05:50 Klockan ringer första gången, snooze till klockan 06:00. Vilopulsen tas innan jag klättrar ur sängen.

06:10 En stor kopp kaffe är klar, dricks oftast på stående fot medan jag packar simväskan.

06:32 Scootern rullar ut riktning Canberra City Pool

06:50 Landuppvärmning (stretch cords)

07.00-08:30/45  Simning

9:15 Frukost! 2 weetbix, lite müsli, varm mjök och banan.

9:30-11:30 Mail kollande, tidningsläsande, tupplur…

11:45 lätt lunch/snack

12:20 Scootern rullar ut riktning Black Mountain Peninsula och sjön.

13.00-14:30 Ett ganska intensivt pass i sjön. Längre intervaller, mycket paddlar och simulering av allehanda tävlingssituationer.

15:00-15:40 Massage

16:00 Hemma igen, kaffe och mellanmål.

17:30/18:00 Löpning. 45-50min med 8×1min backe

19:00 Middag

sen, stretch, egen massage, TV, soffa, telefonsamtal hem…

sova…

Siktet är inställd på Sydney den 11:e April, och av erfarenhet vet jag att 6 veckors oavbruten träning är precis vad jag behöver för att bli fit. Huset var tyst och tomt, passen avlöste varandra. Perfekt. Darren är mästare på att balansera träningen så att den ligger precis i gränslandet på vad som är hanterbart. Små luckor av återhämtning på rätt ställen gör att det går att få maximalt ut ur kroppen. Tufft simpass på lördagsmorgonen avlöstes av en kortare cykeltur innan lunch. Sedan under eftermiddagen kom helgens värsting på 1h45 backig löpning. En grön Thai Curry på kvällen såg till att förråden fylldes på inför söndagens 4h cykelpass. Jag hade sällskap av grabbarna på Velo Republic, regnmolnen lurade på himlen men humöret var på topp, likson tempot… Jag hävdade ett långpass löpning kvällen innan berättigade mig att ligga på rulle, de hade tyvärr  ingen förståelse för detta

Jag bet i och överlevde, belöningen blev en cappuchino och fuit toast på Yarralumla bakery… Anser att detta är bästa stunden på hela dagen. När  jobbet är gjort och kaffet beställt. Då kan det bara bli bättre och bättre. Vi funderade ett tag på att stanna kvar en stund till och låta frukosten går över till lunch (gränsland när man kör 4timmar). Men en stund på soffan med dagens tidning som lockbete blev det att rulla hem de  sista kilometrarna och fortsätta dagen.

Hur gick det då för träningskamraterna uppe i Raby Bay? Jo de rensade banan med resten. Tjejerna tog hem placeringarna 1,2,2,4,7 och killarna 2,8. Darren kom tillbaka med ett mycket brett leende.

Jag hade ett annorlunda eftermiddags pass i fredags.

Normalt delar vi upp simpassen så vi är i poolen på morgonen och nere i sjön under eftermiddagen. Ett ganska trevligt avbrott från den svarta linjen och väl regisserade huvudserier. Darren plockar fram kajaken och vi simmar med, oftast längre sträckor där rytmen står i fokus.

Men fredags var som sagt annorlunda.

Huvuddelen av gruppen vilade sig inför helgens tävling i Raby bay, någon var hemma med ont i halsen och andra i rehab efter en cykelkrash.

Så jag var själv.

Jag simmade mig igenom passet ensam med Darren och Eva (darren’s  ”praktikant” ) i Kajaker vid sidan om. Kändes allt lite konstigt. Men samtidigt ganska skönt.  Inget annat att oroa sig för än sätta i arm efter arm, ta sig förbi boj efter boj. Sträckan är nämligen en uppmätt roddbana…1800m lång. Lagom fantasifullt sådär. Kanske ska ta tillbaka det där med att svarta linjer i botten är tråkigt…

Samtidigt var det ett av de trevligare simpassen jag har haft på länge. Jag hittade rytmen ganska snabbt, armarna kändes starka trots (eller kanske tack vare) morgonens brutala 5,6km i city poolen. Jag kunde koncentrera mig på rotation, avslut och andning. Och samtidigt småfundera på vad det skulle bli till middag.

Ensamhet är ganska skönt ibland.

Särskilt om alternativet är 12 professionella triathleter…

Antar att allt handlar om balans.

Eftersom hon är en ganska ovanlig och spännande person tyckte jag att det skulle vara roligt att för en stund byta på rollen och ställa några frågor till fröken Axelsson för hemsidan.

Du delar din tid med att stå bakom disken i Canberras hetaste cykelaffär [Velo Republic] – och bakom kameran som frilansjournalist. Du är dessutom Svensk! Hur hänger det där ihop egentligen?

Cykelaffären kvalar nästan in mer som hobby an jobb. Men visst, ibland får jag faktiskt betalt for att vara dar! Det dock bara om någon enstaka lördag eller eftermiddag när Wil (butiksinnehavare och cykelguru) antingen vill ut och cykla eller befinner sig på annan ort.

Att jag hamnade i Canberra överhuvudtaget beror på att jag flyttade hit med min franske pojkvän, då han blev erbjuden jobb här. Att jobba som frilansjournalist OCH fotograf ar toppen. När jag dessutom får tillfälle att plåta och skriva om nåt så intressant som
triathlon och triatleter ar det näst intill oslagbart.

Jag vet att du har kört en IM, och har ambition att ta upp utmaningen fler gånger. Vad är det som faschinerar dig med sporten?

Det blir nog fler. Nar man väl har gjort en så kommer ju självklart frågan “kan jag göra det snabbare?”.

Det som jag fann mest krävande var dock träningsvolymen. Om man inte vill lida allt for mycket på tävlingsdagen krävs det ganska många timmar under i alla fall några månader. Tid att lära kroppen att fortsatta nar det normalt skulle ha varit dax for både frukost och lunchpaus.

Men det ar nog snart dax for en halv!

Att triathlon bestar av tre olika discipliner gor det mer intressant. Kryddar utmaningen lite extra. För ett ar sedan visste jag att jag kunde springa ett marathon, jag var dock fortfarande obekväm (och tämligen okoordinerad!) pa cykeln och jag var duktigt nervös infor min första simtur i öppet vatten. 750 meter …

Jag har länge varit imponarad av triatleter.  Just för att de är  ”riktiga” atleter. Att “bara” vara bra pa löpning, att cykla elle simma räcker inte, du måste fixa alla tre. Så nog ar jag stolt over min prestation, även om jag nog alltid kommer att få betala for att tävla!

Triathlon är fortfarande en ganska liten sport hemma i Sverige. Vad tror du krävs för att den skall bli populärare och få större utrymme?

Att du plockar hem ett guld i OS! Ingen press. Sa länge lovar jag att göra mitt bästa med att sprida budskapet via ord och bild.

Som fotograf och journalist – vilket är ditt drömjobb/drömmotiv?

Just nu är jag ganska insnöad pa att plåta cyklar. Formerna, färgerna, rörelsen … Vackert och fascinerande!

Människor ar ett annat favoritmotiv … lite av samma anledning.

Vare sig jag jobbar med ord eller bild strävar jag efter att förmedla en historia, att inspirera till vidare tankar eller känslor.

Vad drömjobbet/motivet ar? … hm … svårt att saga. Något som antingen ar viktigt, annorlunda, uppseendevackande, vackert, storslaget … eller intressant av nan annan anledning!

Vad gör du om fem år?

Jag ser fortfarande flest soluppgångar iklädd lycra. Jag har en rymligare fotoväska, skriver på franska (också) och har ett hem utan heltäckningsmatta.

Och som avslutning… några snabba antingen eller…

bakom kameran ><framför kameran
aussie skinny latte ><hederligt svenskt bryggkaffe (fast hellre en fransk espresso)
triathlon >< cykel
sommar OS >< vinter OS
Canberra><  Stockholm (fast just nu bor jag hellre har)

Och då pratar vi ordentligt blött med regn non stop.

Vi pratar  22mm på 10minuter typ av regn..!

Under helgens program hade vi bl.a. en 4 timmar på cykel och ett långpass löpning på redhill…

Det blev  mycket tvättande mellan passen… både cykel och kläder…

Tack och lov att solen kom tillbaka igen. Det är verkligen underbart skönt med torra kläder och pass i solen…

Frukostkaffet på altanen i morgonsolen i morse…

Och vad mer kan man önska än en frilandsjournalist som cyklar racer och har kört IM? Och just det,glömde att hon tar fantastiska cykelbilder också…

Catarina kommer att följa mig och gruppen här nere under några av veckans pass. Hon är en av de få som fått till en intervju med Darren (svt är enda andra som jag känner till) och till och med fått hans tillåtelse att skriva om gruppen.

Kul!!!

I torsdags morse var hon med oss nere på GP banan i Stromlo. Nedan är en liten “teaser” på vad som kommer att komma i bildväg.

Från vänstert: Lisa Nordén, Sarah Groff och Jenna Shoemaker

Spana in www.catarinaaxelsson.com för fler snygga cykelbilder. Bilderna från “tour down under” är helt sjukt snygga.

Och jag sitter i ganska fint sällskap.

Conrad Stoltz, Fraser Cartmell, Gavin Noble och Dan Hugo från TriathlonTeam.

Chris McCormac och Terrenzo Bozzone på IM sidan.

Gustav Larsson, bröderna Schleck och Cancellara bland Saxo Bank cyklisterna.

Och ännu ett par (väldigt spännande) namn från ITU sidan som snart kommer att presenteras (sorry, can’t tell you just yet…)

Tävlingen gick i Caloundra och var av enduro form, =2x(300m/7km/1,8km).

Kate satte ner foten ordentligt under avslutande rundan och vann untan större press bakifrån. Dave bröt sig loss med Courtney Atkinson (som senare vann tävlingen) och det såg att att bli en säker andra plats. Tyvärr lyckades killarna ränka fel på varven vilket medförde att avståndet bakåt krympte innan de åter fått fart och gett sig ut på sista rundan. I slutet blev han nersprungen av Dan Wilson och slutade på en 3:e plats.

Vinnie (Vendula Frintova) slutade på en 5.e plats efter en olycklig krash i första växlingen. Andy (Andreas Giglamayer) slutade på en helt ok 7:e plats.

Läs mer om tävlingen

Med Kate på stranden under fjolårets träning på Guldkusten

Sovmorgon ända till halv sju och bara en dryga 3h i sadeln på programmet idag. Och det vart sista tre timmarna i sadeln på Liz’s cykel (aka “the deathmachine”) Namnet härstammar från den något livsfarliga tendensen att tappa kedjan på utsidan av kedjeringen. Bidrar till en lätt spänd stämning inför varje större backe som kräver en rejäl nedväxling. Har brukat lösa problemet med att helt enkelt stanna i stora ringen… kanske inte alltid att reckomendera. Helgerna här nere är ganska trevliga. Lite annan struktur på träningen än under veckorna. Något färre pass per dag men istället lite längre eller tyngre varianter. I går eftermiddag vara vi nere på Black Mountain Peninsula för att simma i sjön. Darren kom paddlande i sin kajak och höll koll på oss passet. Sara fick en lätt dunk i huvudet av paddlen när hon inte navigerade tillräckligt rakt men passet var annars utan större dramatik. En av helgens höjdpunkter var utflykten till Kingston och tvättomaten. Medan veckans smutskläder tvättades rena drack vi kaffe och besökte den närliggande andrahandsbokhandeln. En fantastik trippel!

Nu väntar jag mest på att få plocka upp min nya Speciailzed cykel. Det är en svartvit skönhet med den för Specialized karakteristiska böjda ramen som nu byggs ihop inne på Velo Republic.

Snart, snart… måndag eftermiddag.

Suck…

Inte länge nu…

Johan Croneman om …

Idrottsgalan
Jag kallade Peter Settman mobbare för två år sedan. Han är fortfarande en mobbare. På idrottsgalan passerar han stolen bakom Tomas Brolin och säger: Här var det tjockt.
Brolin tittar upp och rättar honom: Trångt.

Idrottsgalet
Lisa Nordén, en av världens bästa i triatlon. Inte ett enda litet pris. Kan man bli bättre, större och starkare än så? Nej.

Idrottsgal
Calle Norlén är ju en smart jävel, men Tage Danielssons originaltext till Norgevisan behöver ingen uppdatering. Den är ett Mästerverk!