeltidsstaden Athlone som är värd för tävlingen. Spirig, May, Fernandes… alla tjejer från fjolårets  prispall är på plats att försvara sina medaljer.

Jag är nyfiken på var formen befinner sig efter 4 veckor i bergen. Mycket rehab träning men även en hel del mer löpning än tidigare i år. Enda orosmolnet är lite halsont. Men med ett par nätters god sömn borde kroppen vara redo för drabbning igen.

Kan bergen i Davos göra skillnaden på löpningen?

ITU har lagt ut en preview på nätet. De glömde att anledningen till att jag hoppade Madrid var pga av en MR röntgen i Stockholm. Och alltså inte av strategiska skäl.

Loppet kan också följas live – länk kommer närmare tävlingen.

Okej. De gör bättre varmkorv och de lyckades kvala in till fotbolls VM.

Vårt kära grannland verkar också vara ganska hett även på triathlon fronten just nu.

Triathlon Team kollegan Aleksandar Sörensen- Markovic röstades fram till att bära bib #1 i Challenge Copenhagen.

Jag röstade givetvis på Aleksandar, även om det var ett svårt val mellan honom och  favorit Ironmaninna Mrs Granger. Men eftersom han publicerade en fin intervju med mig på sin sida så var det egentligen ett ganska lätt beslut. Aleksandar = klar favorit!

I helgens långdistans EM var det också mycket rött på prispallen. Danskarna Martin Jensen och Jimmy Johnsen flankerade Eneko Llanos i Vitoria.  (Nämnas bör en fin 9.e plats till Karl-Johan Danielsson!)

Kommande helg på EM i Athlone (olympisk distans) kommer snabblöperskan Helle Frederiksen och unga Line Jensen att representera det röd vita…

Tror det är dags att visa vart skåpet skall stå!

Det är dags för lite mer blå gult där ute.

Dags för det röda att svalna…

Antingen är det full rulle ute – eller sängläge framför tv’n inne...

Många pass av ganska god volym, huvuddelen genomförd i isregn eller snö. Det var ett sammarbitet gäng tjejer(barb, sarah, vendula och mig själv) som kom tillbaka efter långpasset på cykeln igår. Konstant isregn och trötta ben. Krävdes att hålla ett visst tempo för att hålla värmen uppe. Vilket då tog en del på krafterna. Kom hem och fumlade med nyckeln ett flertal minuter innan jag  lyckades få upp dörren. Satte mig sedan på soffan med en kopp thé för att sama kraft till de ynka 20minuters löpning som väntade i anslutning till cykeln.

Somnade.

I en liten, ganska obekväm två sits soffa somnade jag med huvudet mot väggen.  Bilder från prinsess bröllopet i Stockholm streamades ut på tv’n och den tyska kommentatorns röst var mycket sövande…

Vaknade sedan med ett ryck en halvtimme senare och fick äntligen avslutat träningsdagen.

Vicky, Kate, Dave och Andi kom tillbaka sent i går kväll efter en tävling i Bardolino, Italien. Två vinnare, en andra och en fjärde plats. Många pokaler och blommor i Davos nu.

Men detta hindrade inte Darren från att samla gruppen till ett långpass löpning i morse. Ett gäng trötta atleter (vissa av träningsvolym – andra av tävlande) tuggade sig uppför backe efter backe. En del tysta, en del sura medan andra var ganska nöjda. Jag var nog en av de ganska nöjda då benen äntligen börjar svara på den ökade löpträningen.

Grötfrukost och en stund på sängen innan löppass #2, tempo. Suck. Efter 18km med 500m+ höjdskillnad är det inga pigga ben man springer ut på. Men det är också en del av poängen med passet. Kan man hålla ihop löptekniken och få upp en hyffsad fart – då börjar man bli redo för tävlingsbanan.

Kaffe med chica Barbara på Kafé Klatsch i eftermiddags (mysigaste stället i Davos).

Stretching och hemmagjord grönsakspizza utan ost ikväll….

Studenter och syrener. Stora vackra hus, fina fik och en väl fungerande kollektiv trafik.

Eller i alla fall en oftast väl fungerande kollektiv trafik. Jag tog mig lekande lätt till Kungsholmen, vidare till Stadion, tillbaka över till St. Görans, åter till stadion och sedan via lite strosning till Runner’s Store vid stationen. Men sen tog det stopp. Studenter tänkte jag. Nej, skottlossning på Sveavägen och dödsolycka på spåret i Solna. All busstrafik mot Järva krog inställt… Blev en lite lagom omväg via Danderyd och lokalbussar. Och kom fram ganska sent. Men jag kom fram i alla fall. Och det var ju inte som att jag skulle med flyget precis. Det går ju inte förrän i morgon.

Jag fick gjort vad jag skulle. Diverse undersökningar, magnet röntgen och säsongs -planerings möte med förbundskaptenen. Dessutom fick jag med mig tre par sprillans nya, skinande, vrålsnabba Asics skor…  Lunch tid i morgon lyfter planet möt Schweiz. De Davoska bergen. Tunn luft, hög höjd, bra träning. Flera fina veckor väntar innan EM.

Men först. Många timmars sömn efter en lång dag med trötta ben (varför blir man så trött av att gå och stå?!). Ett längre löppass någonstans i omgivningarna utanför hotellet. En lång frukost med DN och flera påtåar.

Utsikten från hotell rummet. Vackert, om man tänker bort motorvägen…

Lite fina blommor på en vanlig bakgata. Väldigt somrigt.

En väldigt svensk lapp. Har aldrig sett något av samma kaliber i utlandet. Svenskt fenomen?

Det togs många diskussioner och tänkande fram och tillbaka innan jag tog beslutet att ta bort mitt namn från startlistan i Madrid.

Det är en bra tävling med tuff bana, viktiga VM-series poäng och framför allt 2012’s första OS kval poäng.

Men, menmenmen…

Om inte kroppen är 100% går det inte att slåss om pall platser.

Och kan jag inte slåss om pall platser…har jag inte där och göra.

Jag vet att jag har kapacitet, när allting faller på plats, att finnas med i toppen. Men jag har inte  den marginalen att jag kan köra på halvfart och ändå vara där. Sedan i julas har jag haft problem med en nerv som gjort mitt vänster ben lite opålitligt.

Ibland funkar det bra. Ibland mindre bra.

Många pass i poolen och fokus på simningen har återigen varit nyttigt. Men jag har inte lyckats få varken volym eller kvalitet som behövs för tävlande på världstoppen.

Men, jag har inte heller långt kvar… om jag bara kan komma igång för fullt.

Därför har jag valt att sitta över Madrid och istället åka till Stockholm. Där väntar en genomgång tillsammans med SOK’s medicinska uppbackning för att förhoppningsvis komma tillbaka på rätt spår. Sista månaden har pekat åt rätt håll och förra veckan var den bästa löp veckan jag har haft i år. Trots det känns det vettigt att trycka på stopp knappen för en helg och sedan grunda med ett bra träningsblock i Alperna.

Framför mig väntar EM, Hamburg WCS, London WCS och Kitzbühel WCS innan finalen i Budapest. Säsongen är lång och jag har fortfarande chansen till en bra placering i VM serien. Men, jag måste ha två bra ben att springa på…